Mp vill öka stöd till HBT-föreningar. Sd vill slopa det helt.

Miljöpartiet vill öka stödet till HBT-föreningar i förhållande till den borgerliga regeringens budgetförslag för 2014. Sverigedemokraterna vill slopa stödet helt. Det kan man konstatera när man granskar betänkandet (förslaget) från arbetsmarknadsutskottet i riksdagen när det gäller området Integration och jämställdhetsåtgärder.  Majoriteten i utskottet (i den delen), m, fp, c, kd, s och v framför följande.

Anslaget används för insatser mot diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi och liknande former av intolerans samt för att främja lika rättigheter och möjligheter för hbt-personer. Anslaget används också för statsbidrag till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck. Det används vidare till verksamheter som förebygger och motverkar diskriminering och till verksamheter som arbetar för att motverka rasism och liknande former av intolerans. Sammantaget ökas anslaget med ca 12 miljoner kronor. Anslaget ökas med 7 miljoner kronor per år 2014–2016 och därefter med tre miljoner kronor årligen för insatser för att stärka lika rättigheter och möjligheter för hbt-personer. Vidare ökas anslaget med ca 5 miljoner kronor per år 2014–2017 för utökade insatser mot främlingsfientlighet.

Det blir alltså betydande resursförstärkningar närmaste åren till bl.a. HBT-föreningar och kampen emot diskriminering. Det är välkommet. Visst har Sverige nått långt internationellt men även vi har problem med homofientlighet och transfientlighet. Miljöpartiet vill dock överföra mer medel.

Miljöpartiet vill också tillföra ytterligare resurser till organisationer som arbetar med hbtq-frågor (yrkande 5). Det statliga stödet till hbtq-organisationer föreslås öka med ytterligare 4 miljoner kronor.

Sverigedemokraterna har precis som sedan de kom in í riksdagen 2010 föreslagit att budgetposten Åtgärder emot diskriminering och rasism ska helt försvinna. Det skulle betyda att statsbidraget till HBTQ-föreningar (som RFSL och kristna HBT-föreningen EKHO) skulle tas bort. Sd vill även som ensamt parti avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO. Ni som följer min blogg vet att jag ibland kan vara skarpt kritisk både emot DO och RFSL. Men generellt jobbar vi för samma mål, ett samhället fritt från diskriminering. Att som sd föreslår, plocka bort resurser från dem utan att ersätta det med något annat, skulle bli ett bakslag utan dess like när det gäller HBT-rättigheter.

Ärkeängeln, en hjältes hemlighet - Hans Burell.

Jag får väl erkänna att jag inte visste vem Reine Feldt var innan jag noterade att Ärkeängeln - en hjältes hemlighet (2013) publicerats. Han var fotbollsspelare och senare lagkapten i IFK Göteborg. Bredvid jobbade han på dåvarande tidningen Arbetet.

Hans hemlighet som han dolde inför nästa alla i sin omgivning var att han var främst intresserad av män sexuellt. I början av 1980-talet fick han hiv och blev den näst förste (vad man vet)  i Göteborg att dö av den sjukdomen. Även det blev rigoröst hemlighållet inför andra.

Den första halvan av boken fokuserar på hans fotbollskarriär. Eftersom jag inte är intresserad av den sporten (förutom när Sverige nått långt i typ EM och VM) blir det lätt tråkigt. Men jag tror det pedagogiskt är bra eftersom boken ges ut av förlaget Offside som specialiserar sig på just fotboll som tema. En heterosexuell fotbollsintresserad människa kan konstatera att Reine hade andra egenskaper än att vara bög, han var också en duktig lirare på plan.

I den andra halvan av boken avhandlas mer Feldts privata situation. Att hans fru konfronterade honom om att han nog var homosexuell vilket han höll med om. Trots det fortsatte relationen några år till innan skilsmässan 1980 och något år senare åkte Feldt till Amsterdam där han bodde i en husbåt.

Reine Feldt var en komplex människa. Han var frispråkig och gjorde en del bra saker, bidrog till att demokratisera fotbollen i sitt lag. Som journalist hos Arbetet lyfte han fram rasismen emot svarta på krogarna i Göteborg. Men han var också flera år sympatisör till Apk, en utbrytargrupp från Vpk (idag v) som ville behålla den absoluta lojaliteten med den vidriga kommunistdiktaturen Sovjetunionen som systematiskt förföljde och misshandlade folk från den politiska oppositionen, judar - men även homosexuella som placerades på mentalsjukhus. Inte heller Sverige var homovänligt på 1970-talet men betydligt friare både generellt för befolkningen och för bögar och lesbiska än något kommunistland.

Reine Feldt konstaterar själv enligt ett citat "hade de (i Apk) fått veta att jag är homosexuell hade de nog inte velat ta i mig med tång", Trots det hyllade han regimen i DDR och deras "idrottsunder" och skrev t.o.m en bok om det. Författaren Burell konstaterar att Feldt var naiv, dopingen var omfattande i landet vilket senare skulle avslöjas. Men det blir aldrig en riktig diskussion om kommunistdiktaturerna som system. Om Feldt hade åkt till någon högerdiktatur och hyllat deras regim, hade det varit samma förlåtelse då? Förmodligen inte.

Det fascinerande är ju att när Feldt skulle "fly" från Sverige för att söka sig själv åkte han inte till något kommunistland utan till det kapitalistiska Nederländerna. Det där hyckleriet berörs inte alls i boken vilket är en brist.

Litterärt finns det dock ett ett driv i boken som gör den intressant (när den börjar fokusera på Feldts privata situation) Och den avslöjar den konservatism och homofobi som fanns i samhället generellt, även inom vänstern och idrottsrörelsen.

3. Döden - Jonas Gardell.

Så har då Jonas Gardell publicerat den sista och tredje delen av sin romansvit Torka aldrig tårar utan handskar.  3. Döden (2013). Ni som följer min blogg vet att jag gett lysande recensioner åt de två tidigare delarna och så blir det även för avslutningen. Bland de 10 bästa böcker jag någonsin läst hamnar alla tre delarna från Gardell om aids.

Granskar jag dem skönlitterärt håller jag nog ännu första delen för bäst, just för den återhållna vreden. Ofta blir det bäst litteratur då. Främst del 2 men även delvis sista delen blir vreden mer tydlig, det närmar sig politisk progaganda. Nu talar ju Gardell för en bra sak generellt. Om människors lika rätt och värde. Och han är en skicklig retoriker. När Gardell ska knyta ihop säcken i slutet på den tredje delen blir det så bra att jag nästan fick gåshud på armarna. Han summerar skickligt innehållet i sin böcker.

Jag brukar läsa tal från riksdagspartiernas ledare. Oavsett vad man tycker om innehållet är det ofta retoriskt bra. Jag konstaterar att Gardell utan problem skulle kunnat bli talskrivare åt någon partiordförande. Och det är menat som en eloge.

Jag är nog en av de i Sverige som har bäst koll på fakta när det gäller HBTQ-debatten historiskt och idag. Har kollat igenom en massa böcker och riksdagsprotokoll. Generellt är det imponerande hur väl Gardell har förhållit sig till fakta. Han formligen sprutar ur sig händelser och årtal och i princip allt är rätt vad jag kan bedöma. I den sista delen av trilogin hittar jag dock två faktafel.

Homorelationer mellan vuxna var inte accepterade i det antika Grekland.

Från sid 64

...homosexualitet var både vanligt och accepterat i hela den grekiska världen....åldersskillnad var emellertid inte en förutsättning för en relation, det finns många exempel på hur vuxna män uppvaktar andra vuxna män, även om det var mer komplicerat....

Här berättar Gardell halvsanningar, eller halvlögner om man vill kalla dem för det. Fakta är att attityden till relationer mellan två män (kvinnliga samkönade relationer betraktades som något så oväsentligt att det helt ignorerades, och det är intressant att Gardell helt förbigår det) varierade inom de olika stadsstaterna som då var en del av den grekiska kulturen. Längst gick det i den militära staden Sparta, där var en relation mellan en vuxen man och en tonåring hyllad bland soldater. I övriga Grekland handlade det om att en vuxen man skulle lära ut filosofi, "att bli vuxen" etc åt en kille 12-18 år. En del reagerar kanske över den låga åldersgränsen men vi måste komma ihåg att flickor då giftes bort, och förväntades ha sex, från de kommit in i puberteten. Senare, i det katolska Europa, var åldersgränsen för flickor att gifta sig (och ha sex) 12 år medan den var 14 år för pojkar. Men Gardell slirar på sanningen när han hävdar att samkönade relationer mellan vuxna var accepterade för så var det generellt inte. När en tonårig kille blivit vuxen förväntades det av honom att han skulle gifta sig med en kvinna (för att skaffa barn) och själva hitta en tonårig kille att "lära". Relationer mellan två vuxna män var inte accepterade i det antika Grekland. Som HBTQ-aktivist önskar jag det vore så men det är helt enkelt inte sant.

