Han hette Göran.

Min farmor och farfar lät unga rida på deras hästar på sin gård på Österlen i Skåne på 1970-talet. Det var så informellt. De gav hästarna sockerbitar, de lade en femma eller en tia som betalning men när det skulle bli kaffe och kakor var det självklart att de också skulle bjudas in. Och Göran åt mycket socker, 8 bitar i koppen. Vi skämtade om att han inte drack kaffe med socker utan socker med kaffe.

Jag gillade Göran men barns intresse kan inte jämföras med vuxnas, det var inget sexuellt.

Jag var kompis med tjejerna också. Men han var enda killen bland dem. Det har förmodligen påverkat mig i min kamp för jämställdhet senare. Han var manlig men bröt emot könsnormerna. Det var verkligen inte givet på 1970-talet.

Ibland hävdas det att vi ska respektera folk som är olika. Men annorlunda är vi allihop. Från sd-politikern till RFSL-aktivisten. Finns det gränser för när man inte kan vara tolerant emot intolerans? Klart det gör. Men det tar jag i en annan bloggpost.