tisdag 30 maj 2017

Ledarskap.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....


Jag gjorde värnplikten 1986 på artilleri-regementet A3 (som inte finns kvar) strax utanför Kristianstad. Major Olsson var kompanichefen. Kanske han bara var ca 45 år men vi som gjorde lumpen tyckte givetvis att han var gammal. I början av 1980-talet beslutade svenska försvarsmakten att det aldrig i sig kan ha någon betydelse om en person var homo, hetero eller bi som värnpliktig eller officer. Däremot måste ledande officerare precis som tidigare säkerhetsbedömas om de riskerade drabbas av utpressning från främmande makt (i praktiken kommunistdiktaturen Sovjetunionen) om de dolde något. Må det vara någon som hade en hemlig älskare, älskarinna eller något annat.

Det var få på kompaniet som hade major Olsson som favoritbefäl - främst för att vi bara träffade honom vid några gemensamma evenemang. Men jag tror inte någon värnpliktig någonsin hävdade att han var en dålig kompanichef - och då var vi hundratals som verkligen kunde ge gliringar åt andra befäl. En orsak till det är att när något misslyckats från kompani-ledningens sida meddelade major Olsson inför hundratals unga män (alla på vårt kompani var killar). 
.... Det är inte någon ursäkt, men det är en förklaring...
Fanns i princip ingen kritik emot kompani-chefen.

Det finns två moment i det där. Major Olssons policy var att den värnpliktige (eller officerare för den delen) som gjort något fel, hur bagatellartat det än kunde vara, skulle förklara sig. Det var bara tillåtet att ha den översta knappen oknäppt i rocken när vi var lediga inom regementet. "Om det finns utländska officerare på besök här på kompaniet vill jag vara stolt över er, att ni följer kompaniets reglemente", var en formulering han använde. Och nästan alla vi som gjorde lumpen respekterade den attityden även om vi ibland tyckte någon regel var fånig.

Men han förstod också att vi alla människor, inklusive honom själv, ibland är ofullkomliga. Bland hundratals personer hörde jag aldrig någon som kritiserade honom. En del ledare för partier, myndigheter,  HBTQ-organisationer etc. avundas säkert det. Och visst var det säkert lättare för någon att vara kompanichef 1986 än ledande politiker eller organisationschef 2017.

Trots det finns det där kvar när kompani-ledningen gjort något fel.
.... Det är inte någon ursäkt, men det är en förklaring....
Kanske det kallas ledarskap.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar