HBT-kultur. Hjärtslag.

Xavier Dolan från Kanada debuterade som regissör redan vid 20 års ålder. Hjärtslag är hans andra film och kom på DVD i Sverige 2011. Originaltiteln på franska, Les amours imaginaires (inbillade kärlekar eller fantiserade kärlekar) avslöjar dock mycket mer om innehållet än den svenska titeln. Ett tema rakt igenom den är förälskelsens glädje och bekymmer.

Hjärtslag börjar med några människor som, en och en, berättar om sina kärleksproblem inför kameran. Och de återkommer flera gånger senare, ungefär som reklampauser på TV. Om det är autentiska berättelser avslöjas inte men det kanske kvittar. Även om de ibland är hyfsat intressanta försämrar de helheten och närmast stör.

Generellt är den här filmen mycket "fransk" med närmast filosofiska resonemang om kärleken.  I centrum för den finns Francis (spelad av Xavier Dolan själv) och hans kompis Marie (Monia Chokri) som båda blir förälskade i Nicolas (Niels Schneider) vilket så småningom leder till en rivalitet mellan dem. Alla tre är i 20-30-årsåldern.

Både Xavier Dolan och Monia Chokri gör utmärkta skådespelarinsatser som ömsom ivrigt förälskade, ömsom förtvivlade. Ibland blir scenerna dock något för förutsägbara och pretentiösa. Och de "autentiska" scenerna med helt andra människor borde klippts bort.

För den som är intresserad av en relativt "smal" icke-heteronormativ film om kärlek kan jag rekommendera den. Hjärtslag, som fått flera filmpriser, är verkligen "alternativ" i relation till det som kommer från USA och har HBTQ-tema.

HBT-kultur. Absolut noll - Anna Fock.

Titeln på boken, Absolut noll (2013), syftar på frånvaron av känslor. En låt-gå-mentalitet oavsett om det handlar om sex, korruption, narkotika, att snabbt bli rik, att strunta i folk som far illa etc. Att det skulle karaktärisera många i S:t Petersburgs innekretsar. Och det är möjligt att det är så även om det givetvis är en ordentlig generalisering med många undantag. S:t Petersburg skulle man kunna kalla den mest liberala delen av Ryssland, eller rättare - den minst konservativa. Men även där frodas homofobi både bland stadens politiker som antagit anti-gaylagar och bland polisen.

Författaren Anna Fock är svensk och har enligt en intervju bara varit i S:t Petersburg en vecka men har studerat ryska vid Göteborgs universitet. Trots få egna erfarenheter av landet verkar det dock vara en initierad skildring av situationen i Ryssland och personporträtten är generellt trovärdiga. Det handlar om huvudpersonen Nikita, en bög som jobbar som biografmaskinist i S:t Petersburg. Om han kompisar och bekanta.

Inga hjältar.

Här finns inga hjältar. Precis som fördomar och hat mot HBTQ-personer (eller "ljusblå" som ibland används som uttryck) skildras är också intriger inom HBTQ-gruppen med. Fokus är inte på anti-gaylagarna, det är ingen politisk pamflett. Utan det handlar om vardagen, glädje och bekymmer för vanliga HBTQ-personer. Men korruptionen i det ryska samhället är ett centralt tema.

När jag läste den blev det vissa referenser till Lubiewo av Michal Witkovski. Båda har gemensamt att de berättar om ofta tragiska människoöden i Östeuropa. Men jag konstaterar också att Fock inte är i närheten av den talang som Witkovski har. Vissa delar av Absolut noll är enformiga och banala, i andra delar blir det dock en nerv.

Anna Fock kan kanske till viss del ursäktas med att det här är en debutantbok för hennes del men den är mycket varierad, stundtals dålig, den borde kortats ner ordentligt. Att det finns så få böcker med tema HBTQ i Ryssland idag, och att den ibland blir angelägen, gör att den klarar sig med godkänt.

HBT-kultur. Äntligen - Gabriel Forss.

Att få ihop Gabriel, Gud och gay är ett tema i Äntligen (2012). När Elisabeth Svantesson (m) blev ny arbetsmarknadsminister hamnade homofobin i frikyrkliga miljöer i fokus medialt. En miljö Gabriel Forss själv kommer ifrån. Nu visade det sig till sist att Svantesson nog inte var någon verklig homofob. Däremot var hon emot en könsneutral äktenskapslag vilket hon bör kritiseras för.

Gabriel Forss känner ni säkert till. Var med i gruppen Blond som vann den svenska uttagningen till Eurovision song contest 1997, ironiskt nog med en låttitel som Bara hon älskar mig. Trots att att Gabriel då sedan länge visste att det var män som gällde för honom. Sitt verkliga genombrott hos svenska folket fick väl Forss 2010 genom att först vara expertkommentator och sedan (2011) själv körledare i TV-programmet Körslaget där han hamnade på en hedrande andraplats i tävlingen. 2012 kom han offentligt ut som bög.

Att kombinera kristen tro med homosexuella känslor.

I Äntligen berättar han sin historia. Från (enligt honom själv) en närmast idyllisk barndom i ett frikyrkosamfund. Men när han är i 10-årsåldern och äldre börjar han titta på och bli intresserad av mäns kroppar i duschrummen. I många år kommer han brottas med att få ihop sin kristna tro med sina homosexuella känslor. Ett möte med en homofob pastor är avgörande för hans utveckling men det man kan konstatera är hur lite explicit homofobi det egentligen finns i boken, snarare är det den totala tystnaden om att vara bög och (frikyrkligt) kristen som verkar vara hans främsta problem. Och hans egen oro för att inte bli accepterad. Det som gör den här boken hyfsat intressant är främst att följa vad som händer bakom kulisserna för någon som kommer till Stockholm och vill bli en känd sångare. Om hans besök på gayklubbar i London. Hans panikångest.

Litterärt vill jag dock hävda att boken är sämre än självbiografierna från bl.a. Richard Engfors och Andreas Lundstedt. Äntligen blir ofta närmast som en dagbok "först gjorde jag det, sedan sa han det och då sa jag följande". Han kastar ur sig tankar och resonemang, har tydligen inte funderat mycket på hur boken ska lyfta litterärt. Samtidigt finns det också en viss charm i det, i att det är "amatörmässigt". Visst är boken medioker men verkligen inte ointressant.

Rättelse om Norges nya lagar mot diskriminering.

Jag hävdade i en tidigare bloggpost (som jag nu raderat) att Norges parlament enhälligt i juni i år röstade för att det ska bli förbjudet att diskriminera någon för att hen gillar BDSM eller fetischism. Det var fel vilket Emil Rissve som kommenterade riktigt påpekade.

Jag brukar alltid ange länkar till information jag lämnar här på bloggen, för en gångs skull gjorde jag inte det. Det jag är säker på är att det fanns sådana som antydde att skydd för BDSM- och fetischfolk skulle ingå lagen. Det blev tydligen inte så.

Regeringens förslag kan ni hitta här. När det gäller definitionen av sexuell orientering skriver regeringen följande.

16.1.1 Seksuell orientering

Begrepet seksuell orientering i rettslig sammenheng omfatter homofile, lesbiske, bifile og heterofile. Seksuell orientering inkluderer både seksuell legning og seksuell praksis. Begrepet peker på hvilket kjønn en persons kjærlighet og/eller seksualitet er rettet mot, om det er personer av motsatt kjønn eller av samme kjønn. Begrepet omfatter ikke særlige seksuelle preferanser eller aktiviteter som for eksempel fetisjisme eller sadomasochisme.

Det är alltså tvärtom så att BDSM och fetischism uttryckligen inte omfattas av skyddet mot diskriminering. Smil-Norge, en förening som jobbar för berörda grupper har med följande info på sin hemsida.

Alliansen av BDSM-organisasjoner hadde derfor møter med representanter for Ap, Høyre, Senterpartiet og SV, for å argumentere for at den nye loven burde gi vern mot alle typer diskriminering på grunnlag av seksuell orientering og identitet. Flertallet (bestående av regjeringspartiene Ap, SV og Sp) har gått inn for at den nye loven kun skal omfatte LHBT-folk. Men samtidig skriver de i en egen merknad følgende: “Flertallet vil likevel understreke at forskjellsbehandling på grunnlag av fetisjisme, sadomasochisme og liknende forhold som er omfattet av privatlivet ikke kan anses som saklig grunn i arbeidsmiljøloven, husleieloven og andre spesiallover, selv om det ikke er omfattet av det spesielle vernet i loven her”.

Et mindretall, bestående av Frp, Høyre og Krf gikk derimot inn for å ta inn tillegg i lovteksten som i praksis ville kunne gi diskrimineringsvern for BDSMere og fetisjister. I deres versjon ville loven hatt følgende formulering: “Diskriminering på grunn av seksuell orientering, kjønnsidentitet eller kjønnsuttrykk er forbudt. Det samme gjelder diskriminering på grunn av andre liknende vesentlige forhold ved en person.”

-Vi opplever dette som en åpning fra mindretallet for å også la oss være omfattet av lovens diskrimineringsvern, sier Mollheim.

Paradoxen är att de partier som generellt är mest konservativa (Hoyre är dock relativt liberala) tydligen varit öppnare för att lagen även ska skydda folk som gillar BDSM och fetischism än vad de tidigare röd-gröna regeringspartierna varit.

Det vi kan konstatera, och som är positivt är att Norge för första gången i lag förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet och lagarna skärps när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Dessutom kommer det bli et krav på att arbetsgivare med fler än 50 anställda aktivt ska jobba för att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Från siten Gaysir.

Arbeidsgivere må først ha over femti ansatte før det er noen aktivitetsplikt for seksuell orientering, kjønnsidentitet og kjønnsuttrykk, mens det er ingen slike begrensninger på kjønnsområdet.

 

I Sverige är det dock inga arbetsgivare som måste aktivt förebygga diskriminering av HBT-personer, Norges nya lag som träder i kraft vid årsskiftet är där mer progressiv.

Bloggen Helds HBT-nyheter.

Ni som följer min blogg vet att jag nästan inte skrivit något här senaste månaderna. Det är flera orsaker, en orsak är min ekonomiska situation som har orsakat mig bekymmer. Men verkligen inte bara det.

Jag har alltid värnat integriteten för min blogg, att inte acceptera bidrag från någon just för att vara oberoende och kunna kritisera åt alla håll. Har inte tjänat en krona på min blogg och mitt HBT-engagemang sedan mitten av 1990-talet, tvärtom har den orsakat mig utgifter. Det mesta jag gör är gratis, men jag ringer ibland politiker för att få veta vad de eller deras partier tycker. Ofta når man dem bara på mobil. Mina kostnader för sådana mobilsamtal sedan min bloggstart 2009 är säkert över tusen kronor, utgifterna för mitt arbete senaste 20 åren säkert över 10 000 kronor i dagens penningvärde.

Om du vill har du möjlighet att ge mig en symbolisk summa för att visa du uppskattat min blogg och vill jag ska fortsätta den. Att granska politiker från moderater till vänsterpartister, från främlingsfientliga till kulturrelativister. Jag har full respekt för att du inte vill det, att det finns många bloggar som drivs ideellt. Och i synnerhet du som själv har en ekonomi som är ansträngd ska bortse från det här meddelandet. Men om det finns någon med marginaler över som vill ge en symbolisk summa är det möjligt.

Mitt personkonto Nordea är 6605273538. 3300 måste man ibland skriva före.

Tack. Och jag blir inte besviken om det inte kommer några pengar. Bara vill meddela möjligheten.