Fp:s partistyrelse för utreda informationsplikt för hiv-positiva.

I två tidigare delar, här och här, har jag kommenterat motionsförslag till Folkpartiets landsmötet (kongress) i oktober. I den tredje delen kommer jag att främst fokusera på reformer som inte är några explicita HBT-reformer men har indirekta kopplingar.

Fp:s partistyrelse vill utreda ett avskaffande av informationsplikten för hiv-positiva. Alltså den lag som tvingar folk som har hiv att berätta om sin sjukdom inför nya sexpartners, även om de ska tillämpa säkrare sex. Sverige är tillsammans med Norge de enda länderna i Västeuropa som har ett sådant tvång. De som argumenterar för lagen menar att folk har rätt att veta vilka risker de ska ta. Invändningen från andra är att ansvaret för att skydda sig är delat om en hiv-positiv och hiv-negativ har sex.

Barbro Westerholm (bilden), riksdagsledamot. och Christer Romson Lande har lämnat en motion (F48) där yrkandet är följande.

att Folkpartiet ska verka för en uppföljning av hur smittskyddslagen fungerar i dag för hivsmittade

I motionen lämnar de bl.a. den här argumentationen.

.... Den sjukdom som varit mest i fokus vid diskussion om smittskyddslagen är hiv. Den innebär att den som bär på hiv har en skyldighet att berätta för sina sexpartners om smittan. Det har diskuterats om lagen fungerar som den tänkt eller om den motverkar sitt syfte som preventivt redskap. Det har också ifrågasatts om straffsatserna för personer som utsatt andra för smittorisk är rimliga med tanke på att hiv i dag i större utsträckning än tidigare är en behandlingsbar infektion....

Partistyrelsen försiktigt positiv till utredning.

Från partistyrelsens kommentar.

.... Som liberaler tror vi på den enskildes frihet under ansvar. Alla har ansvar för både sig själv och sin/sina partner vid sexuellt umgänge – och det gäller alla, oavsett vad den enskilde vet eller inte vet om sin hivstatus....

Det är i alla lägen viktigt att rättstillämpningen följs kontinuerligt så att de mycket sällsynta fall där människor uppsåtligt eller genom brottslig vårdslöshet utsätter andra för smittrisk ska kunna lagföras, samtidigt som detta inte skapar stigmatisering eller otrygghet för den stora majoriteten personer med hiv som gör allt de kan för att förebygga hivöverföring....

Partistyrelsen delar i princip motionärernas uppfattning att den svenska smittskyddslagen bör utvärderas i fråga om hiv för att se vad som fungerar bra och mindre bra i den. All lagstiftning behöver regelbundet utvärderas och prövas mot verkligheten. Den nuvarande smittskyddslagen gäller sedan den 1 juli 2004, och det är rimligt att i en framtid utreda lagen och se hur den kan förbättras. Till saken hör dock att trycket är hårt på det svenska utredningsväsendet, och det finns många angelägna frågor som behöver belysas. Partistyrelsen föreslår att motion F48 därmed anses besvarad.

Även om kommentaren är försiktig är det första gången Folkpartiets partistyrelse tydligt problematiserar informationsplikten för hiv-positiva. Jag tycker själv att det är en komplicerad fråga, det är bra argument från båda sidor. Men jag skulle vilja ha en utredning av lagen så snabbt som möjligt. Tidigare har det varit politisk enighet i riksdagen om informationsplikten men Miljöpartiet blev 2004 för att vilja avskaffa det kravet för hiv-positiva. För några år sedan följde Vänsterpartiet efter. Socialdemokraterna är för att utreda ett avskaffande och det lär också Folkpartiet bli på sitt landsmöte i oktober. Övriga partier är för informationsplikten

Motion om att tillåta embryodonation.