Drygt hälften av m-ledamöterna röstade ja till likställd åldersgräns.

Från sid 188-189

... Lars-Åke läser att tidigare i år , den 1 april, har det införts samma åldersgräns för homo- och heterosexuella. 15 år. Han har inte vetat att man gjort någon skillnad. Av Moderaterna var det flest som rösta nej, står det i tidningen, 35 %....

Fakta är att 53 % av de moderata ledamöterna röstade för att likställa åldersgränsen. Det var alltså det vanligaste i m-gruppen att rösta ja. Övriga röstade nej eller avstod. Dock förtjänar Moderaterna skarp kritik för att majoriteten i deras riksdagsgrupp i princip röstat nej till alla övriga homoreformer 1970-2000. Och 1978 var m det parti där andelen som röstade ja till likställd åldersgräns absolut sämst. Inom övriga dåvarande riksdagspartier röstade alla eller nästan alla ledamöter ja till reformen.

Gardell har lyft upp hiv och aids i samhällsdebatten igen.

Men det här var bara anmärkningar i sidokanten. Man kan ibland vara kritisk emot Jonas Gardell. Han är verkligen inte min favoritkomiker (ibland förväntas det nästan att man som bög ska ha honom som favorit). Han är undfallande emot homofientlighet bland muslimska samfund. Det finns säkert fler fel jag kan hitta hos honom. Precis som vi kan hitta fel hos varje människa.

Men det Jonas Gardell gjort genom trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är att lyfta upp hiv och aids på nytt. Att ge upprättelse åt folk som dog, med skamkänslor, i ett homofobt samhälle. Litterärt är böckerna lysande.

Rosenmiraklet - Jean Genet.

I oktober var jag och såg Matrosen och stjärnan (1982) på Spegeln (en biograf i Malmö som visar "alternativa" filmer"). Att kalla filmen för homoerotisk (och kitchig) är bara förnamnet. Regissören Rainer Werner Fassbinder var själv öppet homosexuell precis som Jean Genet som skrev boken (som utkom på svenska 1956).

Boken Rosenmiraklet av Jean Genet har 2013 återutgetts i Sverige (första versionen kom här 1953) med en ung man med förförisk blick på omslaget. Senaste veckorna har det varit debatt om Timbuktus låt om att "slå Jimmie Åkesson gul och blå på en flaggstång". Jag tycker själv diskussionen varit sorglig. Det är väl självklart att folk, politiker eller inte, kan fördöma våldsuppmaningar i musiktexter emot enskilda nu levande personer. I synnerhet som det finns en allvarlig hotbild emot Jimmie Åkesson (sd), sedan kan man ha många åsikter om hans intoleranta politik.

Jean Genet förfaller aldrig till samma låga nivå som Timbuktu. Han blev själv som bög förföljd och föraktad av dåvarande ledande franska politiker men i sin roman utdelar han inte några dödshot emot dem. Däremot skriver han saker som kan tolkas som hyllningar av mördare och andra kriminella. Men som någon recensent skrev, Genet är inte omoralisk (hyllar det som är oetiskt) utan snarare amoralisk. Boken Rosenmiraklet är en feberaktig dröm där sex, våld, religion, förnedring och helgonförklarande blandas.

Att Genet växt upp i ett kristet-katolskt samhälle blir tydligt, de religiösa referenserna finns där, även protestanter bör känna igen dem. Jean Genets böcker är inget för den som vill hitta något lättillgängligt. Det här är inte roman om två män som hittar den fina romantiska kärleken och lever monogamt ihop. Det här en bok som handlar om liv, död, smuts, förnedring, det skitiga, kärlek, vänskap, våld etc i en salig blandning.

Och Jean Genet är en begåvad författare. En föregångare, i dess bästa bemärkelse, inom HBTQ-litteraturen.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.