S-mp-regeringen vill att myndigheter samordnar sitt arbete för HBT-rättigheter.

Regeringen har nu avgjort innehållet i regleringsbreven (myndighetsdirektiven) till olika statliga myndigheter för 2015. En nyhet är att den vill att flera myndigheter ska samverka. Från regleringsbrevet för Folkhälsomyndigheten.

Inom ramen för uppgiften att främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck ska Folkhälsomyndigheten redovisa hur myndigheten har samverkat med Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen, Statens kulturråd, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och organisationer som företräder hbt-personers rättigheter. Resultatet ska framgå av myndighetens årsredovisning. Ansvaret som sammankallande myndighet ska rotera årsvis. För 2015 är Diskrimineringsombudsmannen sammankallande.

Redan i regeringens budgetförslag för utgiftsområde 13 aviserade den det här projektet och eftersom Alliansen inte hade några invändningar när det gäller just den delen kan det genomföras även om det blir det borgerliga budgetalternativet som gäller för 2015. Nytt jämfört med s-mp-budgetförslaget är att även Diskrimineringsombudsmannen (DO) explicit omnämns och även blir sammankallande myndighet för 2015.

Den tidigare borgerliga regeringen beslutade i början av 2014 att ge Rikspolisstyrelsen, efter en omorganisation Polismyndigheten, att de ska återrapportera om sitt arbete emot hatbrott. S-mp-regeringen ger följande kommentar i regleringsbrevet till Polismyndigheten.

Myndigheten har fått i uppdrag att utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott. Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2015.... Efter att uppdraget har redovisats avser regeringen att återkomma angående hur arbetet med att bekämpa hatbrott bör stärkas.

I flera år Migrationsverket fått i uppdrag att redovisa sitt arbete för att förbättra rättssäkerheten för HBT-asylsökande. S-mp-regeringen gör nu detsamma. Från regleringsbrevet till Migrationsverket.

Myndigheten ska särskilt redovisa:... Den rättsliga kvaliteten i myndighetens beslutsfattande med hjälp av för ändamålet lämpliga bedömningsgrunder. Hur rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas säkerställts.

Komma-ut.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 

Du som har barn eller unga i din nära omgivning kan påverka om du ska göra det lättare eller svårare för dem att komma ut som homosexuell (eller bisexuell).

Det är i mitten av 1970-talet.

I en villa på Österlen i Skåne.Jag är 9-10 år.

Vi kollar på TV (det fanns bara de två statliga kanalerna då). En skräckfilm om en äldre vampyr som först har sex med nakna män och sedan biter dem i halsen och dödar dem visas. Jag kommer ihåg att det var något kittlande med de unga männens kroppar (även om jag verkligen inte identifierade mig som gay då, jag visste inte det fanns). Min mamma kommenterar. "Det finns en del karrar (karlar på skånska) som har sex med andra karrar. Det är inte normalt och om du träffar sådana ska du akta dig för dem. Men det finns sådana." Jag kommer ihåg att jag tyckte filmen var annorlunda. Inte för att det fanns vampyrer (det var inget nytt i filmer) utan just att två män hade sex.

1978

Något år senare kommenterade min mamma att skådespelaren som spelade Baretta (en känd deckarfigur då) var engagerad för rättigheter för karrar som har sex med andra karrar. "men han är själv inte sådan där". Det hade hon läst i en veckotidning. Trots att jag bara var typ 11 år fattade jag att "Baretta" tyckte det var fel att den där typen av män inte fick leva som de ville. Att man kan kämpa för en grupp trots att man inte själv tillhör den. Ungefär som att jag visste att en del vita var emot att svarta behandlades illa. 

Min mammas kommentarer var inskränkta men det här var 1970-talet då okunskapen om homosexuella var vanlig. Det är ingen ursäkt för min mamma men det är en förklaring.

1983

Jag, min bror och min mamma sitter vid köksbordet. Då hade jag börjat fatta att jag gillar kanske killar sexuellt. Även om jag verkligen inte identifierade mig som homosexuell. Homosexuella var några som fanns i Stockholm. Och några fanns tydligen i Malmö också (RFSL Malmö hade haft flera insändare i lokaltidningen Ystads allehanda). Men inte på Österlen.

Jag skämtade om att min bror och en av hans kompisar umgicks så ofta. "ni är kanske ett par". Min mamma kommenterade då "jag hoppas ni träffar varsin flickvän, om ni skulle komma hem hit med varsin pojkvän, det skulle vara tråkigt". Min mamma glömde säkert den kommentaren direkt efteråt. Men hos mig stannade den kvar. Inte så att jag resonerade om den. Men i början av 1990-talet när jag förberedde mig för att berätta för min mamma att jag gillar killar så fanns den där kommentaren igen.

1992

Jag och min mamma är i TV-rummet på den gård där hon och hennes nye man bor. Jag sa "jag har något att berätta..... ähh" "om vadå?" sa min mamma och började bli bekymrad, att jag var så allvarlig. Jag sa igen "alltså jag har något att berätta...... efter 10 sekunders tystnad "jag är homosexuell". "Det är det många som är idag" sa min mamma. Efter en stund "du är modig Bengt, det är du, jag trodde du hade någon allvarlig sjukdom, var det bara det?". Hon förklarade hon var heterosexuell men att folk får vara som de är.

Mitt budskap i den här berättelsen till dig som umgås med barn och ungdomar. Berätta naturligt för dem om ni ser bögar eller lesbiska på TV, om det blir diskussion om någon som kanske är icke-heterosexuell etc. att du tycker det är ok. Det betyder något. Lämna inte inskränkta kommentarer. Du kanske glömmer det i nästa sekund men är ungdomen icke-heterosexuell kan den kommentaren göra det svårare att få förtroende för dig. Även om du flera år senare fått bättre värderingar.

Siten rukkle.com har samlat några viktiga komma-ut-berättelser (the 9 best coming-out-videos) som homo, bi eller transperson.

Arbetarunge.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Idag förstår de flesta av oss nog inte hur revolutionär Bibelns berättelse om Jesus var.

Disclaimer: Jag tar här inte ställning till om Jesus var Guds son eller inte utan bara gör en granskning av Bibeln utifrån ett sociologiskt perspektiv.

Vi lever 2014 i ett samhälle där en arbetarunge kan bli statsminister (bl.a. f.d. statsministern Ingvar Carlsson kom från ett arbetarhem). Men historiskt är det bara en parentes. Fram till demokratins genombrott för ca 100 år sedan kom alla kungar och statsministrar från överklassen. I princip utan undantag i alla kulturer.

Men för 2000 år sedan kom Jesus till jorden enligt Bibelns berättelse. Placerades han hos furstar och kungafamiljer? Eller hos köpmän och präster? Nix, hos en enkel arbetare, en snickare. Två tonåringar på flykt var hans föräldrar. Han föddes i ett stall. Idag är en sådan berättelse nog inte sensationell. Men den var det verkligen då. Provocerande för många i de övre skikten i samhället.

Fåfängligheter.

Vad är det Bibeln egentligen vill ge för budskap (om man tror på den, den här bloggen är religiöst neutral) med den där berättelsen. Kanske att vi inte ska döma folk efter vilken status och vilket yrke de har utan hur de är som människor.

I en lokal förordning från Stockholm 1721 står det:

Den som understår sig att hädanefter löpa om­­kring Gator och Gränder med den så kallade Juhl-bocken, Stjärnan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd.

Julbocken stavades så då, den var föregångare till dagens tomte. Vi vet nog alla vad fåfäng betyder men jag älskar ordet fåfängligheter. Att göra ett substantiv av ordet. Vi människor är allihop fåfänga, mer eller mindre. Det ska vi inte heller känna skuld över.

Men till sist är det en människas inre, inte status eller annat, som är mest värdefullt. Vi har alla en hemläxa att göra där, att inte bländas av utanpåverket.

Om det bör vi resonera i jul, oavsett om vi är troende eller inte.

Jag önskar mina bloggbesökare God jul!

Riksdagen debatterar diskriminering idag.

Idag, måndag, debatterar riksdagen betänkandet (rapporten) Utgiftsområde 13 integration och jämställdhet.

Debatten startar förmodligen någon gång mellan 11.00 och 11.30. Beslut blir det 16.00. Det är Alliansens budgetförslag som blev gällande för 2015 efter att Sverigedemokraterna röstat för det. Istället för s-mp-regeringens (med stöd av v) budgetförslag. Båda alternativen ger lika mycket till kampen emot diskriminering och stöd till HBTQ-föreningar. Sd vill däremot avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO).

I det röd-gröna huvudbudgetförslaget fanns inget om HBTQ-rättigheter. Däremot i det borgerliga alternativet. 

Från sid 4.

Vi välkomnar också att det växer fram alternativ, såsom äldreboenden med inriktning på särskilda diagnoser, språkgrupper eller med HBTQ - kompetens.

Från sid 77.

Unga HBTQ - personer ska kunna delta i idrotts - och föreningsliv utan att möta fördomar och diskriminering

Från sid 80.

Sverige ska i internationella sammanhang arbeta för att värna utsatta minoriteter. Alla människors lika värde är fundamentalt och yttrande - och religionsfrihet är centralt för ett öppet och fritt samhälle. Sverige ska fortsätta att bekämpa all form av diskriminering. Jämställdhet och kvinnors lika rättigheter är en av våra viktigaste demokratiska utmaningar. Detsamma gäller HBTQ - personers rättigheter v arhelst de ifrågasätts.

Det är dock generella positiva formuleringar, konkreta förslag saknas.

Motionstips till miljöpartister om HBTQ-reformer.

Av de åtta riksdagspartierna kommer sju att ha en kongress (vissa partier kallar det dock annat, stämma, landsmöte etc) 2015. Bara Vänsterpartiet väntar med nästa evenemang till våren 2016. Till alla partiernas sammankomster kommer det vara möjlighet att lämna motionsförslag om i princip vad som helst - förutom till Socialdemokraternas där bara sådant som har koppling till jobb och partiets interna utveckling behandlas. På s-kongressen blir det alltså förmodligen ingen behandling av HBTQ-förslag.

Partiernas kongresser 2015 enligt info från respektive partis kansli.

Maj - Socialdemokraterna och Miljöpartiet

September - Centerpartiet (preliminärt)

Oktober - Moderaterna och Kristdemokraterna

November - Sverigedemokraterna och Folkpartiet (preliminärt)

Datum för c och fp är inte officiella ännu. Jag hämtade infon före statsministerns beslut om att senare utlysa nyval. Det kan bli förändringar av datum hos vissa partier av den orsaken.


Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Miljöpartiet har sin kongress 29-31 maj i Örebro. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 15 januari. Är du inte medlem i mp men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om de här motionstipsen.

Generell kommentar om Miljöpartiet.

Miljöpartiet är det riksdagsparti som tydligast profilerat sig inom HBTQ-politiken senaste åren. Inför riksdagsvalet 2014 var mp det parti som hade mest om HBTQ-reformer i sitt valmanifest. Dock svek partiet i budgetförhandlingarna tidigare i höst när de inte tillförde 3 miljoner extra till HBTQ-föreningar trots att både de och deras regeringskolleger i Socialdemokraterna argumenterat för det före valet. I mina motionstips tar jag dock inte upp hur medel ska anslås eftersom det ofta snabbt ändras och sällan är lämpade för att vara kongressbeslut.

Motionstips.

Mp har hittills inte varit för att ens utreda följande två queer-reformer.

1. Att förenkla faderskapsprövningen för ogifta olikkönade par.

Om en man är gift med en kvinna gäller faderskapspresumtionen, att han betraktas som pappa till sin frus barn (om det är något som tyder på annat). Om en man däremot är sambo med en kvinna startar en process som är krånglig och en del tycker är integritetskränkande. Attityden är heteronormativ och har sitt ursprung från en period när nästan alla heterosexuella par var gifta när de fick barn. Att äktenskap är normen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har, när de var oppositionspartier, lämnat förslag om att förändra reglerna men fick inte stöd av Miljöpartiet.

2. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.

Övriga kommentarer om motionstips.

3. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar.

Miljöpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt med ett kongressbeslut om att göra det.

4. Att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, att en kvinna blir gravid mot ersättning för sina omkostnader men sedan lämnar barnet till någon annan individ eller par.

Miljöpartiet är positiva till den utredning som pågår och ska lämna sin rapport december 2015 men partiet har ännu inte blivit för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Partiet skulle, precis som Centerpartiet och Folkpartiet, kunna explicit bli för reformen.

Primitivt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Dödsstraff är fel och bör avskaffas i alla länder. De flesta av er vet att jag inte någon typisk "PK-människa". Men ibland är jag faktiskt politiskt korrekt när jag tycker det också är verkligt korrekt. Och jag står upp emot dödsstraffet som metod. Vi kan tycka den debatten är avslutad för Sveriges del och så är det givetvis på politisk nivå. Men det finns en (betydande) minoritet av svenska folket som är för dödsstraff för de allra grövsta brotten. Låt mig förklara varför jag hävdar att de har fel.

1. Dödsstraff är oåterkalleligt.

Det har avslöjats ibland att en helt oskyldig människa blivit dömd till långa straff, i andra länder t.o.m. dödsstraff. En fängslad fånge kan bli frigiven men hur upprättar man en person som staten avrättat? Det borde egentligen räcka som argument emot dödsstraffet men jag ska utveckla det mer.

2. Dödsstraffet är inte förenligt med en rättsstat och värnandet om varje människas liv.
Varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Det värdet försvinner inte hur vidriga saker en människa än begår. Börjar man resonera om att vissa människor förlorat sitt människovärde är vi på ett sluttande plan. Det börjar med massmördare och fortsätter till mord i affekt till folk som begår våldtäkt, grov misshandel etc.

Det var därför det var fel att Saddam Hussein blev avrättad i Irak. Någon invänder kanske att han själv bidragit till mord av tusentals personer. Förtjänade han inte att då själv bli avrättad? Men straff handlar inte bara om vad folk förtjänar. Skulle Saddam få ett straff han förtjänar skulle dödsstraff var ett för milt straff. Då skulle han torteras precis som han själv gav order om att tortera tusentals fångar. Men då sänker vi oss till hans nivå. Då skulle vi låta hans mörker också bli en del av vårt mörker.

För några månader sändes på TV filmen Capote.Trailer till filmen (Youtube)

Om den öppet homosexuelle författaren Truman Capote och hans liv i slutet av 1950-talet och 1960-talet. Han intresserar sig för ett mord på en hel familj i Kansas. Träffar så småningom en av de två mördarna och får bra kontakt med honom. Filmen beskriver en man som haft en trasig barndom (så är det ofta med grovt kriminella) men det är ingen sentimental berättelse. Den visar en scen där han brutalt mördade pappan genom att skära honom i halsen efter att ha dödat hans fru och barn. Trots det kände jag hur tragiskt det var när mördaren blev avrättad. Det är så mycket enklare att vara för dödsstraff när de som staten officiellt ska avrätta är anonyma i någon statistik. Min spontana reaktion var - på vilket vis blir det bättre av att ännu en (eller två mördare som i filmen) ska dö? Givetvis förtjänade mannen ett hårt straff, 40-50 år i fängelse, men inte dödsstraff.

Primitiva reaktioner.

Vi lever i ett samhälle där det är tabu att önska livet av någon. Men ska vi vara ärliga är vi många som gjort det i någon extrem situation. Och jag klandrar verkligen inte anhöriga till mördade om de i sin sorg vill att mördaren ska bli avrättad.

Men just då måste övriga samhället, vi andra, kunna resonera förnuftigt. Inte ge efter för primitiva instinkter.

Tvivel.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

1998 var första gången jag träffade Barbro Westerholm (fp). Hon fick respekt även från folk på vänsterkanten för sitt engagemang i samband med partnerskapsdebatten. Då var jag ännu politiker i Folkpartiet (jag lämnade fp 2007 och är sedan dess inte medlem i något parti även om jag ännu har liberala värderingar). Westerholm var känd för sitt engagemang för "homorättigheter" (som det hette då). Men i Folkpartiet och i Socialdemokraterna, som båda var hyfsat homovänliga partier, var reformer för bögar och lesbiska kontroversiella.  Det var sällan någon som offentligt kritiserade det men internt i de två partierna fanns det många som berättade hur hemskt det var att deras partier "höll på att bli homopartier".

Jag hade ett samtal med Barbro Westerholm. Hon hade blivit hånad i delar av partiet för sitt engagemang för homosexuellas rättigheter. Jag frågade "hur orkar du, inte som politiker utan som människa?". Barbro svarade "Våra motståndare är tröttare än vi tror". Och visst hade hon rätt, några år senare försvann nästan motståndet helt i fp emot homoreformer.

Många som är emot HBTQ-rättigheter vacklar.

Vi som jobbar för mänskliga rättigheter för alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, kön etc, för integritet, rättssäkerhet etc måste komma ihåg det där. För något år sedan var jag vid ett evenemang i samband med Malmöfestivalen. Det handlade om religion och sexualitet. En imam där kommenterade att enligt islam är det bara en relation mellan man och kvinna inom äktenskapet som är acceptabla. Jag träffade en kristen man som är engagerad i en inter-religiös grupp (kristna,. muslimer, religiösa judar etc träffas för samtal) som berättade att den där imamen egentligen vacklar om man inte borde acceptera samkönade relationer.

Det är faktiskt många av de som är emot HBTQ-rättigheter som mänskliga rättigheter som börjat tveka, det må gälla sd-politiker, imamer, katolska präster etc i Sverige. Eller en del människor i länder som har en officiellt HBTQ-fientlig politik.

Meryl Streep spelar, i filmen Doubt, ypperligt en trångsynt katolsk lärare som utan bevis anklagar en manlig kollega för att ha antastat en minderårig pojke. Hon beter sig verkligen förfärligt. Men i sista scenen rämnar hennes fasad. Hon bryter ihop. Jag rekommenderar verkligen att kolla scenen.

Slutscenen av filmen Doubt (Youtube)

Ingen människa är så god att det inte finns något mörkt där.

Ingen människa är så ond att det inte finns något ljust där.

Och vi som är engagerade för HBTQ-rättigheter bör konstatera - våra motståndare är tröttare än vi tror.

Mitt tips. HBT-negativa Sverigedemokraterna får ca 17 % i valet mars 2015.

I en bloggpost 14 augusti 2014 kommenterade jag följande.

Sd får runt 10 % i höstens riksdagsval. Det är mitt tips. Bli inte "chockad" om det blir resultatet. Jag har redan här "förvarnat" dig. Efter varje val sedan 2002 har en del blivit "chockade" över Sverigedemokraternas framgångar.... "Jag träffar sällan folk som hävdar de ska rösta på partiet" har ibland varit kommentaren. Men är det så konstigt att sd-sympatisörer inte alltid berättar det inför sin omgivning när de av många i media kallas "idioter", buntas ihop som "rasister" (en del är verkligen det men många röstar på partiet som protest emot övriga partier) eller bisarrt nog även kallas för "fascister".

Det jag främst reagerade emot var att vissa på fullt allvar spekulerade i om sd skulle öka från sitt resultat från 2010, 5,7 %. Jag tyckte det var tydligt att de skulle öka betydligt. Och mitt tips, 10 % visade sig också fel. I verkligheten fick de 12,9 %.

Nu får de runt 12-13 % i opinionsmätningarna. Deras verkliga stöd gissar jag är ca 15 % idag. Opinionsinstituten har konsekvent undervärderat partiet. De har gott om pengar efter valvinsten och gynnas av att det idag är rekordmånga som söker asyl i Sverige och att migrationspolitiken håller på att haverera helt.  Övriga riksdagspartier kan på allvar debattera integrationsproblemen, en del hävdar det gynnar sd. Men om övriga partier vägrar diskutera problemen kommer det också att favorisera Sverigedemokraterna. Det finns en betydande folkopinion (både bland etniska svenskar och folk med invandrarursprung) för att nuvarande migrationspolitik måste kunna problematiseras. Och jag håller med även om jag står upp för en generös migrationspolitik.

Sd gynnas av att bli underskattade.

Sd har gynnats av att deras politiska motståndare igen och igen har underskattat dem. Varför har det då blivit så här? Jag tror en orsak är att sd som riksdagsparti inte stämmer in i många svenskars självbild av det toleranta landet. Då blir det lätt att önska att sd bara är något tillfälligt. Bara man berättar att de är rasister kommer folk sluta rösta på dem. Men sd tar upp reella problem med mångkulturalism och integration även om partiet sällan har verkliga lösningar.

Sd har säkert kommit in i riksdagen för att stanna där i många år. Det är något övriga partier bör förhålla sig till. Mitt tips är att de i Valu (vallokalsundersökningen) 22 mars får 13-14 %. Och folk från andra partier kommer konstatera att de nästan ändå inte gick framåt något Sedan kommer det verkliga valresultatet, kanske ca 17 %.

Vilket resultat sd får i det ordinarie valet 2018? Det är givetvis svårt att bedöma men jag tror sannolikheten är betydande att de får drygt 20 % om inte segregationen minskar betydligt i Sverige före dess.

Sluta bojkotta sd och sluta förakta deras sympatisörer.

Jag har svängt. Hittills har jag gett stöd åt att övriga sju riksdagspartier inte förhandlar, inte samarbetar eller ens för samtal med det åttonde riksdagspartiet. Sverigedemokraterna. Ett främlingsfientligt, HBT-negativt, islamofobt parti. Men varje parti är också delvis på en resa.

Det borde väl Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet känna till när de 1991 satte sig i regering tillsammans med Kds (idag kd). Trots att kds då var ett tydligt homofientligt parti. Centerpartiet till och med ingick en valkartell 1985 med kds trots att det senare partiet då ännu hade attityden att "homorelationer inte är bra för individerna själva".

Det borde väl Socialdemokraterna och Miljöpartiet känna till som nära samarbetat och samarbetar med Vänsterpartiet trots att v så sent som 1989 skickade lyckönskningstelegram till kommunistiska diktatorer i Östeuropa. Och trots att det i första maj-demonstrationer fram till för ca 10 år sedan förekom hyllningar till diktatorn Fidel Castro.

S, mp och v (och kanske även borgerliga partier) tycker Israel ska samtala med fascisterna i Hamas.

Hamas är fascister, de är för samma system som i Iran. De hatar HBTQ-personer, judar, självständiga kvinnor och folk som är för västerländsk frihet. Även om sd är ett intolerant parti så är de närmast som några söndagsskolebarn jämfört med Hamas. Hamas mål är att utrota alla judar från Israel-Palestina. Och den organisationen tycker röd-gröna partier i Sverige att Israel ska föra förhandlingar med. Men själva kan s, v och mp inte ens sitta i ett rum och samtala med sd. Hyckleriet är totalt.

Jag tycker etablerade partiers "vi vill inte ens samtala med sd-politiker" har kommit till vägs ände. Argumentet är "vi vill inte legitimera sd". Men hallå? Era bojkott-metoder har lett till att sd fördubblats i varje val. Snacka om misslyckad strategi.

1. Bör övriga sju riksdagspartierna acceptera sd som stödparti eller förhandla formellt med dem. NEJ.

Där bedömer jag att partiet inte är moget att bli en förhandlingspartner. Hur partiet utvecklas får avgöra senare bedömningar. Partiet är främlingsfientligt, HBT-negativt och islamofobt. Det krävs grundläggande reformer inom sd för att de ska, om det någonsin blir möjligt, betraktas som ett "vanligt" riksdagsparti.

2. Bör övriga sju partierna kunna ha samtal med sd om olika politiska reformer. JA.

Det blir helt absurt om det inte är möjligt att föra ett samtal med ett parti som fått ungefär var sjunde röst i senaste valet. Och kunna informellt stämma av sina åsikter emot varann. Ett parti som faktiskt är vågmästare i riksdagen. Och det visar ett förakt emot ca 800 000 väljare.

Jag tror övriga sju partier bör förhålla sig så till sd närmaste åren. Vi kan önska att sd inte skulle finnas i riksdagen men de gör det. Och de är vågmästare. Acceptera det i övriga partier.


Uppdatering 1.

9 råd till sd.

Det jag kommer skriva nu känner de flesta som följer min blogg säkert till redan. Men eftersom jag konstaterar att många nu tydligen hittat till min blogg genom länkar från Dagens nyheter vill jag göra en uppdatering. Min blogg är partipolitisk obunden, Jag har både berömt och kritiserat samtliga riksdagspartier. Sd är idag långt ifrån att vara ett parti som står upp för mänskliga rättigheter. Men jag kan ge några "råd" till sd om de vill att vi som är för mänskliga rättigheter ska ta dem mera på allvar.  Jag kommer främst fokusera på HBTQ-rättigheter men börjar med några andra områden.

1. Sluta fixera er vid invandringspolitiken.

Jag fattar att det är viktigt för er men ni är faktiskt besatta av området. Vi kan ta Tory i Storbritannien, ett parti som står för en stram migrationspolitik (vilket jag är kritisk emot, dels i sak, dels för att de inte respekterar fri rörlighet inom EU). Men Storbritanniens statsminister David Cameron ältar inte migrationspolitik varje gång han ska hålla ett politiskt anförande.

