Nej, det här var givetvis inte sant. Men om vi byter RFSL mot Pink Cross, en av de viktigste föreningarna för bögar i Schweiz så blir det sanning. Schweiz är ett av de länder där bögar och lesbiska ofta engagerar sig i olika föreningar. Det främlingsfientliga SVP (med ungefär samma politik och retorik som sd i Sverige) är landets största parti och fick nästan 30 % i senaste parlamentsvalet.
Från Pink Cross pressmeddelande.
Die Schweizerische Schwulenorganisation PINK CROSS begrüsst die Gründung von GaySVP als Gruppe von schwulen Politikern (und vielleicht auch lesbischen Politikerinnen?) innerhalb der SVP....
Mit Genugtuuung hat PINK CROSS auch zur Kenntnis genommen, dass die Gründung einer homosexuellen Gruppierung innerhalb der SVP von namhaften Vertretern der Partei mit Offenheit begegnet wird. PINK CROSS ist bereit die neue GAY-SVP-Gruppierung, soweit sie das wünscht, mit ihrem Know How in der politischen Arbeit zu unterstützen.
På svenska blir det ungefär att den schweiziska bögföreningen Pink Cross välkomnar bildandet av GaySVP som en grupp för bögpolitiker (och kanske också lesbiska politiker) inom partiet SVP. Pink Cross menar det är positivt att ledande företrädare för partiet verkar vara beredda att möta gaygruppen med öppenhet. Pink Cross är beredda att, om de önskar, ge gruppen "know-how" i hur man jobbar politiskt.
Så här presenterar sig GaySVP sig själva i en artikel från Pink Cross. Från tyska till svenska.
Vi är helt för partiets program. Vi är för utvisning av kriminella invandrare, är emot EU-medlemskap och är för ett självständigt Schweiz med dess traditionella värden. Men gruppen är också för homoadoptioner, de är för asyl åt homosexuella flyktingar och att skolor ska ge info även om homosexuella relationer.
Gaygruppen är också som sitt parti för det förbud mot minareter som en majoritet röstade för i en folkomröstning.
Problemet för dem är att SVP är ett tydligt homofientligt parti. När en majoritet i en folkomröstning röstade ja till en partnerskapslag för samkönade par 2005 var SVP engagerade på nej-sidan. Oskar Freysinger, parlamentsledamot för partiet, kommenterar i en artikel att han är ganska negativ till gruppen. Han är emot att de jobbar för homoadoptioner och är även negativ till att skolor ska ägna sig åt "reklam för homosexualitet". Det här en vanlig attityd inom partiet tyvärr.
Från centralt håll i partiet har gruppen stoppats från att använda namnet "GaySVP". Nu skriver man på sin hemsida "Gays in der SVP" alltså "Gays i SVP".
Hur ska man då kommentera att en av de viktigaste bögföreningarna i Schweiz så ensidigt hyllar en gaygrupp i ett tydligt främlingsfientligt parti? För det första måste man konstatera att situationen är annorlunda än i Sverige. Medan sd visserligen fått bättre opinionsiffror så är partiet ännu ganska marginaliserat, i Schweiz är SVP landets största parti med nästan 30 % i senaste parlamentsvalet. HBT-föreningar kan alltså ha orsak att vara något pragmatiska, för övrigt måste man inte gilla alla partier som man försöker lobba emot.
Jag kan också vara kritisk ibland mot RFSL som närmast har någon sd-noja. Jag är själv kritisk emot delar av partiets politik men en förening som RFSL måste respektera att vissa bögar och lesbiska sympatiserar med partiet.
Jag reagerar trots det på den reservationslösa hyllningen från Pink Cross till att SVP fått en gaygrupp. För om man jobbar för mångfald och tolerans i samhället så borde det vara svårt att nära samarbeta med ett främlingsfientligt parti. Givetvis riktar jag samma kritik mot de invandrarföreningar som utan problem samarbetar nära med homofientliga partier.
Att prioritera den egna gruppens rättigheter i sina kampanjer har varje förening rätt att göra. Men ska ett ideologiskt budskap om mångfald fungera måste man nog problematisera vilka man ska jobba tillsammans med.
Uppdatering 1
Idag berättar Svenska Dagbladet att en del vill att riksdagsledamöter från olika partier ska jobba tillsammans för att aldrig rösta på något sd-förslag. Mitt tips är att sd fick några tusen fler röster tack vare det här.
Faktum är att de etablerade riksdagspartierena får söka blocköverskridande lösningar om de inte vill att sd ska vara en del av en majoritet. Det är inte vanliga riksdagsledamöter som har ansvaret för det utan partistyrelserna. Men prestigen är tyvärr vanlig på båda sidor av blocken. Alternativet är att ärligt erkänna att man samarbetar med den typen av partier, som regeringen i Danmark gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar