S-mp-regeringen vill att myndigheter samordnar sitt arbete för HBT-rättigheter.

Regeringen har nu avgjort innehållet i regleringsbreven (myndighetsdirektiven) till olika statliga myndigheter för 2015. En nyhet är att den vill att flera myndigheter ska samverka. Från regleringsbrevet för Folkhälsomyndigheten.

Inom ramen för uppgiften att främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck ska Folkhälsomyndigheten redovisa hur myndigheten har samverkat med Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen, Statens kulturråd, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och organisationer som företräder hbt-personers rättigheter. Resultatet ska framgå av myndighetens årsredovisning. Ansvaret som sammankallande myndighet ska rotera årsvis. För 2015 är Diskrimineringsombudsmannen sammankallande.

Redan i regeringens budgetförslag för utgiftsområde 13 aviserade den det här projektet och eftersom Alliansen inte hade några invändningar när det gäller just den delen kan det genomföras även om det blir det borgerliga budgetalternativet som gäller för 2015. Nytt jämfört med s-mp-budgetförslaget är att även Diskrimineringsombudsmannen (DO) explicit omnämns och även blir sammankallande myndighet för 2015.

Den tidigare borgerliga regeringen beslutade i början av 2014 att ge Rikspolisstyrelsen, efter en omorganisation Polismyndigheten, att de ska återrapportera om sitt arbete emot hatbrott. S-mp-regeringen ger följande kommentar i regleringsbrevet till Polismyndigheten.

Myndigheten har fått i uppdrag att utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott. Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2015.... Efter att uppdraget har redovisats avser regeringen att återkomma angående hur arbetet med att bekämpa hatbrott bör stärkas.

I flera år Migrationsverket fått i uppdrag att redovisa sitt arbete för att förbättra rättssäkerheten för HBT-asylsökande. S-mp-regeringen gör nu detsamma. Från regleringsbrevet till Migrationsverket.

Myndigheten ska särskilt redovisa:... Den rättsliga kvaliteten i myndighetens beslutsfattande med hjälp av för ändamålet lämpliga bedömningsgrunder. Hur rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas säkerställts.

Komma-ut.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 

Du som har barn eller unga i din nära omgivning kan påverka om du ska göra det lättare eller svårare för dem att komma ut som homosexuell (eller bisexuell).

Det är i mitten av 1970-talet.

I en villa på Österlen i Skåne.Jag är 9-10 år.

Vi kollar på TV (det fanns bara de två statliga kanalerna då). En skräckfilm om en äldre vampyr som först har sex med nakna män och sedan biter dem i halsen och dödar dem visas. Jag kommer ihåg att det var något kittlande med de unga männens kroppar (även om jag verkligen inte identifierade mig som gay då, jag visste inte det fanns). Min mamma kommenterar. "Det finns en del karrar (karlar på skånska) som har sex med andra karrar. Det är inte normalt och om du träffar sådana ska du akta dig för dem. Men det finns sådana." Jag kommer ihåg att jag tyckte filmen var annorlunda. Inte för att det fanns vampyrer (det var inget nytt i filmer) utan just att två män hade sex.

1978

Något år senare kommenterade min mamma att skådespelaren som spelade Baretta (en känd deckarfigur då) var engagerad för rättigheter för karrar som har sex med andra karrar. "men han är själv inte sådan där". Det hade hon läst i en veckotidning. Trots att jag bara var typ 11 år fattade jag att "Baretta" tyckte det var fel att den där typen av män inte fick leva som de ville. Att man kan kämpa för en grupp trots att man inte själv tillhör den. Ungefär som att jag visste att en del vita var emot att svarta behandlades illa. 

Min mammas kommentarer var inskränkta men det här var 1970-talet då okunskapen om homosexuella var vanlig. Det är ingen ursäkt för min mamma men det är en förklaring.

1983

Jag, min bror och min mamma sitter vid köksbordet. Då hade jag börjat fatta att jag gillar kanske killar sexuellt. Även om jag verkligen inte identifierade mig som homosexuell. Homosexuella var några som fanns i Stockholm. Och några fanns tydligen i Malmö också (RFSL Malmö hade haft flera insändare i lokaltidningen Ystads allehanda). Men inte på Österlen.

Jag skämtade om att min bror och en av hans kompisar umgicks så ofta. "ni är kanske ett par". Min mamma kommenterade då "jag hoppas ni träffar varsin flickvän, om ni skulle komma hem hit med varsin pojkvän, det skulle vara tråkigt". Min mamma glömde säkert den kommentaren direkt efteråt. Men hos mig stannade den kvar. Inte så att jag resonerade om den. Men i början av 1990-talet när jag förberedde mig för att berätta för min mamma att jag gillar killar så fanns den där kommentaren igen.

1992

Jag och min mamma är i TV-rummet på den gård där hon och hennes nye man bor. Jag sa "jag har något att berätta..... ähh" "om vadå?" sa min mamma och började bli bekymrad, att jag var så allvarlig. Jag sa igen "alltså jag har något att berätta...... efter 10 sekunders tystnad "jag är homosexuell". "Det är det många som är idag" sa min mamma. Efter en stund "du är modig Bengt, det är du, jag trodde du hade någon allvarlig sjukdom, var det bara det?". Hon förklarade hon var heterosexuell men att folk får vara som de är.

Mitt budskap i den här berättelsen till dig som umgås med barn och ungdomar. Berätta naturligt för dem om ni ser bögar eller lesbiska på TV, om det blir diskussion om någon som kanske är icke-heterosexuell etc. att du tycker det är ok. Det betyder något. Lämna inte inskränkta kommentarer. Du kanske glömmer det i nästa sekund men är ungdomen icke-heterosexuell kan den kommentaren göra det svårare att få förtroende för dig. Även om du flera år senare fått bättre värderingar.

Siten rukkle.com har samlat några viktiga komma-ut-berättelser (the 9 best coming-out-videos) som homo, bi eller transperson.

Arbetarunge.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Idag förstår de flesta av oss nog inte hur revolutionär Bibelns berättelse om Jesus var.

Disclaimer: Jag tar här inte ställning till om Jesus var Guds son eller inte utan bara gör en granskning av Bibeln utifrån ett sociologiskt perspektiv.

Vi lever 2014 i ett samhälle där en arbetarunge kan bli statsminister (bl.a. f.d. statsministern Ingvar Carlsson kom från ett arbetarhem). Men historiskt är det bara en parentes. Fram till demokratins genombrott för ca 100 år sedan kom alla kungar och statsministrar från överklassen. I princip utan undantag i alla kulturer.

Men för 2000 år sedan kom Jesus till jorden enligt Bibelns berättelse. Placerades han hos furstar och kungafamiljer? Eller hos köpmän och präster? Nix, hos en enkel arbetare, en snickare. Två tonåringar på flykt var hans föräldrar. Han föddes i ett stall. Idag är en sådan berättelse nog inte sensationell. Men den var det verkligen då. Provocerande för många i de övre skikten i samhället.

Fåfängligheter.

Vad är det Bibeln egentligen vill ge för budskap (om man tror på den, den här bloggen är religiöst neutral) med den där berättelsen. Kanske att vi inte ska döma folk efter vilken status och vilket yrke de har utan hur de är som människor.

I en lokal förordning från Stockholm 1721 står det:

Den som understår sig att hädanefter löpa om­­kring Gator och Gränder med den så kallade Juhl-bocken, Stjärnan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd.

Julbocken stavades så då, den var föregångare till dagens tomte. Vi vet nog alla vad fåfäng betyder men jag älskar ordet fåfängligheter. Att göra ett substantiv av ordet. Vi människor är allihop fåfänga, mer eller mindre. Det ska vi inte heller känna skuld över.

Men till sist är det en människas inre, inte status eller annat, som är mest värdefullt. Vi har alla en hemläxa att göra där, att inte bländas av utanpåverket.

Om det bör vi resonera i jul, oavsett om vi är troende eller inte.

Jag önskar mina bloggbesökare God jul!

Riksdagen debatterar diskriminering idag.

Idag, måndag, debatterar riksdagen betänkandet (rapporten) Utgiftsområde 13 integration och jämställdhet.

Debatten startar förmodligen någon gång mellan 11.00 och 11.30. Beslut blir det 16.00. Det är Alliansens budgetförslag som blev gällande för 2015 efter att Sverigedemokraterna röstat för det. Istället för s-mp-regeringens (med stöd av v) budgetförslag. Båda alternativen ger lika mycket till kampen emot diskriminering och stöd till HBTQ-föreningar. Sd vill däremot avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO).

I det röd-gröna huvudbudgetförslaget fanns inget om HBTQ-rättigheter. Däremot i det borgerliga alternativet. 

Från sid 4.

Vi välkomnar också att det växer fram alternativ, såsom äldreboenden med inriktning på särskilda diagnoser, språkgrupper eller med HBTQ - kompetens.

Från sid 77.

Unga HBTQ - personer ska kunna delta i idrotts - och föreningsliv utan att möta fördomar och diskriminering

Från sid 80.

Sverige ska i internationella sammanhang arbeta för att värna utsatta minoriteter. Alla människors lika värde är fundamentalt och yttrande - och religionsfrihet är centralt för ett öppet och fritt samhälle. Sverige ska fortsätta att bekämpa all form av diskriminering. Jämställdhet och kvinnors lika rättigheter är en av våra viktigaste demokratiska utmaningar. Detsamma gäller HBTQ - personers rättigheter v arhelst de ifrågasätts.

Det är dock generella positiva formuleringar, konkreta förslag saknas.

Motionstips till miljöpartister om HBTQ-reformer.

Av de åtta riksdagspartierna kommer sju att ha en kongress (vissa partier kallar det dock annat, stämma, landsmöte etc) 2015. Bara Vänsterpartiet väntar med nästa evenemang till våren 2016. Till alla partiernas sammankomster kommer det vara möjlighet att lämna motionsförslag om i princip vad som helst - förutom till Socialdemokraternas där bara sådant som har koppling till jobb och partiets interna utveckling behandlas. På s-kongressen blir det alltså förmodligen ingen behandling av HBTQ-förslag.

Partiernas kongresser 2015 enligt info från respektive partis kansli.

Maj - Socialdemokraterna och Miljöpartiet

September - Centerpartiet (preliminärt)

Oktober - Moderaterna och Kristdemokraterna

November - Sverigedemokraterna och Folkpartiet (preliminärt)

Datum för c och fp är inte officiella ännu. Jag hämtade infon före statsministerns beslut om att senare utlysa nyval. Det kan bli förändringar av datum hos vissa partier av den orsaken.


Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Miljöpartiet har sin kongress 29-31 maj i Örebro. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 15 januari. Är du inte medlem i mp men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om de här motionstipsen.

Generell kommentar om Miljöpartiet.

Miljöpartiet är det riksdagsparti som tydligast profilerat sig inom HBTQ-politiken senaste åren. Inför riksdagsvalet 2014 var mp det parti som hade mest om HBTQ-reformer i sitt valmanifest. Dock svek partiet i budgetförhandlingarna tidigare i höst när de inte tillförde 3 miljoner extra till HBTQ-föreningar trots att både de och deras regeringskolleger i Socialdemokraterna argumenterat för det före valet. I mina motionstips tar jag dock inte upp hur medel ska anslås eftersom det ofta snabbt ändras och sällan är lämpade för att vara kongressbeslut.

Motionstips.

Mp har hittills inte varit för att ens utreda följande två queer-reformer.

1. Att förenkla faderskapsprövningen för ogifta olikkönade par.

Om en man är gift med en kvinna gäller faderskapspresumtionen, att han betraktas som pappa till sin frus barn (om det är något som tyder på annat). Om en man däremot är sambo med en kvinna startar en process som är krånglig och en del tycker är integritetskränkande. Attityden är heteronormativ och har sitt ursprung från en period när nästan alla heterosexuella par var gifta när de fick barn. Att äktenskap är normen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har, när de var oppositionspartier, lämnat förslag om att förändra reglerna men fick inte stöd av Miljöpartiet.

2. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.

Övriga kommentarer om motionstips.

3. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar.

Miljöpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt med ett kongressbeslut om att göra det.

4. Att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, att en kvinna blir gravid mot ersättning för sina omkostnader men sedan lämnar barnet till någon annan individ eller par.

Miljöpartiet är positiva till den utredning som pågår och ska lämna sin rapport december 2015 men partiet har ännu inte blivit för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Partiet skulle, precis som Centerpartiet och Folkpartiet, kunna explicit bli för reformen.

Primitivt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Dödsstraff är fel och bör avskaffas i alla länder. De flesta av er vet att jag inte någon typisk "PK-människa". Men ibland är jag faktiskt politiskt korrekt när jag tycker det också är verkligt korrekt. Och jag står upp emot dödsstraffet som metod. Vi kan tycka den debatten är avslutad för Sveriges del och så är det givetvis på politisk nivå. Men det finns en (betydande) minoritet av svenska folket som är för dödsstraff för de allra grövsta brotten. Låt mig förklara varför jag hävdar att de har fel.

1. Dödsstraff är oåterkalleligt.

Det har avslöjats ibland att en helt oskyldig människa blivit dömd till långa straff, i andra länder t.o.m. dödsstraff. En fängslad fånge kan bli frigiven men hur upprättar man en person som staten avrättat? Det borde egentligen räcka som argument emot dödsstraffet men jag ska utveckla det mer.

2. Dödsstraffet är inte förenligt med en rättsstat och värnandet om varje människas liv.
Varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Det värdet försvinner inte hur vidriga saker en människa än begår. Börjar man resonera om att vissa människor förlorat sitt människovärde är vi på ett sluttande plan. Det börjar med massmördare och fortsätter till mord i affekt till folk som begår våldtäkt, grov misshandel etc.

Det var därför det var fel att Saddam Hussein blev avrättad i Irak. Någon invänder kanske att han själv bidragit till mord av tusentals personer. Förtjänade han inte att då själv bli avrättad? Men straff handlar inte bara om vad folk förtjänar. Skulle Saddam få ett straff han förtjänar skulle dödsstraff var ett för milt straff. Då skulle han torteras precis som han själv gav order om att tortera tusentals fångar. Men då sänker vi oss till hans nivå. Då skulle vi låta hans mörker också bli en del av vårt mörker.

För några månader sändes på TV filmen Capote.Trailer till filmen (Youtube)

Om den öppet homosexuelle författaren Truman Capote och hans liv i slutet av 1950-talet och 1960-talet. Han intresserar sig för ett mord på en hel familj i Kansas. Träffar så småningom en av de två mördarna och får bra kontakt med honom. Filmen beskriver en man som haft en trasig barndom (så är det ofta med grovt kriminella) men det är ingen sentimental berättelse. Den visar en scen där han brutalt mördade pappan genom att skära honom i halsen efter att ha dödat hans fru och barn. Trots det kände jag hur tragiskt det var när mördaren blev avrättad. Det är så mycket enklare att vara för dödsstraff när de som staten officiellt ska avrätta är anonyma i någon statistik. Min spontana reaktion var - på vilket vis blir det bättre av att ännu en (eller två mördare som i filmen) ska dö? Givetvis förtjänade mannen ett hårt straff, 40-50 år i fängelse, men inte dödsstraff.

Primitiva reaktioner.

Vi lever i ett samhälle där det är tabu att önska livet av någon. Men ska vi vara ärliga är vi många som gjort det i någon extrem situation. Och jag klandrar verkligen inte anhöriga till mördade om de i sin sorg vill att mördaren ska bli avrättad.

Men just då måste övriga samhället, vi andra, kunna resonera förnuftigt. Inte ge efter för primitiva instinkter.

Tvivel.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

1998 var första gången jag träffade Barbro Westerholm (fp). Hon fick respekt även från folk på vänsterkanten för sitt engagemang i samband med partnerskapsdebatten. Då var jag ännu politiker i Folkpartiet (jag lämnade fp 2007 och är sedan dess inte medlem i något parti även om jag ännu har liberala värderingar). Westerholm var känd för sitt engagemang för "homorättigheter" (som det hette då). Men i Folkpartiet och i Socialdemokraterna, som båda var hyfsat homovänliga partier, var reformer för bögar och lesbiska kontroversiella.  Det var sällan någon som offentligt kritiserade det men internt i de två partierna fanns det många som berättade hur hemskt det var att deras partier "höll på att bli homopartier".

Jag hade ett samtal med Barbro Westerholm. Hon hade blivit hånad i delar av partiet för sitt engagemang för homosexuellas rättigheter. Jag frågade "hur orkar du, inte som politiker utan som människa?". Barbro svarade "Våra motståndare är tröttare än vi tror". Och visst hade hon rätt, några år senare försvann nästan motståndet helt i fp emot homoreformer.

Många som är emot HBTQ-rättigheter vacklar.

Vi som jobbar för mänskliga rättigheter för alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, kön etc, för integritet, rättssäkerhet etc måste komma ihåg det där. För något år sedan var jag vid ett evenemang i samband med Malmöfestivalen. Det handlade om religion och sexualitet. En imam där kommenterade att enligt islam är det bara en relation mellan man och kvinna inom äktenskapet som är acceptabla. Jag träffade en kristen man som är engagerad i en inter-religiös grupp (kristna,. muslimer, religiösa judar etc träffas för samtal) som berättade att den där imamen egentligen vacklar om man inte borde acceptera samkönade relationer.

Det är faktiskt många av de som är emot HBTQ-rättigheter som mänskliga rättigheter som börjat tveka, det må gälla sd-politiker, imamer, katolska präster etc i Sverige. Eller en del människor i länder som har en officiellt HBTQ-fientlig politik.

Meryl Streep spelar, i filmen Doubt, ypperligt en trångsynt katolsk lärare som utan bevis anklagar en manlig kollega för att ha antastat en minderårig pojke. Hon beter sig verkligen förfärligt. Men i sista scenen rämnar hennes fasad. Hon bryter ihop. Jag rekommenderar verkligen att kolla scenen.

Slutscenen av filmen Doubt (Youtube)

Ingen människa är så god att det inte finns något mörkt där.

Ingen människa är så ond att det inte finns något ljust där.

Och vi som är engagerade för HBTQ-rättigheter bör konstatera - våra motståndare är tröttare än vi tror.

Mitt tips. HBT-negativa Sverigedemokraterna får ca 17 % i valet mars 2015.

I en bloggpost 14 augusti 2014 kommenterade jag följande.

Sd får runt 10 % i höstens riksdagsval. Det är mitt tips. Bli inte "chockad" om det blir resultatet. Jag har redan här "förvarnat" dig. Efter varje val sedan 2002 har en del blivit "chockade" över Sverigedemokraternas framgångar.... "Jag träffar sällan folk som hävdar de ska rösta på partiet" har ibland varit kommentaren. Men är det så konstigt att sd-sympatisörer inte alltid berättar det inför sin omgivning när de av många i media kallas "idioter", buntas ihop som "rasister" (en del är verkligen det men många röstar på partiet som protest emot övriga partier) eller bisarrt nog även kallas för "fascister".

Det jag främst reagerade emot var att vissa på fullt allvar spekulerade i om sd skulle öka från sitt resultat från 2010, 5,7 %. Jag tyckte det var tydligt att de skulle öka betydligt. Och mitt tips, 10 % visade sig också fel. I verkligheten fick de 12,9 %.

Nu får de runt 12-13 % i opinionsmätningarna. Deras verkliga stöd gissar jag är ca 15 % idag. Opinionsinstituten har konsekvent undervärderat partiet. De har gott om pengar efter valvinsten och gynnas av att det idag är rekordmånga som söker asyl i Sverige och att migrationspolitiken håller på att haverera helt.  Övriga riksdagspartier kan på allvar debattera integrationsproblemen, en del hävdar det gynnar sd. Men om övriga partier vägrar diskutera problemen kommer det också att favorisera Sverigedemokraterna. Det finns en betydande folkopinion (både bland etniska svenskar och folk med invandrarursprung) för att nuvarande migrationspolitik måste kunna problematiseras. Och jag håller med även om jag står upp för en generös migrationspolitik.

Sd gynnas av att bli underskattade.

Sd har gynnats av att deras politiska motståndare igen och igen har underskattat dem. Varför har det då blivit så här? Jag tror en orsak är att sd som riksdagsparti inte stämmer in i många svenskars självbild av det toleranta landet. Då blir det lätt att önska att sd bara är något tillfälligt. Bara man berättar att de är rasister kommer folk sluta rösta på dem. Men sd tar upp reella problem med mångkulturalism och integration även om partiet sällan har verkliga lösningar.

Sd har säkert kommit in i riksdagen för att stanna där i många år. Det är något övriga partier bör förhålla sig till. Mitt tips är att de i Valu (vallokalsundersökningen) 22 mars får 13-14 %. Och folk från andra partier kommer konstatera att de nästan ändå inte gick framåt något Sedan kommer det verkliga valresultatet, kanske ca 17 %.

Vilket resultat sd får i det ordinarie valet 2018? Det är givetvis svårt att bedöma men jag tror sannolikheten är betydande att de får drygt 20 % om inte segregationen minskar betydligt i Sverige före dess.

Sluta bojkotta sd och sluta förakta deras sympatisörer.

Jag har svängt. Hittills har jag gett stöd åt att övriga sju riksdagspartier inte förhandlar, inte samarbetar eller ens för samtal med det åttonde riksdagspartiet. Sverigedemokraterna. Ett främlingsfientligt, HBT-negativt, islamofobt parti. Men varje parti är också delvis på en resa.

Det borde väl Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet känna till när de 1991 satte sig i regering tillsammans med Kds (idag kd). Trots att kds då var ett tydligt homofientligt parti. Centerpartiet till och med ingick en valkartell 1985 med kds trots att det senare partiet då ännu hade attityden att "homorelationer inte är bra för individerna själva".

Det borde väl Socialdemokraterna och Miljöpartiet känna till som nära samarbetat och samarbetar med Vänsterpartiet trots att v så sent som 1989 skickade lyckönskningstelegram till kommunistiska diktatorer i Östeuropa. Och trots att det i första maj-demonstrationer fram till för ca 10 år sedan förekom hyllningar till diktatorn Fidel Castro.

S, mp och v (och kanske även borgerliga partier) tycker Israel ska samtala med fascisterna i Hamas.

Hamas är fascister, de är för samma system som i Iran. De hatar HBTQ-personer, judar, självständiga kvinnor och folk som är för västerländsk frihet. Även om sd är ett intolerant parti så är de närmast som några söndagsskolebarn jämfört med Hamas. Hamas mål är att utrota alla judar från Israel-Palestina. Och den organisationen tycker röd-gröna partier i Sverige att Israel ska föra förhandlingar med. Men själva kan s, v och mp inte ens sitta i ett rum och samtala med sd. Hyckleriet är totalt.

Jag tycker etablerade partiers "vi vill inte ens samtala med sd-politiker" har kommit till vägs ände. Argumentet är "vi vill inte legitimera sd". Men hallå? Era bojkott-metoder har lett till att sd fördubblats i varje val. Snacka om misslyckad strategi.

1. Bör övriga sju riksdagspartierna acceptera sd som stödparti eller förhandla formellt med dem. NEJ.

Där bedömer jag att partiet inte är moget att bli en förhandlingspartner. Hur partiet utvecklas får avgöra senare bedömningar. Partiet är främlingsfientligt, HBT-negativt och islamofobt. Det krävs grundläggande reformer inom sd för att de ska, om det någonsin blir möjligt, betraktas som ett "vanligt" riksdagsparti.

2. Bör övriga sju partierna kunna ha samtal med sd om olika politiska reformer. JA.

Det blir helt absurt om det inte är möjligt att föra ett samtal med ett parti som fått ungefär var sjunde röst i senaste valet. Och kunna informellt stämma av sina åsikter emot varann. Ett parti som faktiskt är vågmästare i riksdagen. Och det visar ett förakt emot ca 800 000 väljare.

Jag tror övriga sju partier bör förhålla sig så till sd närmaste åren. Vi kan önska att sd inte skulle finnas i riksdagen men de gör det. Och de är vågmästare. Acceptera det i övriga partier.


Uppdatering 1.

9 råd till sd.

Det jag kommer skriva nu känner de flesta som följer min blogg säkert till redan. Men eftersom jag konstaterar att många nu tydligen hittat till min blogg genom länkar från Dagens nyheter vill jag göra en uppdatering. Min blogg är partipolitisk obunden, Jag har både berömt och kritiserat samtliga riksdagspartier. Sd är idag långt ifrån att vara ett parti som står upp för mänskliga rättigheter. Men jag kan ge några "råd" till sd om de vill att vi som är för mänskliga rättigheter ska ta dem mera på allvar.  Jag kommer främst fokusera på HBTQ-rättigheter men börjar med några andra områden.

1. Sluta fixera er vid invandringspolitiken.

Jag fattar att det är viktigt för er men ni är faktiskt besatta av området. Vi kan ta Tory i Storbritannien, ett parti som står för en stram migrationspolitik (vilket jag är kritisk emot, dels i sak, dels för att de inte respekterar fri rörlighet inom EU). Men Storbritanniens statsminister David Cameron ältar inte migrationspolitik varje gång han ska hålla ett politiskt anförande.

2. Respektera att vi har religionsfrihet i Sverige.

Byggnadsplans-ärenden för nya moskéer ska behandlas som byggnadsplans-ärenden för kyrkor.

3. Lämna er inskränkta attityd när det gäller samkönade adoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn (jag har många länkar till det om ni önskar det). Svenska folket och en säkert en betydande del av era egna sympatisörer tycker bara det är mossigt när ni kräver att avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Ni måste inte jubla och bli direkt för reformerna men ni bör lämna ert motstånd och erkänna ni faktiskt haft fel.

4. Erkänn att det var fel att tvångssterilisera transsexuella.

Även här är det givetvis "pappa-mamma-barn" som enda "bra" familjebildning som orsakar er inskränkta politik. Och därför vill ni i praktiken offra transsexuella. De ska steriliseras med tvång för att få byta juridiskt kön för att de inte lever efter era ideal. Ni borde någon gång konstatera att ni själva tillhöra en minoritet idag som generellt är mer "impopulär" bland svenska folket än vad transpersoner är. En del av er har haft svårt att få jobb-behålla jobb etc. Borde det inte leda till en viss ödmjukhet?

5. Sluta driva kravet att DO ska avskaffas.

Det kravet driver ni bara som en populistisk åtgärd (bland era sympatisörer) för att DO ibland tagit tveksamma ställningstaganden när det gäller konservativa muslimer. Att avskaffa en myndighet för att några få ärenden blivit fel är absurt.

6. Ta ställning för att transpersoner ska få samma juridiska skydd emot hets och hatbrott som homosexuella, judar, muslimer, svarta etc redan har.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Och det är väl bara för att ni är så fega att ni inte vill stöta er med de HBTQ-fientliga personer som varit kärnan i ert parti. Visa nu att ni ändrat er.

7. Ta ställning för att arbetsgivare och utbildningssamordnare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. samtliga sju diskrimineringsgrunder i lagen.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Och kampen emot diskriminering har väl inte varit sd.s starkaste gren. För att uttrycka det milt. :-) Men nu kan ni visa att era politiska motståndare har fel och att ni tar kampen emot diskriminering på allvar. Idag har arbetsgivare bara skyldighet att förebygga diskriminering pga kön, etnicitet och religion. För utbildningsansvariga även sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte med.

8. Ta ställning för att Sverige ska engagera sig för en HBT-konvention i FN.

Alla övriga riksdagspartier har gjort det. Förutom sd som ännu tvekar. Det paradoxala är att många av de länder som värst förföljer HBTQ-personer är sådana där islam är vanligaste religionen Men sd är enda svenska riksdagspartiet som ännu tvekar om Sverige i FN ska jobba för en HBT-konvention som skulle göra det tydligare att länder som Iran och Saudiarabien grovt kränker HBT-rättigheter.

9. Erkänn att EU är en plattform för mänskliga rättigheter även om ni ogillar unionen.

Sd är emot varje reform i EU för att stärka HBT-personers rättigheter. Med hänvisning till att ni är emot federalism. Ni kan samarbeta med partier som är ännu extremare än ert eget. Eller närma er andra partier. Det påverkar bilden av er.

Även om ni skulle följa de här råden skulle jag verkligen inte rösta på sd. Men jag har gett 9 vänliga tips.

:-)










.

HBTQ-fientlighet i Piratpartiet?

Jag vet att när Piratpartiet bildades 2006 vill jag kolla hur partiet ställde sig till HBT-reformer. En välkänd gayaktivist (hans namn är inte det viktigaste, jag lämnar det därhän) som gått med i partiet berättade "det här är första partiet där det är så självklart att bli respekterad oavsett sexuell läggning, kön, etnicitet etc att det inte ens behöver diskuteras", Han lät nästan som en frälst kristen.

Jag var dock något skeptisk. Om man inte diskuterar saker är det lätt hänt att alla önskar in vad som helst vad frånvaron av debatt är orsakad av. Vissa tolkar det som att alla är så mycket för jämlikhet att det inte behöver diskuteras. Andra tolkar det som att Piratpartiet givetvis inte ska engagera sig emot sexism, rasism och HBT-fientlighet utan att det är något folk eventuellt kan göra utanför partiet. Och mycket riktigt. När Piratpartiet började diskutera att bredda sin politik blev det tydligt att vissa var emot en könsneutral äktenskapslag, andra emot att samkönade par ska få adoptera. Jag följde själv debatterna på deras hemsida, trots jag inte var (eller är) medlem. Man kan kritisera Piratpartiet för en del men de är faktiskt Sverige mest transparenta parti och det hedrar dem.

Flera i partiledningen lämnar sina poster.

I EU-valet i år minskade Piratpartiet från 7,1 % till 2,2 % och i riksdagsvalet från 0,6 % till 0,4 %. Nu har flera i partiets ledning beslutat lämna sina poster. Från partiordföranden Anna Trobergs blogg.

I dag har jag meddelat ledningen och styrelsen att jag inte är tillgänglig för posten som partiledare nästa år. Även vice partiledare Marit Deldén och partisekreterare Henrik Brändén har meddelat att man inte står till partiets förfogande för respektive post. Det betyder rent konkret att jag och resten av partiledningen lämnar våra uppdrag när vårt mandat går ut den 31 december. Det blir så styrelsens uppgift att se till att partiet får en ny partiledare 2015.....Styrelsen har om och om igen mött ledningens apropåer om den extremt dåliga arbetsmiljön i partiet med svalt eller inget intresse. Ledningens interna och externa arbete mot sexism, hbtq-fobi och främlingsfientlighet har inte backats upp av styrelsen trots att det är ett arbete helt grundat på de värderingar och den politik partiets medlemmarna röstat fram. Styrelsen har istället valt att ge sitt tysta medgivande till enskilda styrelseledamöter att aktivt motarbeta ledningens arbete med detta. Man har därmed också givit dessa styrelsemedlemmar och andra frikort att aktivt bidra till den röta ledningen försökt mota i grind. Under dessa omständigheter anser jag att det är omöjligt att bedriva ett ansvarsfullt arbete under drägliga former där medlemmar inte far illa och där vi som parti faktiskt lever som vi lär politiskt.

Som utomstående är det givetvis svårt att bedöma situationen. Att det blir en maktkamp i ett parti som gjort dåliga resultat är synnerligen vanligt. Det finns säkert flera perspektiv i den interna debatten,. När två grupper bråkar är det oftast inte bara ena gruppens fel etc.

Homofob argumentation ibland.

Men det jag konstaterat är att Anna Troberg, som öppet homosexuell, blivit attackerad ibland i partiets forum för att hon som lesbisk "gynnar sina egna". Det är faktiskt typisk homofob argumentation.  Några hävdar att pp blivit ett "HBTQ-parti" (som om det skulle vara negativt att värna HBTQ-rättigheter!). Men "anklagelsen" är också fel i sak. Jag kollade nyss de 40 senaste nyhetsartiklarna på partiets hemsida. 3 (tre) av dem handlar om HBTQ-rättigheter. Ingen av de 10 senaste nyhetsartiklarna gör det.

Problemet för en del i partiet tycks alltså vara att partiet överhuvudtaget argumenterat för mänskliga rättigheter för HBTQ-personer. Eller invandrare. Eller kvinnor.

I eftervalsanalysen från EU-valet kom det fram att enligt Valu var 86 % (sic!) av partiets sympatisörer män. Det är t.o.m. en högre siffra än för Sverigedemokraterna. Hade pp fått lika högt stöd bland kvinnor som bland män hade partiet varit nära att behålla ett av sina mandat i EU-parlamentet. Även sd, som är konservativt parti, har fattat att de har ett problem där. Finns den insikten inom pp? Inte att de har för många manliga sympatisörer utan för få kvinnliga? Det är tveksamt. Men jag är inte expert på partiet.