2. Respektera att vi har religionsfrihet i Sverige.

Byggnadsplans-ärenden för nya moskéer ska behandlas som byggnadsplans-ärenden för kyrkor.

3. Lämna er inskränkta attityd när det gäller samkönade adoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn (jag har många länkar till det om ni önskar det). Svenska folket och en säkert en betydande del av era egna sympatisörer tycker bara det är mossigt när ni kräver att avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Ni måste inte jubla och bli direkt för reformerna men ni bör lämna ert motstånd och erkänna ni faktiskt haft fel.

4. Erkänn att det var fel att tvångssterilisera transsexuella.

Även här är det givetvis "pappa-mamma-barn" som enda "bra" familjebildning som orsakar er inskränkta politik. Och därför vill ni i praktiken offra transsexuella. De ska steriliseras med tvång för att få byta juridiskt kön för att de inte lever efter era ideal. Ni borde någon gång konstatera att ni själva tillhöra en minoritet idag som generellt är mer "impopulär" bland svenska folket än vad transpersoner är. En del av er har haft svårt att få jobb-behålla jobb etc. Borde det inte leda till en viss ödmjukhet?

5. Sluta driva kravet att DO ska avskaffas.

Det kravet driver ni bara som en populistisk åtgärd (bland era sympatisörer) för att DO ibland tagit tveksamma ställningstaganden när det gäller konservativa muslimer. Att avskaffa en myndighet för att några få ärenden blivit fel är absurt.

6. Ta ställning för att transpersoner ska få samma juridiska skydd emot hets och hatbrott som homosexuella, judar, muslimer, svarta etc redan har.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Och det är väl bara för att ni är så fega att ni inte vill stöta er med de HBTQ-fientliga personer som varit kärnan i ert parti. Visa nu att ni ändrat er.

7. Ta ställning för att arbetsgivare och utbildningssamordnare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. samtliga sju diskrimineringsgrunder i lagen.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Och kampen emot diskriminering har väl inte varit sd.s starkaste gren. För att uttrycka det milt. :-) Men nu kan ni visa att era politiska motståndare har fel och att ni tar kampen emot diskriminering på allvar. Idag har arbetsgivare bara skyldighet att förebygga diskriminering pga kön, etnicitet och religion. För utbildningsansvariga även sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte med.

8. Ta ställning för att Sverige ska engagera sig för en HBT-konvention i FN.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Det paradoxala är att många av de länder som värst förföljer HBTQ-personer är sådana där islam är vanligaste religionen Men sd är enda svenska riksdagspartiet som ännu tvekar om Sverige i FN ska jobba för en HBT-konvention som skulle göra det tydligare att länder som Iran och Saudiarabien grovt kränker HBT-rättigheter.

9. Erkänn att EU är en plattform för mänskliga rättigheter även om ni ogillar unionen.

Sd är emot varje reform i EU för att stärka HBT-personers rättigheter. Med hänvisning till att ni är emot federalism. Ni kan samarbeta med partier som är ännu extremare än ert eget. Eller närma er andra partier. Det påverkar bilden av er.

Även om ni skulle följa de här råden skulle jag verkligen inte rösta på sd. Men jag har gett 9 vänliga tips.

:-)










.

HBTQ-fientlighet i Piratpartiet?

Jag vet att när Piratpartiet bildades 2006 vill jag kolla hur partiet ställde sig till HBT-reformer. En välkänd gayaktivist (hans namn är inte det viktigaste, jag lämnar det därhän) som gått med i partiet berättade "det här är första partiet där det är så självklart att bli respekterad oavsett sexuell läggning, kön, etnicitet etc att det inte ens behöver diskuteras", Han lät nästan som en frälst kristen.

Jag var dock något skeptisk. Om man inte diskuterar saker är det lätt hänt att alla önskar in vad som helst vad frånvaron av debatt är orsakad av. Vissa tolkar det som att alla är så mycket för jämlikhet att det inte behöver diskuteras. Andra tolkar det som att Piratpartiet givetvis inte ska engagera sig emot sexism, rasism och HBT-fientlighet utan att det är något folk eventuellt kan göra utanför partiet. Och mycket riktigt. När Piratpartiet började diskutera att bredda sin politik blev det tydligt att vissa var emot en könsneutral äktenskapslag, andra emot att samkönade par ska få adoptera. Jag följde själv debatterna på deras hemsida, trots jag inte var (eller är) medlem. Man kan kritisera Piratpartiet för en del men de är faktiskt Sverige mest transparenta parti och det hedrar dem.

Flera i partiledningen lämnar sina poster.

I EU-valet i år minskade Piratpartiet från 7,1 % till 2,2 % och i riksdagsvalet från 0,6 % till 0,4 %. Nu har flera i partiets ledning beslutat lämna sina poster. Från partiordföranden Anna Trobergs blogg.

I dag har jag meddelat ledningen och styrelsen att jag inte är tillgänglig för posten som partiledare nästa år. Även vice partiledare Marit Deldén och partisekreterare Henrik Brändén har meddelat att man inte står till partiets förfogande för respektive post. Det betyder rent konkret att jag och resten av partiledningen lämnar våra uppdrag när vårt mandat går ut den 31 december. Det blir så styrelsens uppgift att se till att partiet får en ny partiledare 2015.....Styrelsen har om och om igen mött ledningens apropåer om den extremt dåliga arbetsmiljön i partiet med svalt eller inget intresse. Ledningens interna och externa arbete mot sexism, hbtq-fobi och främlingsfientlighet har inte backats upp av styrelsen trots att det är ett arbete helt grundat på de värderingar och den politik partiets medlemmarna röstat fram. Styrelsen har istället valt att ge sitt tysta medgivande till enskilda styrelseledamöter att aktivt motarbeta ledningens arbete med detta. Man har därmed också givit dessa styrelsemedlemmar och andra frikort att aktivt bidra till den röta ledningen försökt mota i grind. Under dessa omständigheter anser jag att det är omöjligt att bedriva ett ansvarsfullt arbete under drägliga former där medlemmar inte far illa och där vi som parti faktiskt lever som vi lär politiskt.

Som utomstående är det givetvis svårt att bedöma situationen. Att det blir en maktkamp i ett parti som gjort dåliga resultat är synnerligen vanligt. Det finns säkert flera perspektiv i den interna debatten,. När två grupper bråkar är det oftast inte bara ena gruppens fel etc.

Homofob argumentation ibland.

Men det jag konstaterat är att Anna Troberg, som öppet homosexuell, blivit attackerad ibland i partiets forum för att hon som lesbisk "gynnar sina egna". Det är faktiskt typisk homofob argumentation.  Några hävdar att pp blivit ett "HBTQ-parti" (som om det skulle vara negativt att värna HBTQ-rättigheter!). Men "anklagelsen" är också fel i sak. Jag kollade nyss de 40 senaste nyhetsartiklarna på partiets hemsida. 3 (tre) av dem handlar om HBTQ-rättigheter. Ingen av de 10 senaste nyhetsartiklarna gör det.

Problemet för en del i partiet tycks alltså vara att partiet överhuvudtaget argumenterat för mänskliga rättigheter för HBTQ-personer. Eller invandrare. Eller kvinnor.

I eftervalsanalysen från EU-valet kom det fram att enligt Valu var 86 % (sic!) av partiets sympatisörer män. Det är t.o.m. en högre siffra än för Sverigedemokraterna. Hade pp fått lika högt stöd bland kvinnor som bland män hade partiet varit nära att behålla ett av sina mandat i EU-parlamentet. Även sd, som är konservativt parti, har fattat att de har ett problem där. Finns den insikten inom pp? Inte att de har för många manliga sympatisörer utan för få kvinnliga? Det är tveksamt. Men jag är inte expert på partiet.

Finlands parlament har röstat ja till en könsneutral äktenskapslag.

Med siffrorna 105-92 har Finlands parlament röstat för en könsneutral äktenskapslag. Förslaget innehåller också att samkönade par ska kunna få adoptera barn på samma villkor som olikkönade par. Hittills har homopar inte ens kunnat närståendeadoptera och bara kunnat ingå partnerskap. Sedan flera år har dock lesbiska kvinnor möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Från finska siten Yle,

Ärkebiskop Kari Mäkinen gläder sig åt beslutet. Mäkinen säger att han vet hur mycket det här betyder för regnbågsfolket och deras närmaste och för många andra. - Jag glädjer mig för och med dem, säger Mäkinen. Statsminister Alexander Stubb är också han nöjd över att riksdagen sade ja till en jämlik äktenskapslag, och säger att det är ett bevis på medborgarinitiativens genomslagskraft. - Det är ett tecken på medborgaraktivism, och tyder på att Finlands lagstiftning är på väg mot samma nivå som i det övriga Norden och Västvärlden i den här känsliga och svåra frågan, sade han.