Birgitta Ohlsson (EU-minister), Barbro Westerholm m.fl. vill i en motion (H44) tillåta embryodonation, alltså att både sperma och äggceller ska kunna doneras till ett par när det gäller konstgjord befruktning. Det här kan givetvis vara ett problem både för lesbiska och heterosexuella par men proportionellt skulle en lagförändring oftare förbättra för den förra gruppen eftersom de med nuvarande lag aldrig kan få donerade äggceller om någon av dem eller båda är sterila. Tyvärr yrkar partistyrelsen bara att frågan ska utredas medan det borde vara enkelt att förtydliga att det är en bra reform, som för övrigt redan är genomförd i många andra EU-länder.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för att tillåta embryodonation. Kristdemokraterna är negativa medan övriga riksdagspartier verkar vara beredda utreda reformen även om det kanske inte är något de prioriterar.

Fler än två vårdnadshavare för barn.

En annan reform som berör en del HBT-familjer är möjligheten för ett barn att få fler än två vårdnadshavare. Kravet ska givetvis vara att en domstol avgör att det är till barnets bästa. Andreas Runnemo och Christer Romson Lande framför i motion (H46) följande yrkande.

att Folkpartiet ska verka för en ny familjelagstiftning somger större avtalsfrihet och möjlighet för fler än två vårdnadshavare samt tillmäter biologiskt föräldraskap mindre betydelse än den nuvarande

Från deras argumentering.

.... Dessutom bör begränsningen att endast två personer kan vara föräldrar i juridisk mening tas bort. Nuvarande syn är inte förenligt med en verklighet där vi ser fler och fler stjärnfamiljer och innebär att barn inte har rätt till alla sina föräldrar (definierade som de som tar ett aktivt föräldraskapsansvar). Detta handlar dels om ökade möjligheter till queera familjebildningar, men också om heterosexuella par som skiljer sig tidigt i barnens liv och där föräldrarnas nya partners ibland tar ett mycket aktivt föräldraskapsansvar.

Att hitta en bra lagstiftning som hanterar de här frågorna är inte enkelt, men för ett parti som har ambition att vara det ledande liberala partiet borde det vara en självklarhet att vara drivande i den här utvecklingen....

Fp:s partistyrelse negativ.

Partistyrelsen är negativ till resonemanget.

.... Med vårdnadshavarrollen följer också rätten att vara medbeslutande i många frågor som rör barnets fostran och uppväxt. Så länge alla vuxna runt barnet är sams skulle det sannolikt i vissa fall kunna vara till fördel för barnet att ha fler än två vårdnadshavare, men risken för konflikter skulle å andra sidan bli mycket större när vårdnadshavarna drar åt olika håll. En beklaglig sanning är att det finns få konflikter inför domstol som är mer infekterade och skadliga för barnet än vårdnadstvister. Risken för sådana konflikter skulle öka exponentiellt med antalet vårdnadshavare. Partistyrelsen ställer sig därför negativ till tanken att öppna för fler än två vårdnadshavare.

Det rättsliga reformarbetet på familjelagstiftningens område ska givetvis bygga på respekt för och erkännande av att det finns många olika slags familjer. I exempelvis ett fall när en annan vuxen utan att vara vårdnadshavare format ett betydelsefullt band till ett barn, finns i dag en möjlighet för en domstol om att förordna om umgängesrätt.... Partistyrelsen menar att
detta är ett exempel på en mer väl avvägd åtgärd, som balanserar barnets juridiska intressen mot den vuxnes intressen....

Precis som när det gäller informationsplikten för hiv-positiva är det här inte en enkel fråga. Men även här borde det startas en utredning, om det lämpligt att Sverige, precis som Island redan gjort, tillåter barn att få möjlighet till fler än två vårdnadshavare.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för reformen. Övriga riksdagspartier är negativa.

Uppdatering 1.

Det är tydligt att den homofientliga delen (och dess sympatisörer) av Kristdemokraterna nu på allvar vill försöka byta ut Göran Hägglund på partiets extra riksting (kongress) januari 2012. Siewert Öholm, (ö)känd för sina homofoba kommentarer i media har en ny debattartikel i Newsmill.

Medlemmarna förvirras när KD låter Sverigedemokraterna ta över kärnfrågor som abort och familj. I stället jagar KD applåder på så många PRIDE-festivaler man kan hitta. Partiets valanalytiker hävdade på fullt allvar att senaste valfiaskot berodde på att man inte varit attraktiva för HBT-grupperna

Jag ska definitivt inte försvara Göran Hägglund som är både heteronormativ och för en diskriminerande politik mot HBT-personer. Men den grupp som nu kritiserar honom är ännu värre. Och de har tolkat valanalysgruppens resultat fel. Att få bort "homofobistämpeln" handlade inte främst om att locka HBT-personer till partiet utan att den stämpeln (till viss del berättigad) gjorde att många som i övrigt gillade partiets politik 2010 röstade på något annat parti.

Sedan är det fascinerande att när Öholm i sin debattartikel ska ge exempel på "moralfrågor" handlar det bl.a. om att kritisera (sic!) mer restriktiva regler för vapenexport. Precis som liberale debattören Per Ahlmark (vars antikommunistiska engagemang jag för övrigt hyllar) verkar Öholm även mena att "bra moral" är att kritisera Israel så sällan som möjligt. Alla andra länder i regionen beter sig värre men det är inte orsak till tystnad när palestiniers rättigheter kränks på Västbanken. Tvärtom är en sådan tystnad omoralisk i dess egentliga betydelse.

Visst är det en del, bl.a. Vänsterpartiet, i svensk politik som tyvärr är fixerade vid att kritisera Israel i relation till andra länder, men Carl Bildt (m) och Göran Hägglund (kd) tillhör inte den gruppen.

HBT-kultur. Över regnbågen - röster ur en rörelse.

En bok, Över regnbågen - röster ur en rörelse (2010) som ges ut inför RFSL:s 60-årsjubileum. Hur spännande är det?

Anna-Maria Sörberg, som är ansvarig för boken Det sjuka (2009), som granskade svensk hiv-politik, är den som försöker hålla ihop berättelserna i Över regnbågen - röster ur en rörelse. Det är med blandade känslor jag börja kolla den här boken. För givetvis delar jag allas engagemang för HBT-rättigheter. Ingen ska betvivla att folk från och utanför RFSL har ett genuint engagemang, precis som jag själv, för situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Men det sista Sverige behöver är en bok där HBT-personer, invandrare, hiv-positiva, kvinnor, funktionshindrade och andra betraktas som "offer" som det är synd om. Inom RFSL, invandrarföreningar etc. är ofta "offerperspektivet" centralt. I kombination med att man vädjar om mer skattepengar.

Boken ger olika perspektiv.

Hur håller då boken? Visst är offerperspektivet där. Och det är väl ofrånkomligt i ett Sverige som ännu 2011 har en struktur som ofta diskriminerar personer som är utanför normen. Men boken ger också olika perspektiv. Många av kapitlen är resonerande. För- och nackdelar med olika strategier. Det gör att den, tack och lov, inte blir någon propaganda.

Ämnena spretar ordentligt. Många kapitel har inte någon direkt koppling till HBT-politiken. Och det är faktiskt bokens styrka. När man börjar med ett kapitel om den "slankhetsnorm" (mot feta) som gäller i samhället blir det tydligt att den här boken försöker närma sig hur det är är idag. Att vi har lämnat debatten om samkönade par är lika bra föräldrar som andra och börjat resonera om andra saker.

Det kanske mest gripande kapitlet är Reb Kerstinsdotter ansvarig för. Som obamhärtigt avslöjar hur många i HBT-rörelsen struntat i om lokaler för homosexuella, bisexuella och transpersoner är tillgängliga för personer med funktionshinder.

När lokalen är otillgänglig är det därmed av ett beslut fattat av människor.

- Det handlar om att prioritera estetik framför solidaritet. Men väljer utifrån plånbok, men också utifrån sina föreställningar om vad som är snyggt. Och samtidigt prioriterar man bort en grupp hbt-personer, trots att man påstår sig vara till för de alla.

Det säger Sarah Mosleh en dag i oktober 2010. Sarah är flata, hbtq-aktivist och funkisaktivist som använder permomobil.

Hur tillgängliga är HBT-ställen 2011?

Jag noterade, nöjt, att Stockholm Pride hade en medveten policy för att göra Prideevenemang tillgängliga för alla i somras. Men hur var det tidigare? