Jag har tidigare skrivit flera artiklar om könstillhörighetslagen här på bloggen. Senast här. Det här är den del inom HBT-politiken som den borgerliga regeringen hanterat sämst. Inom många andra områden har regeringen varit tydligt HBT-vänlig men när det gäller "könsbyten" så har inget hänt trots att könstillhörighetsutredningen presenterade sin rapport redan våren 2007.
Från ledarartikeln i Expressen.
Hans första graviditet gjorde honom världskänd. Den skäggige Thomas extremt exponerade gravidmage väckte stor förundran, viss beundran - men framför allt hat, äckel och vrede. Thomas hade förstört ordningen och många kände sig förolämpade av det. Hur vågar han/hon/det kalla sig man? frågade man sig. En man föder inte barn! Människor har ett behov av att hålla fast vid vissa självklara, gemensamma uppfattningar för att den märkliga tillvaron ska gå ihop.
Ett av de mest grundläggande koncepten handlar om vad som är man respektive kvinna och när det rubbas faller somligas värld samman. Man vet liksom inte vad man ska tro längre.
Thomas hade inte för avsikt att rasera världsbilder. Han ville bara ha barn. Det hade han velat sedan han själv var ett. Så när han genomgick sin könskorrigering valde han att behålla livmodern. I Oregon, en av USA:s mest liberala delstater, är det möjligt. Om Thomas vore svensk hade han däremot varit tvungen att göra det för honom omöjliga valet mellan barn och könsbyte.
I debatten om en ny könstillhörighetslag så lär sterilitetskravet bli det kanske mest kontroversiella. Accepterar vi att någon som juridiskt är man och som har skägg föder barn? Det är inte en retorisk fråga för jag är själv tveksam. För några år sedan hade mitt svar varit entydigt nej. Men som många andra har jag även följt debatten de senaste åren. Och konstaterat att våra definitioner av kön handlar ofta om värderingar.
Jag jämför med debatten om homoadoptioner där det var många som tvekade, även jag själv, i flera år. Ofta var det homoengagerade som jag menade gjorde det för enkelt för sig. De låtsades som att det bara var en jämlikhetsfråga. Samma fel gör nog en del transengagerade idag.
Men det viktigaste måste vad som är bäst för barnet. Därmed inte sagt att barn till transsexuella skulle må sämre än andra barn. Jag sa ja till homoadoptioner 1999 och för några år sedan sa jag ja till att transsexuella ska få spara könsceller för att efter en operation kunna bli biologiska föräldrar.
Givetvis är det viktigt att konstatera att de allra flesta transsexuella inte är intresserade av behålla sina könsorgan efter en operation för att bli biologiska föräldrar. Det är ju emot den könsidentitet de vill ha. Men några vill det.
Och i Stobritannien och Spanien har man avskaffat kravet på operationer för att få juridiskt byta kön. Det räcker att en läkare kan förtydliga att personen inte fungerar med sitt biologiska kön. Och om det fungerar där varför skulle det inte fungera i Sverige? Ambitionen måste vara att främja individens egen rätt att definiera sin könsidentitet, inte statliga byråkrater.
Men visst är det saker som är problematiska. Ska man acceptera att någon med en biologisk mans kropp ska få byta och duscha i kvinnors omklädningsrum och vice verca? Många skulle nog protestera mot det och det kan jag respektera. Jag själv skulle ha invändningar emot det.
Debatten måste dock starta på allvar. Trycket på regeringen och socialdeparmentet måste öka. Så skriv debattartiklar, insändare, blogga etc.
Vad är det som definierar kön? Juridiskt.
Uppdatering 1
Nya artiklar om HBT-rättigheter.
Dagens Nyheter berättar att två män som inofficiellt gift sig i Malawi i södra Afrika har åtalats. Malawi är ett av drygt 80 länder med totalförbud för homorelationer.
Tidningen Dagen avslöjar att ett bögpar ingått äktenskap i Argentina. Efter att först blivit nekade i huvudstaden Buenos Aires blev det istället möjligt i Tierra del Fuego. TT-artikeln innehåller dock ett sakfel. Partnerskap för samkönade par är bara tillåtet i vissa regioner i Argentina bl.a. Buenos Aires, inte i hela landet.