HBT-kultur. Livet deluxe - Jens Lapidus.

Det var med viss tvekan jag började läsa den här boken. Jag följer visserligen litteratur som har koppling till HBT-temat. Och det hade tydligen den här boken enligt en intervju med författaren Jens Lapidus i Qx förra sommaren. Men efter att kollat runt på internet om boken verkade den vara.... heterosexuell. Det betyder inte att den måste vara dålig. Snarare att den får konkurera med övriga böcker som inte har ett HBT-tema. Men jag gav den en chans och det är jag glad för.

För det finns ett driv i Livet deluxe (2011). Ni vet när man läser ett kapitel och vill läsa ett igen. Närmast kan Jens Lapidus jämföras med Stieg Larsson och hans böcker. Det är ett gediget hantverk. Det är spännande och fyndigt. Ska man koppla det till musik bör de två författarna kanske jämföras med Michael Jackson. En människa som var begåvad men det där också var övertydligt att han försökte sälja så mycket av sina album som möjligt. Inte för att han behövde mer pengar utan för att det var ett mål i sig. Ungefär likadant blir det när man granskar Lapidus bok.

Författaren har god kännedom om rättsväsendet.

Jens Lapidus jobbar själv som advokat och det är tydligt att han har god kännerdom om rättsväsendet. Hans beskrivning av Jorge (snubben som vill bli rik genom ett rån), Martin (expolisen som försöker infiltrera kriminella gäng) och Natalie (dottern till maffiabossen) är intressanta i sig. Lapidus är inte "politiskt korrekt", han framför människor från minoritetsgrupper med dess problem. Till viss del är det bokens styrka - men blir också dess svaghet. För ibland blir porträtten för stereotypa.

"Bögsexet" i boken blir en intregrerad del av den. När expolisen och den kriminelle latinokillen har intima saker för sig i någon säng verkar det naturligt vilket författaren ska ha en eloge för. Det blir inte påklistrat, "PK" eller något annat utan lika självklart som när folk har heterosex. Men givetvis problamatiseras relationen. Ingen av dem är öppet homo. Också det avslöjar något om hur samhället ännu är.

Och då hamnar vi igen i jämförelsen med Michael Jackson. Som var begåvad men vars ambition också var att sälja så mycket av sitt senaste album. Där har vi Stieg Larsson - och Jens Lapidus. Jag gillar boken. Som kunsument. Men som recensent vill jag förtydliga att den kunde varit ännu bättre om personporträtten varit aningen mer nyanserade.