söndag 6 oktober 2019

HBTQ-kultur. Selamlik - Khaled Asmeal.


Från en presentation av Selamlik (2018) av Khaled Asmeal.
Sibkiparken i Damaskus är platsen dit homosexuella män från hela landet tar sig för att träffas. Det är här 21-åriga Furat först får höra talas om Hammamer; stadens osynliga fristäder för bögar. I dessa offentliga badhus, där lukten av lagerblad och Aleppotvål fyller rummen, möts nakna män i den fuktiga ångan. I en annan tid vaknar Furat i panik med vidöppna ögon på asylboendet i småländska Åseda. Han ligger i en pöl av svett i den smala sängen. I drömmen var han påtvingad en ögonbindel och hans händer var bakbundna. Han visste vad som väntade, han har sett klippen som sprids på internet; har sett vad Daesh gör med bögar. Han låser in sig på toaletten, tar pennan och börjar skriva. Det här är berättelsen om Furats och andras resa till Fort Europa. Den bärs av förlust, skam, hat och bottenlös fruktan men i sprickorna gömmer sig också de brinnande passionerna, den glödande njutningen. Romanfiguren Furat lever i kampen för kärleken. Här är hans historia, skildrad för första gången någonsin.
En människa som söker asyl i Sverige.

Det är första gången jag publicerat en recension där en man visar delar av sitt könshår. Och bilden är kanske symbolisk. Det är inte porr, men ibland är den i grå-zonen. Det är detaljerade berättelser om sexuella handlingar och fantasier. Innan Sverige släppte porren fri 1971 hade den på 1960-talet förmodligen efter tvekan låtit få publicerats.

Främst handlar den dock om en människa från Syrien som så småningom söker asyl i Sverige. Shahen av Iran lät på 1970-talet den grupp som idag kallas HBTQ-personer mötas på barer om det var "diskret". Så länge de inte engagerade sig politiskt emot regimen. Den brutale diktatorn Bashir i Syrien är definitivt inte "homovänlig" men han har tydligen en släkting som är öppet homo inför de närmaste och besöker gay-evenemang i det dolda. Khaled Asmeal antyder den här dubbel-moralen.

Den berör några av de mest centrala debatterna.

Det handlar om Syrien, krig, flyktingar, homofientlighet, islam, människosmugglare etc. Den berör några av de centrala debatterna i Sverige. Khaled Alesmael har brister som författare. Ofta blir det mer som en självbiografi än en roman. Men det betyder inte den är ointressant eller dålig.

onsdag 2 oktober 2019

HBT-kultur. BPM (beats per minute).




Från presentationen av BPM (beats per minute) (2017) regisserad av Robin Campillo.
.... Members of the advocacy group ACT UP Paris demand action by the government and pharmaceutical companies to combat the AIDS epidemic in the early 1990s....
Den här filmen har egentligen två delar. Första delen handlar om en radikal grupp som beter sig fånigt. Regissören tycker säkert att de förändrade saker, han var själv inblandad i rörelsen. Men det var kontraproduktivt. Jämförelsen med Act up i USA är också fel. Den socialdemokratiske presidenten Francoise Mitterand genomförde, i kontakt med gay-aktivister, 1985 en lag emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Först i världen på nationell nivå. Konservative USA-presidenten Ronald Reagan var personligen inte homofob men försvarade av taktiska orsaker (det gällde hålla sig väl med högerkristna) förbudet för gay-personer att jobba inom försvaret. Men säkert hade Mitterand kunnat gjort mer.

Inga enkla svar.

Om första delen av filmen är något fånig blir den desto intressantare i andra delen där fokus är på mänskliga relationer. Sista halvtimmen är den bästa, skådespelarna är ypperliga, men också den mest fruktansvärda. En döende man i aids. Om ni tycker Torka aldrig tårar utan handskar var jobbig är det inget emot det här.

Och givetvis handlar det också om hur än välvilliga människor agerar emot sjukdomar som främst drabbar marginaliserade grupper.

Trailer till filmen.