Mamma.

Sedan jag var ung har min mamma Roswita Persson (bilden) fixat det praktiska vid släktmöten. Det var så självklart att hon bara skulle göra det. När vi är unga fattar vi ibland inte vad mammor, och ibland pappor, gör. För att varje sak ska fixas. Det är så mycket att man inte anar det som ung.

Nu är min mamma dement och bor på ett äldreboende i Tomelilla på Österlen. Nu är rollerna ombytta. Jag har tvingats bli "förälder till en förälder".

Jag har sedan jag var ung medicinska depressioner. Nu tvingas jag som medelålders att som äldste sonen hantera allt det praktiska. Nu måste jag ta ansvaret i släkten. Precis varje sak ska fixas, om det så bara är att beställa jultallrikar, att göra en hemlagad potatisgratäng som en överraskning, att fixa resor hit och dit.

Klagar inte, ger tröst utan problem åt både människor och djur (det finns en så fin svart Cockerspaniel-hane, 9 år, Ceasar hos min mammas make men hunden tvingas igen och igen operera ögonen för att inte bli blind, det är inte han på bilden utan det är honan Sanna som avlidit.) Tror vi är många medelålders som känner igen oss i det. Det där är inte enkelt, den nya rollen. Men vem tröstar oss som tröstar?

Sjukvårdspolitiker är ofta ute och träffar anhöriga till folk.

Om du är (vård-)politiker och möter anhöriga, hälsa i hand eller lägg handen på axeln till någon som ger anhörigstöd (kroppsberöring har en helande funktion) och tacka för den insats som den anhörige gör. Tacka å det offentligas vägnar för vilken viktig insats personen gör. Det är en enkel gest men vi som tröstar anhöriga behöver faktiskt också själva ibland bli tröstade.

Om vi ska återvända till där vi började ska vårdpolitiker vara tacksamma för vad kvinnor (och ibland män) gör. Utan kvinnors anhöriginsatser hade många verksamheter inom vården brakat ihop helt. Sverige är förmodligen det minst ojämställda landet i världen. Det har krävts mycket mod emot konservativa krafter, ibland inom båda de traditionella blocken. Men det betyder faktiskt bara att vi är minst dåliga.

Verklighetsfrånvänt? Verkligheten är till för att förändras

Skånska Siw Malmqvist gjorde som omväxling en politisk låt i slutet av 1960-talet, Mamma är lik sin mamma. Youtube. Låten blev en betydande hit. Givetvis handlade det främst om att det är en tidstypisk jazz-schlager-låt. Men det fanns mer än så. Producenten Stickan Andersson (som senare skulle bli känd för att jobba med ABBA) var verkligen inte välkänd för att vara politisk men där blev det en skräll. På 1950-talet hade det säkert totalfloppat. Men Andersson hade en intuition, som vanligt.

Stickan Andersson hade en intuition.

Han fattade att det där skulle kunna bli en framgång i slutet av 1960-talet just i Norden. Budskapet i coverversionen var onekligen provocerande. Den hade aldrig fungerat då i andra regioner, "Siwan" var populär i Västtyskland men där betraktades hennes tyskspråkiga version som en attack på män och inte som ett jämställdhetsbudskap som i Norden och floppade helt.

Metoo är aktuellt idag och Siw Malmqvist hyllades med rätta i senaste deltävlingen av melodifestivalen för att hon gjorde en feministisk låt när de flesta svenskar inte ens visste vad feminism var.

Om hon blev en flat-favorit genom den där låten?  Självklart.

Uppdatering 1.

Lesley Gore var banbrytande.

Min favoritlåt när det gäller musik och jämställdhet är annars Leslie Gore och hennes You dont own me. (1964). Att hon långt senare kom ut som lesbisk gör det inte sämre. Hon nådde plats 2 1964 på USA:s singellista med ett jämställdhetsbudskap. Det var något sensationellt.