USA ska "omvärdera" sina relationer med Uganda efter homofientlig lag.

Efter att Ugandas president Yoweri Museveni (bilden) har signerat den lag som kraftigt skärper straffen för homorelationer (för första gången gäller det även lesbiska relationer) i Uganda har USA:s utrikesminister John Kerry meddelat att det kan bli en omprövning av ländernas relationer. Från HBT-siten Pinknews.

“This is a tragic day for Uganda and for all who care about the cause of human rights. Ultimately, the only answer is repeal of this law,” John Kerry said in a statement. “The United States is deeply disappointed in the enactment of the Anti-Homosexuality Bill in Uganda. For the four years since the bill was introduced, we have been crystal clear that it blatantly violates human rights obligations that Uganda’s Human Rights Commission itself has recognised are enshrined in Uganda’s Constitution “Today’s signing threatens a dangerous slide backward in Uganda’s commitment to protecting the human rights of its people and a serious threat to the LGBT community in Uganda.” Mr Kerry continued: “We are also deeply concerned about the law’s potential to set back public health efforts in Uganda, including those to address HIV/AIDS, which must be conducted in a non-discriminatory manner in order to be effective. “As President Obama stated, this legislation is not just morally wrong, it complicates a valued relationship. Now that this law has been enacted, we are beginning an internal review of our relationship with the Government of Uganda to ensure that all dimensions of our engagement, including assistance programmes, uphold our anti-discrimination policies and principles and reflect our values.

Det är bra att många västländer nu markerar kraftigt. En viktig symbolisk handling var att Sveriges finansminister Anders Borg (m) vid sitt besök i Uganda för några dagar sedan började med att träffa representanter för landets HBT-rörelse.

Att homorättigheter är med tre år i rad i regeringens utrikesdeklarationer är historiskt.

Onsdagen 19 februari presenterade utrikesminister Carl Bildt (m) den borgerliga regeringens utrikesdeklaration för 2014.

Vi vill se en relation med Ryssland som vilar på respekt för internationella spelregler,institutioner och principer. Åtaganden inom världshandelsorganisationen WTO och Europarådet måste följas och uppmuntra till en utveckling mot ett pluralistiskt och mer demokratiskt Ryssland. EU måste påtala de oacceptabla övergrepp en mot de mänskliga rättigheterna inte minst mot hbt-personer och den ökade repressionen mot det civila samhället.... Vi verkar för en jämställd värld. En värld där alla människors rättigheter respekteras, oavsett kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning.

Det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, publicerade också precis som tidigare år en alternativ utrikesdeklaration.

Sveriges röst måste höras när mänskliga rättigheter kränks oavsett om det görs av en mäktig stormakt eller en icke-statlig aktör. Såväl nationellt som internationellt ska Sverige kämpa mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och religion.

1997-2006 hade dåvarande socialdemokratiska regeringen homorättigheter med i två utrikesdeklarationer (2000 och 2004), nuvarande borgerliga regering HBT har haft det tre gånger (2008, 2012 och 2014) och homorättigheter en gång (2013). Det är förhoppningsvis ett trendbrott även på sikt att homorättigheter varit med tre år i rad och transrättigheter 2 av de senaste 3 åren.

I riksdagsdebatten om den borgerliga regeringens utrikesdeklaration kommenterade representanter för Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet HBT-rättigheter.

Sverige bör dra in biståndet som går direkt till staten Uganda.

Riksdagsdebatterna om mänskliga rättigheter inom utrikespolitiken kan ibland tyckas handla främst om vackra fraser, självklarheter. Men fallet Uganda och landets förfärliga nya lag visar hur långt ifrån respekt för allas människors lika rätt och värde en del länder är. Sverige bör nu precis som USA omvärdera sin relation till Uganda. Norge och Danmark har som en reaktion beslutat omdisponera delar av sitt bistånd från samarbete med staten i Uganda till organisationer för mänskliga rättigheter. Sverige bör följa efter. Humanitärt bistånd vid svältkatastrofer bör alltid kunna ges till nödlidande hur hemsk regimen än är. Folket ska inte straffas för vad ledarna gör. Men det långsiktiga biståndet bör i länder som Uganda bara gå till projekt som syftar till att stärka mänskliga rättigheter, däribland stöd till HBT-föreningar.

Att behålla bistånd direkt till en regering som behandlar homosexuella med förföljelse lika hemsk som Sydafrika gjorde emot svarta på apartheidtiden är inget alternativ.


Uppdatering 1.

Dagens nyheter har en artikel om Erika Linder som uppträtt som modell både när det gäller dam- och herrkläder.

Transpersoner i Albanien och Bosnien har bättre juridiskt skydd emot hatbrott än i Sverige.

Jag har idag mailat HBT-ansvarige ministern Erik Ullenhag (fp), justitieminister Beatrice Ask (m), några av deras närmaste medarbetare och ledamöter i riksdagens justitie- och konstitutionsutskott. Det handlar om att transpersoner i Sverige har sämre juridiskt skydd emot hets och hatbrott än i 15 andra länder och 2 delar av länder i Europa.

Om du vill kontakta ansvariga politiker i riksdagens justitie- och konstitutionsutskottet kan du göra det här och här.

I det här mailet - föreslår jag att riksdagen tydliggör att regeringen bör återkomma med ett förslag om att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp och att gruppen explicit ska bli omnämnd i straffskärpningslagen vid hatbrott.

Justitieutskottet justerar betänkandet Straffrättsliga frågor 18 februari. Debatt och omröstning i kammaren i riksdagen blir det 27 februari. Där ingår båda reformerna för transpersoner. Konstitutionsutskottet justerar betänkandet Tryck- och yttrandefrihetsfrågor 6 mars och debatt och omröstning i kammaren blir det 20 mars. En del av den rapporten handlar om lagen om hets mot folkgrupp även ska inkludera transpersoner. Europarådets ministerkommitté antog 31 mars 2011 ett dokument om hur dess medlemsländer bör arbeta mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Recommendation CM/Rec(2010)5 of the Committee of Ministers to member states on measures to combat discrimination on grounds of sexual orientation or gender identity. Från dokumentet.

"Member states should ensure that when determining sanctions, a bias motive related to sexual orientation or gender identity may be taken into account as an aggravating circumstance."

1994 sa Sveriges riksdag ja till en straffskärpningsparagraf för hatbrott när det gäller etnicitet och religion. Sedan 2003 är sexuell läggning explicit med. Lagparagrafen avslutas med "eller liknande omständigheter" vilket formellt även inkluderar hatbrott mot transpersoner. Men det har ju ett värde att explicit nämna olika orsaker till hatbrott, det är ju därför etnicitet, religion och sexuell läggning redan är med. Tyvärr ännu inte könsidentitet.

Om Sverige formellt följer rekommendationen när det gäller straffskärpning vid hatbrott så är det definitivt inte så när det gäller lagen om hets mot folkgrupp.

"Member states should take appropriate measures to combat all forms of expression, including in the media and on the Internet, which may be reasonably understood as likely to produce the effect of inciting, spreading or promoting hatred or other forms of discrimination against lesbian, gay, bisexual and transgender persons. Such “hate speech” should be prohibited and publicly disavowed whenever it occurs. All measures should respect the fundamental right to freedom of expression in accordance with Article 10 of the Convention and the case law of the Court."

I Sverige är det förbjudet med hets mot folkgrupp när det gäller etnicitet och religion sedan 1948 och sexuell läggning sedan 2003. Men könsidentitet är ännu inte inkluderat i hetslagen vilket betyder att Sverige inte följer HBT-rekommendationen från Europarådet när det gäller den delen.

15 länder och delar av 2 andra länder har bättre juridiskt skydd för transpersoner emot hatbrott än Sverige.

Föreningen Transgender Europa (TGEU) gjorde maj 2013 en sammanställning av juridiska rättigheter för transpersoner i Europa.

Länder som explicit förbjuder hets emot transpersoner och där transpersoner är explicit omnämnda i straffskärpningslagen för hatbrott. Albanien, Kroatien, Frankrike, Ungern, Malta, Portugal, regionen Baskien i Spanien. Juli 2013 införde även Bosnien en sådan lag.

Flera länder har generella formuleringar som "hets mot etnisk grupp eller annan samhällsgrupp" vilket betyder att även hets mot transpersoner i praktiken är olagligt. I Europa har Finland, Island, Luxemburg, Tjeckien och Tyskland den typen av lagar.

Länder som inte har förbud emot hets emot transpersoner men där transpersoner är explicit omnämnda i staffskärpningslagen för hatbrott. Georgien, Grekland, Serbien, Storbritannien (förutom regionen Nordirland) och regionen Katalonien i Spanien.

Vi kan alltså konstatera att i Europa är det 15 länder och delar av 2 andra länder som har bättre juridiskt skydd för transpersoner emot hets och hatbrott än Sverige.

Migrationsverket har inrättat "HBTQ-specialister".

Den borgerliga regeringen krävde i sitt regleringsbrev (direktiv till myndighet) för 2013 att Migrationsverket skulle återkomma med förslag hur man förbättrar rättssäkerheten för HBT-asylsökande.

Migrationsverket ska utveckla och redovisa metoder och verktyg för systematisk uppföljning av rättslig kvalitet i både avslags- och bifallsbeslut. Vidare ska Migrationsverket redovisa hur myndigheten arbetar för att säkerställa en likformig tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. I redovisningen av uppdraget ska det framgå vilka metoder och verktyg myndigheten använder för att säkerställa rättslig kvalitet samt hur myndigheten arbetar för att säkerställa likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 14 juni 2013.

I juni förra året redovisade Migrationsverket till regeringen vad de gjort när det gäller bl.a. HBTQ-asylökande.

....Den 2 april infördes därför en ordning om inrättandet och utbildning av så kallade hbtq-specialister på varje ort där asylprövning äger rum. Minst en sådan specialist är utsedd och särskilt utbildad på varje prövningsort för att delta i beslutsfattande i hbtq-ärenden. Hbtq-specialisten ska ha erfarenhet att handlägga denna typ av ärenden och ha fått särskild utbildning i frågan. Hbtq- specialisten ska delta i samtliga ärenden där hbtq-skäl förekommer. Den ordinarie föredragande och beslutsfattaren upprätthåller sina ordinarie roller men de kan endast fatta beslut i ett av de avsedda ärendena om en hbtq-specialist deltar. En anteckning om att specialisten har deltagit i beslutet ska göras i beslutsdokumentet.... Instruktionen och tillämpningen av densamma inom verksamhetsomårdet ska utvärderas senast i oktober 2013.... Myndigheten har under våren infört den ovan nämnda normkritikutbildningen (med den nya asylrättsliga fördjupningen) som en obligatorisk kurs för områdets ca 200 nyanställda. De kommer att genomföra kursen under våren och hösten 2013. Kursen har också lagts in i det basprogram av kurser som kommer att ges för alla anställda inom området och är således på sikt ett obligatoriskt utbildningsmoment för samtliga handläggande personal. Under våren har en granskning och analys genomförts av avgjorda asylansökningar från Uganda under perioden 1 januari 2012 till 1 februari 2013 där hbtq-skäl åberopas. Granskningen utmynnade i en rad rekommendationer till olika delar av verksamheten, som omhändertas under våren och hösten. En granskning av hbtq-ärenden har under våren initierats och pågår för närvarande på rättsenheten. I denna granskning analyseras 46 ärenden gällande personer av olika nationaliteter. Granskningen gäller hela ärendet för att kunna upptäcka såväl formella som materiella fel i handläggningen...

Det är givetvis positivt att Migrationsverket inrättat "HBTQ-specialister". Och att ambitionen på sikt är att alla handläggare i asylärenden ska gå en kurs i normkritik. Att Migrationsverket senaste åren äntligen verkar ta problemet med rättsosäkra processer för HBTQ-asylsökande på allvar beror på att många HBTQ-aktivister riktat kritik emot myndigheten igen och igen. Det här visar att engagemang lönar sig även om det ibland inte blir snabba resultat. Nu är det viktigt att Migrationsverkets genomförda och planerade förändringar verkligen leder till resultat. Sverige har en reglerad invandring. Ingen har rätt att få asyl utan en prövning. Men det man kan begära är att den prövningen är rättssäker.

Socialförsäkringsutskottet i riksdagen ska 3 april lämna sitt betänkande (rapport) Migration och asylpolitik. Sedan debatterar och röstar riksdagen om ärendet 16 april. Vill du maila eller ringa ledamöterna i socialförsäkringsutskottet är det möjligt. Telefonnummer och mailadresser finns här.

Låt lesbiska kvinnor dela på inseminationsförsök.

Landstinget i Östergötland blev sist ut att jämställa avgifterna för inseminationsförsök när det gäller lesbiska och olikkönade par. Från en artikel i Norrköpings tidningar oktober 2013.

Landstinget i Östergötland avser att införa samma avgift för insemination, oavsett om man har medicinska skäl eller inte. Det betyder att en insemination kommer att kosta 300 kronor – och att lesbiska par inte behöver betala 3 000 kronor för inseminationen.... De olika avgifterna får konsekvenser för lesbiska par som vill ha barn genom insemination. De måste betala 3 0000 kronor, tio gånger så mycket som heterosexuella som av medicinska skäl inte kan skaffa barn tillsammans utan gör det via insemination. – Vi är anmälda till DO (Diskrimineringsombudsmannen) av ett lesbiskt par i Norrköping som tycker att avgifterna är diskriminerande, men vi tycker inte det. Det här har inte att göra med om man är lesbisk, säger Lasse Pettersson. Har lesbiska i Östergötland kunnat åka till ett annat Landsting och göra insemination till en lägre kostnad? – Nej, i så fall måste man skriva sig i ett annat Landsting, säger Lasse Pettersson.

När det blev möjligt för kvinnor i samkönade relationer att bli inseminerade vid kliniker, 2005, införde många landsting olika avgifter. Först 2012 blev de likställda i Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands landsting. Och nu följer alltså Östergötland efter. RFSL gjorde en rapport 2012 om regler och avgifter för lesbiska kvinnor som blir inseminerade vid kliniker.

I 14 av 21 län erbjuds den ena kvinnan i samkönade relationer ingen behandling över huvud taget – här tillåts inte kvinnorna i paren dela på försöken.... I Uppsala, Jönköping, Västra Götaland, Värmland, Örebro och Dalarna får kvinnorna i ett samkönat par dela på det totala antalet försök som erbjuds. Att de får ett antal försök per par innebär att de per individ får hälften så många försök som kvinnan i ett olikkönat par.

Tecken på heteronormativitet.

Att två kvinnor i en relation ska kunna dela på de subventionerade inseminationsförsöken borde vara en självklarhet. För att ta ett exempel. Anders är ihop med Anna. Hon får tre subventionerade inseminationsförsök. Marie, som är ihop med Nathalie, får detsamma. Men efter första försöket,som misslyckas, vill Marie att hennes partner ska få testa istället. 2012 var det möjligt bara i sju landsting. Att ha regler som inte tillåter överlåtande av försök är ett tecken på heteronormativitet. Logiken är att eftersom det är inte möjligt att dela på försöken i en olikkönad relation ska det inte heller vara tillåtet i en kvinnlig samkönad relation trots att det är möjligt.

RFSL vill även att kvinnor i samkönade par ska få lika många subventionerade försök per individ som en kvinna i en olikkönad relation. Den reformen är jag mer tveksam till som lagarna är idag. Det är bara par som är gifta eller sambo där kvinnor får bli inseminerade vid kliniker. Då kan det vara rimligt att ett lesbiskt par tillsammans får 3 försök om det gäller för ett olikkönat par. Förmodligen tillåter Sverige 2015 att ensamstående kvinnor får bli inseminerade vid kliniker. Är det så att de får 3 subventionerade försök i landsting blir det logiska att varje kvinna i en samkönad relation ska få samma erbjudande.

Regeringen måste sluta nonchalera äldre HBT-personers situation.

Jag mailade igår HBT-ansvarige ministern folkpartisten Erik Ullenhag, äldreansvariga ministern kristdemokraten Maria Larsson (bilden), några av deras medarbetare inom regeringskansliet samt till några ledande personer inom Sveriges kommuner och landsting. Det handlar om äldre HBT-personers situation där jag först tipsade om boken LHBTQ-personer och åldrande och därefter lämnade följande kommentarer.

.... Inför min recension av den här boken googlade jag om vilka andra böcker och rapporter som finns på svenska och behandlat situationen för HBTQ-äldre. Hittade nästan ingenting. Granskade den färska HBT-planen En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck (januari 2014) från regeringen. Där fanns bara följande (sid 38-39).
 
"Socialstyrelsen kartlade 2004 på regeringens uppdrag i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten.... Kartläggningen visade också att det fanns en stor okunskap och en bristande medvetenhet om frågor som rör äldre hbt-personer i kommunerna. Socialstyrelsen menade att detta får konsekvenser för hur äldre hbt-personer bemöts." 

När den borgerliga regeringen presenterade sin HBT-plan kritiserade jag just det bristande intresset för äldre HBT-personers situation. Efter en del googlande hittade jag en rapport som Socialstyrelsen på eget initiativ tagit fram (november 2013). Äldre HBT-personer och kommunernas vård och omsorg om äldre - en kartläggning. Från den. 

"I denna rapport redovisar Socialstyrelsen en kartläggning av hur hbt-perspektivet (homosexuella, bisexuella och transpersoner beaktas i kommunernas vård och omsorg om äldre. Bakgrunden till denna egeniniterade kartläggning som Socialstyrelsen genomfört är att det finns relativt få undersökningar om äldre hbt-personer inom vård och omsorg. Denna rapport är ett led i att öka kunskapen om hur hbt-perspektivet beaktas i kommunernas vård och omsorg om äldre.... Socialstyrelsens tidigare studier visar att uppskattningsvis cirka 15 000 äldre hbt-personer i landet har hemtjänst eller bor i särskilt boende." 

Ingen kommentar i regeringens HBT-plan om ny rapport från Socialstyrelsen om äldre HBT-peroner.

Det hedrar Socialstyrelsen att de gjort rapporten men det hedrar verkligen inte regeringen och i synnerhet HBT-ansvarige ministern Erik Ullenhag (fp) och äldreansvariga minister Maria Larsson (kd) att de inte ens fixade att den blev kommenterad i HBT-planen. Visst har Alliansen tagit initiativ till en del bra saker som att Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram ett utbildningspaket för vårdanställda om bemötande (där motarbetande av diskriminerande attityder är en del) men i det dokumentet finns det inget specifikt om HBT-äldre. 

Resultaten från Socialstyrelsens rapport visar att ambitionerna varierar ordentligt när det gäller att fokusera på att alla inom äldreomsorgen ska få ett bra bemötande oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Av kommunerna är det 16 % som rapporterar att de senaste tre åren tagit upp situationen för äldre HBT-personers vård och omsorg i nämnd eller förvaltningsledning. Siffran för kommuner med fler än 50 000 invånare är 45 % medan den i övriga kommuner är 6 %. Bara 9 % av kommunerna har senaste året bedrivit någon typ av utbildning av personer inom vård och omsorg som behandlat äldre HBT-personers situation. Endast i en av de kommuner som är med i enkäten har i princip all vårdpersonal fått del av sådan utbildning. 

Det som krävs nu är att regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) börjar engagera sig på allvar för äldre HBT-personers situation. En bra start är att regeringen tar initiativ till en ordentlig kunskapsinventering. När den är lämnad bör regeringen, och SKL, återkomma med konkreta förslag för att bekämpa diskriminering av HBT-äldre och heteronormativa attityder inom äldreomsorgen.

HBT-kultur. LHBTQ-personer och åldrande.

Det här är tydligen den första svenska boken som kommit om HBTQ-äldre. Det gör LHBTQ-personer och åldrande (2013) viktig (sedan hävdar jag att ordet l, lesbian, i början av bokstavsförkortningen är onödig eftersom i svenska sammanhang brukar h, homosexuella, betyda både män och kvinnor). Redaktörer för boken är Janne Bromseth och Anna Siverskog. De flesta kapitlen handlar om situationen i Sverige men här lämnas rapporter även från Danmark, Norge och Finland. 

Vissa delar av boken fokuserar på bögar och andra på lesbiska. Och givetvis äldre transpersoner, en kanske extra osynlig grupp i den offentliga debatten. En intressant reflexion finns på sid 144-145 just om könsidentitet.

Titeln till detta kapitel "för oss blir ju hela livet en stor teater" är ett citat från en intervju där jag och Sture pratar om kön och vad som är roller, iscensättning och "naturligt" i relation till kön. Medan Sture menar att transpersoner ständigt "spelar" kön, är det, enligt vissa genusteoretikers sätt att se det inte något som endast är förbehållet transpersoner utan något som som alla, transpersoner som cic-personer, ständigt sysselsätter sig med. 

Visst är språket i LHBTQ-personer och åldrande ibland väl akademiskt men den ger också mänskliga berättelser från äldre bögar, lesbiska och transpersoner. Och den är tydligen den första svenska boken att handla om just den gruppen. Mycket handlar om att HBT-personer själva förklarar sin situation. Men där boken verkligen blir spännande är när Linda Norrman, Emma Nilsson och Johan Törnblom avslöjar delar av en studie de gjorde med fem enhetschefer för kommunala äldreboenden i Umeå. Från sid 243. 

Flera enhetschefer menade att hbt-frågan endast skulle vara aktuell inifrån någon typ av komplikation eller problematik rörande en hbt-personer på boende. Reflektioner kring hur en heteronorm kan påverka äldre som inte tillhör normen uteblev i så när som samtliga intervjuer... Vi menar att osynliggörandet kan upplevas som ett strukturellt, om än inte medvetet, förtryck, där alla äldres behov och lika värde inte tillgodoses.

Det här avslöjar just problemet med heteronormen, den tas av många (heterosexuella cis-personer) som så given att den aldrig diskuteras. Boken resonerar också om ålderismen i samhället, något som negativt påverkar många oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Och det blir även en diskussion om den ungdomsdyrkan som finns i samhället generellt men kanske extra mycket inom den delar av bögkulturen. 

En angelägen bok. Hittills är det många äldre HBT-personer (65+) som dolt vilka de är inför andra, folk som varit uppvuxna i ett extremt homofobt och transfobt samhälle. Men antalet äldre som är öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet lär öka ordentligt närmaste 15-20 åren.