Finska tidningen Huvudstadsbladet rapporterar att det är olika åsikter bland präster i landets största religiösa samfund.

Nästan hälften av prästerna är för en könsneutral äktenskapslag, visar en undersökning som Kyrkans akademiker gjort bland sina medlemmar. Av prästerna som svarade på undersökningen stödjer 44 procent en äktenskapslag som är lika för alla oberoende av kön, medan 41 procent är emot idén. 35 procent av prästerna anser att enkönade par ska ha rätt till kyrklig vigsel. Enligt undersökningen anser en dryg fjärdedel att kyrkan borde avstå från sin vigselrätt om äktenskapslagen blir könsneutral. Läs också.

Så här röstade partiernas ledamöter.

Samlingspartiet (ungefär som m i Sverige)
Ja: 28
Nej: 16

Finlands statsminister, Alexander Stubb, tillhör Samlingspartiet och har personligen varit engagerad för en könsneutral äktenskapslag trots oenigheten inom hans parti.

Socialdemokraterna (s)
Ja: 37
Nej: 2

Sannfinnländarna (sd)
Ja: 1
Nej: 36

Centern (ungefär som svenska c fast mer konservativa)
Ja: 6
Nej:30

Vänsterförbundet (v)
Ja: 12
Nej: 0

Gröna förbundet (mp)
Ja: 10
Nej. 0

Svenska folkpartiet (liberalt parti som värnar svenskan som minoritetsspråk)
Ja: 9
Nej: 1

Kristdemokraterna (kd)
Ja: 0
Nej: 6

Övriga partier
Ja: 2
Nej: 1

En del andra lagar ska förändras och det betyder att lagen först 2017 förväntas träda i kraft. Finlands politik verkar inte fungera effektivt om det tar tre år att få en reform på plats. Men i övrigt är det positivt givetvis att även det landet får en jämlik äktenskapslag.

S-mp-regeringen sviker lesbiska kvinnor om könsneutral föräldraskapspresumtion.

I förra bloggposten kommenterade jag svaret från regeringskansliet om 4 olika HBTQ-reformer. Det fanns inget positivt i det, förutom att regeringen planerar att 2015 lämna ett förslag till en ny namnlag (å andra sidan vore det konstigt om de inte planerade att göra det eftersom den parlamentariska utredningen om en ny namnlag lämnade sitt förslag redan maj 2013). Men när det gäller en könsneutral föräldraskapspresumtion (en reform som berör en del samkönade kvinnliga relationer) så är regeringens nya besked ett svek emot tidigare kommentarer från s, mp och v. Men det är en komplicerad berättelse. Låt oss ta det från början.

Utredning om könsneutral föräldraskapspresumtion lämnades 2007.

2005 fick kvinnor i samkönade relationer möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Det var en viktig jämlikhetsreform eftersom all forskning visar att barn i homorelationer mår lika bra som andra barn. En juridisk skillnad kvarstod dock i relation till olikkönade par där kvinnan blivit inseminerad vid en klinik. Regeln om föräldraskapspresumtion. En utredning lämnades om det 2007. Från regeringens hemsida.

I betänkandet föreslår utredaren att föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt för samkönade par och för olikkönade par. Den kvinna som är moderns registrerade partner ska automatiskt anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen ska införas. Bestämmelserna om föräldraskap för en kvinna ska också omfatta assisterad befruktning som skett utomlands och insemination i egen regi. Är modern sambo med en kvinna ska föräldraskapet för moderns sambo fastställas genom bekräftelse eller dom på samma sätt som sker i dag när barnet tillkommit genom assisterad befruktning som skett inom svensk hälso- och sjukvård. Förslaget innebär att det inte längre ska fastställas något faderskap i dessa fall.

Utredningen föreslår även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Från sid 17 i utredningen.

Godkänner moderns partner skriftligen en mans bekräftelse av faderskapet och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelserna i 5 §, skall därigenom anses fastställt att moderns partner inte är barnets förälder. Bekräftelsen skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänd av modern.

Kd blockerade förslaget i tidigare borgerliga regeringen.

Förslaget genomfördes dock aldrig av den dåvarande borgerliga regeringen. Orsaken var enkel. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet var för utredningens förslag medan Kristdemokraterna var emot. Kd blockerade förslaget inom regeringen. Man kan givetvis rikta kritik emot m, fp och c varför de i 7 år vek sig för kd och det gjorde jag i flera mail till politiker inom de tre partierna.

M, fp och c fick (trots motstånd från kd) 2013 i riksdagen igenom att flera reformer inom familjepolitiken bör utredas bl.a. ensamstående kvinnors möjlighet att bli inseminerade vid kliniker och altruistiskt surrogatmödraskap. Det är sant att det finns med en del om föräldraskap för samkönade kvinnliga par.

:...Att ensamstående ges möjlighet till assisterad befruktning kan således föranleda ett behov av följdändringar i den föräldraskaps rätts - l iga lagstiftningen. Frågan är vidare om en förändring av en sådan grundläggande utgångspunkt bör återspeglas även i annan lagstiftning. Utredaren ska därför ta ställning till om föräldraskapet för den kvinna i ett samkönat äktenskap eller samboskap som inte har fött barnet ska kunna fastställas även i de fall assisterad befruktning har skett utomlands eller i egen regi....

Regeringsförslag först våren 2017.

Men notera att det inte handlar om en könsneutral föräldraskapspresumtion i sig utan om föräldraskap ska kunna fastställas (utan att det måste bli via en adoption) även för en kvinnas partner vid inseminationer i andra länder eller när det gjorts privat (utanför kliniker).

Jag kan bara spekulera i varför m, fp och c ville få med även det här men ett tips var att de betraktade det som enda sättet att komma vidare när det gäller reformen en könsneutral föräldraskapspresumtion. Att en ny utredning skulle öka trycket på kd att släppa igenom ett förslag om borgerliga regeringen blev omvald 2014. Nu blev den som bekant inte det.

Därför är det något förvånande att s-mp-regeringen vill avvakta den här utredningen. Den ska lämna sitt utredningsförslag december 2015. Jag känner väl till processen politiskt. Förslagen ska ut på remiss, beredas inom regeringen, förhandlas först mellan s och mp och sedan med andra partier. Förmodligen kommer regeringen först våren 2017 att lämna ett förslag till en proposition (regeringsförslag) med lagförslag som beretts i utredningen. Och det är ett optimistiskt scenario. Mitt tips är att utredningen lämnar ett förslag om att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Sedan kommer en livlig debatt att bryta ut om det. Regeringen kommer bli attackerad från folk både till höger och vänster för att de vill genomföra förslaget.

Altrustiskt surrogatmödraskap kontroversiell reform.

Men så fungerar demokratin. Altruistiskt surrogatmödraskap har flera perspektiv. Även vi som är positiva till reformen måste erkänna att det bör finnas ett regelverk som så långt som möjligt hindrar att en del kvinnor blir utnyttjade. Men att kasta in förslaget om en könsneutral föräldraskapspresumtion i den här debatten hävdar jag är ett misstag. Jag förstår att m, fp och c gjorde det av taktiska skäl för att komma vidare med ett krånglande kd. Men jag fattar inte att s-mp-regeringen gör samma analys.

Det enda vettiga vore att s-mp-regeringen 2015 lämnar en lagrådsremiss och sedan proposition (lagförslag) om en könsneutral föräldraskapspresumtion för kvinnor som blivit inseminerade vid kliniker. Det är redan utrett och har varit ute på remissrunda. Det finns ett brett politiskt stöd i riksdagen. Bara kd är tydligt emot. Sd är principiellt emot att lesbiska ska få bli inseminerade  vid kliniker (och vill avskaffa reformen) men deras attityd är "möjligen" till reformen könsneutral föräldraskapspresumtion när den möjligheten för kvinnor i samkönade relationer finns kvar.

S, mp och v ville utreda reformen "skyndsamt".

Låt sedan utredningsförslaget om en föräldraskapspresumtion utomlands och i egen regi vänta till utredningen om det är klart. I riksdagens betänkande Familjerätt från februari i år valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att lämna en reservation om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Från reservation 3.

Kvinnliga samkönade par ska inte behöva genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par. I utredningsbetänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) föreslås att den kvinna som är moderns registrerade partner automatiskt ska anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen. Vi välkomnar utredningens förslag och anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med de lagförslag som krävs.

Det var en bra reservation från s, mp och v. Jag förväntar mig faktiskt att politiker menar vad de framför i reservationer i riksdagen. Hade s, mp och v inte använt ordet "skyndsamt" i sin reservation hade jag förmodligen inte skrivit den här bloggposten. Men nu gjorde de tre partierna det. Och jag kallar det inte skyndsamt att lämna ett förslag tidigast våren 2017 och att förslaget kanske blir verklighet från 1 januari 2018. Det är faktiskt ett svek emot kvinnor i samkönade relationer.

Kd fortsätter påverka familjepolitiken.

S, mp och v framförde, med viss rätt, att en regering utan kd skulle kunna få igenom HBTQ-reformer snabbare. Men ännu är det som att kd finns där någonstans. Min blogg är partipolitiskt neutral men ofta är det bästa att hålla kd (och sd) borta från avgörande beslut inom HBTQ-området.

S-mp-regeringen (med stöd av v när det gäller budgetförslag) bör visa att den nya regeringen (utan kd) faktiskt levererar en annan politik än om kd:s ordförande Göran Hägglund varit minister i regeringen.

Otydligt svar från s-mp-regeringen om fyra HBTQ-reformer.

För några veckor sedan mailade jag regeringskansliet om fyra olika HBTQ-reformer, du kan läsa mina mail här (om könsneutral föräldraskapspresumtion och adoptionsmöjlighet för sambopar) och här (om namnlagen och aktiva åtgärder emot diskriminering.

Anna Tillander (s) som är politisk sakkunnig på justitiedepartementet har nu mailat följande svar.

Arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck är prioriterat av regeringen. Detta innebär att det bl.a. är viktigt att den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen är utformad så att den kan hantera olika sätt att få barn och bilda familj. Förra sommaren tillsattes en utredning med uppdrag att överväga olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar (dir. 2013:70, http://www.regeringen.se/sb/d/16873/a/219728). Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag den 15 december 2015. Inom ramen för uppdraget kommer delar av den föräldraskapsrättsliga regleringen att behöva ses över. Bland annat ska utredningen ta ställning till om föräldraskapet för den kvinna i ett samkönat äktenskap eller samboskap som inte har fött barnet ska kunna fastställas även i de fall assisterad befruktning har skett utomlands eller i egen regi. Arbetet i Justitiedepartementet är i nuläget fokuserat på de föräldraskapsrättsliga frågor som omfattas av utredningsuppdraget.

När det gäller betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) pågår för närvarande en beredning av ärendet i Justitiedepartementet. Beredningen är inte klar och det går därför inte att säga i vilken utsträckning förslagen i betänkandet kommer att leda till lagändringar och i så fall när. Även betänkandet En ny lag om personnamn (SOU 2013:35) bereds i nuläget i Justitiedepartementet. Betänkandet är omfattande och många remissinstanser har yttrat sig. Regeringens ställningstagande i frågan kan förväntas under nästa år.

Betänkandet Nya regler om aktiva åtgärder mot diskriminering (SOU 2014:41) har remitterats med sista svarstid den 30 september 2014. Ärendet handläggs för närvarande i Arbetsmarknadsdepartementet och en beredning av ärendet pågår.

Det här bör väl egentligen betraktas som icke-svar. Förutom beskedet att regeringen planerar lämna ett förslag 2015 om en ny namnlag (vilket är välkommet, förhoppningsvis blir det före sommaren och med ett transvänligt perspektiv).

Även om vi som är HBTQ-aktivister tycker just vårt område ska prioriteras (varje aktivist-grupp tycker det) så startar ofta en ny regering med traditionella höger-vänster-förslag. Så var det för den nya borgerliga regeringen 2006 och så är det med nuvarande s-mp-regering. Det är kutym i en regering att hänvisa till att ärenden "bereds" inom regeringskansliet innan förslag har lämnats från den. Jag kommer vara "snäll" emot s-mp-regeringen precis som jag var emot den borgerliga regeringen efter valet 2006. Men bara för en kort tid.

Är s-mp-regeringen inom HBTQ-området bättre än tidigare borgerliga regeringen. Absolut - om man granskar vad partierna tycker. Nya regeringen har inte en kristdemokratisk bromskloss. Men politik handlar inte bara om att ha goda intentioner. Utan även om att leverera. Historiskt har HBTQ-rättigheter förbättrats ungefär i samma takt oavsett om det varit en s-regering eller borgerlig regering. Trots att vänstern i Sverige varit generellt HBTQ-vänligare (man använde inte det begreppet då men ni fattar vad jag menar) än högern.

Jag kommer fortsätta skriva vänliga artiga brev till regeringen närmaste halvåret. Men om de sedan inte levererar förslag kommer jag, precis som när det var Alliansregering, att trappa upp min kritik.

HBTQ-rättigheter är mänskliga rättigheter. Oavsett regering. Och det är faktiskt resultaten som till sist räknas - inte de goda intentionerna.

Därför fokuserar jag på HBTQ-rättigheter i Sverige och inte i andra länder.

Det är ingen som framfört kritik emot mig för att jag fokuserar på svensk HBTQ-politik och sällan kommenterar vad som händer utomlands. Men jag vet givetvis att situationen för HBTQ-personer är långt värre i de flesta andra länder än i Sverige. De första åren jag drev bloggen var det ungefär lika mycket utländska som inrikes nyheter. Idag prioriterar jag blogga om svenska HBTQ-rättigheter och planerar göra det närmaste åren. Låt mig förklara motiven till det.

1. Jag har begränsat med tid som jag vill ägna åt just HBTQ-politiken.

Det är ett visst antal timmar i veckan. Även om jag ägnar mycket mer åt det än de flesta HBTQ-personer. Hellre än att göra två saker halvbra fokuserar jag på en sak och gör det ordentligt. Därför att jag har kunskap och argument som få personer har, om svensk HBTQ-politik i detalj. Det finns många som kan göra ett bättre jobb än mig om just situationen för HBTQ-personer i Ryssland, Uganda eller Iran.

2. Jag vet jag har förtroende för min kunskap om HBTQ-rättigheter bland många svenska politiker.
F.d. HBT-ansvarige ministern, Erik Ullenhag (fp), skrev i ett mail för några veckor sedan.

Och tack själv för din förmåga att lyfta HBT-frågor under många år. Ditt arbete spelar roll.

Mitt arbete har mött respekt t.o.m. hos en del sd-politiker. En riksdagsledamot för sd skrev följande för några månader sedan..

Broder Bengt!... Jag är inte mot HBTQ, ej heller för. Du för talan för dig och de du företräder. Du gör det bra!

Den här sd-politikern (jag tycker inte det är viktigt nämna hans namn, det var ingen i sd:s partiledning) måhända formulerar sig taffligt (varken för eller emot HBTQ) men det finns en ton av respekt i hans mail-kommentar. Trots att han vet att jag ofta skarpt kritiserat sd:s HBTQ-politik och även kallat partiet främlingsfientligt.

Jag har en bra dialog med både Jonas Gunnarsson och Olof Lavesson, HBTQ-talespersoner för riksdagens två största partier, Socialdemokraterna respektive Moderaterna.

Söker ni främst information om internationell HBTQ-politik kommer ni inte hitta den här på bloggen. Även om jag ibland kommer skriva om det. I synnerhet om det är på FN- eller EU-nivå. Mina tips till dig som är intresserad av internationell HBTQ-politik är följande.

Fyra tips.

1. Kolla Amnestys nyheter om HBTQ-rättigheter. Bli gärna medlem i föreningen också.

2. RFSL:s hemsida. Jag och RFSL är ibland i "konflikt" när det gäller HBTQ-politiken i Sverige men när det gäller HBTQ-rättigheter i andra länder är vi ofta rörande ense. Där jobbar vi i princip alltid emot samma mål.

3. HBT-siten Qx kan ibland vara fokuserad på nöjes-nyheter. Och jag gillar inte att folk från RFSL och Qx närmast hatar Sverigedemokraterna (även jag ogillar ofta sd men har balans i kritiken emot dem) men tiger om att alla muslimska samfund är ännu mer reaktionära än sd. Men även Qx har ibland intressanta nyheter.

4. Brittiska HBT-siten Pinknews publicerar  ibland nyheter som närmast är av skvaller-karaktär. Men de är förmodligen den site som har bäst koll på seriösa nyheter om HBTQ-rättigheter i världen. Och deras sökfunktion är perfekt om man vill söka efter situationen i ett visst land. Söker man efter "Sweden" får man fram 317 nyhetsartiklar (sic!).

Jag är internationalist. För mig stannar inte solidariteten vid Trelleborg. Mänskliga rättigheter är universella. Och jag stödjer givetvis det viktiga arbete som många gör för HBTQ-rättigheter internationellt. Nu har jag dock förklarat motiven till mina prioriteringar.

Några HBTQ-notiser från riksdagen.

Driver man en blogg måste man alltid göra en prioritering. Vad har ett nyhetsvärde? Det här är notiser som inte skulle förtjäna en egen bloggpost eller komma med i mitt HBT-nyhetsbrev för den delen. Men jag vet en del av er är intresserade även av sådana här notiser. Allt i HBTQ-politiken handlar inte om en storslagen middag. Här får ni istället ett "Swedish smorgasbord" med notiser. :-)

Sd för att utreda behovet av jourer för HBT-personer.

Sverigedemokraterna har lämnat sitt budgetalternativ i sin helhet. Från dokumentet.

Sverigedemokraterna vill öka stödet till landets kvinnojourer som idag till stora delar drivs helt och hållet ideellt. Vi vill även låta utreda behovet av särskilda jourer för andra grupper, exempelvis HBT-personer och för män.

Det är första gången sd i ett budgetförslag har med HBT-rättigheter som något positivt i sig. Tidigare har de haft med formuleringar om att ingen ska bli diskriminerad p.g.a. sexuell läggning, kön och etnicitet men då har det varit som argument emot projekt som varit riktade för att nya invandrare ska få jobb. Sd:s trovärdighet är dock sådär. Av riksdagens 8 partier är 7 partier för att transpersoner ska få samma juridiska skydd emot hets och hatbrott som bl.a. homosexuella, svarta, judar, muslimer etc redan har. Bara sd tvekar ännu om reformerna bör genomföras.

V vill förtydliga lagarna om asyl för HBT-personer.

Från Vänsterpartiets reservation (alternativa förslag).

Regeringen bör också återkomma med lagförslag som förtydligar sambandet mellan skälen för förföljelse och avsaknad av skydd mot förföljelse av hbt-flyktingar samt lagförslag som förtydligar att könsidentitet och könsuttryck kan ligga till grund för flyktingskap.

Utrikesministern beredd att resonera om en specialrapportör i FN om HBT-rättigheter.

Birgitta Ohlsson (fp), tidigare EU-minister, har ställt en fråga till utrikesminister Margot Wallström (s) om regeringen vill jobba inom FN för en specialrapportör om HBT-rättigheter. Från Wallströms svar.

.... Ett arbete för att stärka hbtq-personers rättigheter pågår i flera internationella forum, inte minst FN, EU och Europarådet. FN:s råd för mänskliga rättigheter antog i september i år en hbt-resolution för andra gången någonsin, med starkare stöd än tidigare (2011). Samtidigt är hbtq-frågan kontroversiell och splittrar ofta det internationella samfundet. I flera länder införs diskriminerande lagstiftning och situationen för enskilda individer blir allt svårare, även för MR-försvarare och civila samhället som vågar stå upp för hbtq-personers rättigheter. Den svenska politiken för att främja hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter ligger fast. Sverige kommer att vara fortsatt aktiv i hbtq-frågan i nära samverkan med civila samhället. I detta sammanhang diskuteras även frågan om en specialrapportör för hbtq-frågor.

Regeringen planerar lämna förslag inseminationer för ensamstående kvinnor.

Barbro Westerholm, Folkpartiets HBT-politiske talesperson, har ställt en fråga till justitieminister Morgan Johansson (s) om när regeringen planerar lämna ett förslag om att tillåta ensamstående kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Från Johanssons svar.

.... Frågan om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor är prioriterad för regeringen. Jag delar Barbro Westerholms uppfattning att det är önskvärt med ett så snart ikraftträdande som möjligt och avser därför att återkomma med en proposition före sommaren 2015.

Liberaler-progressiva i USA håller högre retorik-nivå än i Sverige.

Alla människors lika rätt och värde.

Jag vet inte vem som först framförde det i en politisk debatt. Kanske var det dåvarande c-ordföranden Maud Olofsson i en kommentar om invandrare eller homosexuella. För drygt 10 år sedan. Det jag minns är dock hur vacker formuleringen är. Visst har vi hört "allas lika värde" men de där orden "rätt och" i meningen gör den vackrare. Den vädjar inte bara torrt till vårt förnuft utan till våra känslor.

Jag gillar retorik. En del av er som följer min blogg har nog fattat det. Generellt håller debatten i USA och även Storbritannien en högre retorisk nivå än i Sverige. Det kan komma som en överraskning för en del i Sverige som föraktar kulturen (kulturerna) i USA.

President Barack Obama (bilden) i USA har en fantastisk retorik. Visst skulle man kunna anklaga honom för att bara framföra billig retorik men han har faktiskt förändrat USA. Bilden är från när han besökte ett museum och den buss där aktivisten Rosa Parks satte sig på "fel" plats, reserverad för vita. Hon fattade nog aldrig vilken reaktion det skulle bli och att hennes protest startade en process som skulle leda till att en mulatt, Obama, så småningom skulle bli president.

Tafflig argumentation från v om aborter.

För några veckor sedan ställde Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt i riksdagen en interpellation till statsminister Stefan Löfven (s). Orsaken var att Kristdemokraterna i Kronobergs landsting fått med sig både Moderaterna och Centerpartiet (sic!) och fått representanten för Folkpartiet att lägga ner sin röst (sic!) att stödja ett förslag om att utreda ett införande av en "samvetsklausul", att vårdanställda ska kunna vägra medverka vid aborter. Det är sällan jag berömmer Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund här på bloggen men jag tycker han har en klockren poäng "sånt här måste man kunna avgöra på lokal nivå på arbetsplatserna" Alltså att tar man ett jobb måste man utföra dess uppgifter. Sedan kan en klok arbetsgivare, som vill behålla bra personal, försöka tillmötesgå om folk känner mycket obehag inför vissa moment, som sena aborter.

Men poängen i den här berättelsen är hur tafflig Jonas Sjöstedt var i sin argumentation. "Det handlar om kvinnors rätt till sina kroppar". Argumentet blir bara fånigt. Vänsterpartiet är inte alls för att kvinnor ska få göra vad de vill med sina kroppar.  V är emot att ens utreda om Sverige ska tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Partiet är frenetiskt för att stigmatisera varje kvinna som vill sälja sex (dock kommenterar v aldrig män som säljer sex, det stämmer tydligen inte med deras analyser). V är emot legalisering av narkotika (det kan man tycka vad man vill om men är argumentet att folk ska få göra vad de vill med sina kroppar blir med ett narkotikaförbud bara fånigt).

Debatt i USA.

Häromåret så hade en organisation i USA som vill förbjuda aborter (förutom när kvinnans liv är i fara) en annons med en kvinna och hennes son. Budskapet i annonsen var "när jag blev gravid gav mig läkarna rådet att göra en abort. Mitt barn skulle aldrig kunna bli en fungerande människa, här är min son idag". Budskapet illustrerades med en mamma och en vuxen  son som höll om varandra. Det var en stark berättelse oavsett vad man tycker om abortlagar.

Vad gjorde de organisationer som är för fri abort i USA? Framförde de klyschor om "kvinnors rätt till sin egen kropp"? Hånade de kvinnan som födde sitt barn trots att hon blivit avrådd från det av en del läkare? Nej, istället så kommenterade de ungefärligen följande. Jag vet inte vad kvinnan hette men låt oss kalla henne mrs Jones.

Att ta ett beslut om en graviditet ska avbrytas eller inte är ett svårt etiskt beslut. Ingen önskar att någon kvinna ska hamna i den situationen. Men det händer. Mrs Jones gjorde det som hon tyckte var rätt. Vi respekterar hennes beslut. Och vi vill att varje annan kvinna i liknande situation ska efter moget övervägande precis som henne få göra detsamma.

De lyfte debatten långt över paroller om kvinnors rätt till sin egen kropp.

Var fjärde sd-sympatisör definierar sig som liberal.

Adam Cweijman från marknadsliberala institutet Timbro och Peter Santesson från opinionsinstitutet Demoskop har idag en debattartikel hos Dagens nyheter om Sverigedemokraternas "gamla" och "nya" sympatisörer. Partiet ökade från 5,7 % till 12.9 % i riksdagsvalet i september.

Enligt en enkät som Demoskop gjort är det ca 5 % av svenska folket som definierar sig som nationalister ideologiskt. När sd nu fått ökat stöd är det främst bland folk som kallar sig konservativa. Men var fjärde sd-sympatisör idag definierar sig som liberal.

Försiktig förändring i sd - bort från HBT-fientlighet.

Många i Sverige som är HBT-vänliga kallar sig inte liberaler. Alla som kallar sig liberaler är inte HBT-vänliga. Trots det avslöjar det här något. När ett litet parti med främst konservativa (nationalister är ofta konservativa) sympatisörer växer blir resultatet att det närmar sig befolkningen i sin helhet när det gäller attityder. Det blir fler med liberala värderingar. Så var det för Kristdemokraterna när de ökade från 4,1 % till 11,8 % 1998.  Det kom in folk i partiet som inte alls gillade partiets dåvarande homofientliga politik. Och just det startade den process där partiet blev mindre konservativt inom HBT-politiken.

För Sverigedemokraternas del har den utvecklingen redan startat. Det har senaste åren varit en försiktig förändring bort från HBT-fientlighet. Senaste tecknet på det är att partiet för några veckor sedan lämnade sitt tidigare förslag att avskaffa statsbidragen till RFSL och några andra organisationer för HBT-rättigheter.

Inget liberalt parti.

Mitt tips är att den processen kommer att fortsätta. Förmodligen kommer en del av de nya på sd-mötena att tycka att en könsneutral äktenskapslag är en självklarhet och att det är konstigt att sd vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner). Samtidigt finns det många kvar i partiet som har reaktionära värderingar, och även direkt HBT-fientliga. Den oenigheten måste partiledningen hantera.

Sd är verkligen inget liberalt parti. Partiet är främlingsfientligt, EU-fientligt och islamofobt. Och det är ännu HBT-negativt.

1. Sverigedemokraterna vill ännu avskaffa nuvarande jämlika lagar för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner (förutom närståendeadoptioner) och inseminationer.

2. För något år sedan avskaffade riksdagen tvångssterilisering för transsexuella för att få byta kön juridiskt. Samt att tillåta transsexuella att spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter "könsbytesoperationen" kunna bli biologiska föräldrar. Sd är ännu principiellt emot de båda reformerna även om partiet idag inte vill avskaffa dem.

3. Sd vill avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen) och därmed tvinga folk som blivit diskriminerade att på egen bekostnad rättsligt driva sina ärenden utan råd och stöd från DO.

Sd har sämsta HBT-politiken bland riksdagspartierna.

Jag ger partierna poäng efter om de är för, emot eller tvekar om 11 nya HBT-reformer samt om de vill avskaffa redan genomförda reformer. Maxpoängen är 22. Här är resultatet för november 2014.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Piratpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Folkpartiet 21p
Socialdemokraterna 19p
Centerpartiet 19p
Moderaterna 18p
Kristdemokraterna 14p
Sverigedemokraterna 6p


Uppdatering 1.

I princip alla muslimska samfund i världen är reaktionära

Jag kallar i bloggposten Sverigedemokraterna för ett islamofobt parti. De är för att tillåta byggande av nya kyrkor men inte nya moskéer. Det är inte förenligt med religionsfriheten. Sd-politiker har en tendens att smeta ut skulden för vad en del muslimer gör på alla muslimer.

Är dock även kritisk emot den undfallenhet emot reaktionära muslimska samfund som är vanlig inom övriga riksdagspartier. I princip samtliga muslimska samfund i världen (förutom det fåtal som startas av HBTQ-muslimer själva, heder åt dem) är emot att man kan vara både muslim och leva i en samkönad relation. Sedan finns det en del HBT-vänliga muslimska individer. De flesta kristna och en del judiska samfund har också reaktionära värderingar men där är situationen mer blandad.

Kritiken emot muslimska samfund utvecklar jag i detalj här.


Uppdatering 2.

Dagens nyheter har en artikel om att sångerskan Carola Häggkvist imorgon i TV-programmet "Så mycket bättre" avslöjar hon kände en attraktion till en annan tjej som tonåring.

Mail till regeringskansliet om föräldraskapspresumtion och adoptioner för sambopar.

Jag har mailat några personer inom regeringskansliet om två reformer med koppling till HBTQ-rättigheter. Jag betraktar möjligheten för sambopar i långvariga relationer att få bli prövade som adoptivföräldrar för en queer-reform eftersom det handlar om att respektera att familjer är olika. 

I det här mailet. 

Vill jag fråga om och i så fall när regeringen planerar lämna lagrådsremisser om en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion och möjlighet för sambopar i långvariga relationer att bli prövade som adoptivföräldrar. 

1. Könsneutral lag om föräldraskapspresumtion.

I riksdagens betänkande  Familjerätt från februari i år valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att lämna en reservation om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Från reservation 3.

Kvinnliga samkönade par ska inte behöva genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par. I utredningsbetänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) föreslås att den kvinna som är moderns registrerade partner automatiskt ska anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen. Vi välkomnar utredningens förslag och anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med de lagförslag som krävs.

Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet håller i sak med s, mp och v men Kristdemokraterna har hittills blockerat reformen.

Planerar regeringen att lämna en lagrådsremiss och senare en proposition om att införa en könsneutral lag för föräldraskapspresumtion? Och i så fall när?


2. Möjlighet för par (samkönade eller olikkönade) i långvariga samborelationer att bli prövade som adoptivföräldrar.

2009 presenterade adoptionsutredningen sin rapport till dåvarande borgerliga regeringen. Ett av förslagen är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans. 2008  skaffade Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den fanns med att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.

Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige 2002 tillät samkönade par som ingått partnerskap att bli kunna få adoptera Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig.

Snart kommer ensamstående kvinnor få bli inseminerade vid kliniker. Ett argument har varit att det är inkonsekvent att tillåta ensamstående att blir prövade som adoptivföräldrar men att sedan förbjuda ensamstående (kvinnor) att få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men samma inkonsekvens finns när det gäller ogifta par. En kvinna kan idag bli inseminerad vid en klinik om hen har en samborelation med en man eller annan kvinna. Däremot  är det förbjudet för ett sambopar att bli prövade som adoptivföräldrar.

Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt stabil relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar.  Precis som när det gäller samkönade gifta par är det till sist det land ett barn adopteras från (om det är en internationell adoption) som avgör vilka som ska få adoptera barn från landet. Vad det handlar om är att Sverige inte ska ställa krav på att ett par måste ha ingått äktenskap (eller partnerskap) för att få bli prövade som adoptivföräldrar.

Och om Sverige inför nya regler är det inget "experiment". Nederländerna och Belgien tillåter sambopar (samkönade eller olikkönade) att adoptera barn om paret bott ihop i minst 3 år. Storbritannien tillåter sambopar att adoptera utan någon sådan begränsning, samboparet ska dock inte vara nära släktingar.

Planerar regeringen att lämna en lagrådsremiss och senare en proposition om att tillåta även ogifta par i långvariga stabila relationer att få bli prövade som adoptivföräldrar?

HBT-kultur. Gigolomordet - Mehmet Murat Somer.

Det här är tredje delen i en serie av böcker om en man som jobbar på ett dataföretag i Istanbul (och är skicklig på att hacka andras datorer) men som också dragar som transvestit och klubbvärdinna. Har tidigare recenserat de två föregående, Profetmordet (som var bra) och Lustmordet (som var sådär).

Men den här är bara för dåligt. Författaren Mehmet Murat Somer har aldrig försökt låtsas som att han gör litteratur med kvalité. Hans böcker är främst till för stunden, något spännande och ibland fascinerande. Och det kan vara bra nog ibland.

Det första problemet med Gigolomordet (2013) är att den är så lik de två tidigare när det gäller konceptet, ingen förnyelse. Men det hade funkat om storyn varit intressant. Men här är den absurt konstruerad. Inte nog med det. Det finns så mycket utfyllnad, det ska berättas om fakta om diverse olika saker som inte har något med berättelsen att göra. Personporträtten är taffliga och endimensionella.

Paradoxalt nog är det här kanske den av de tre böckerna som oftast handlar om män som har sex med män. Kanske jag borde gilla det men det räcker givetvis inte.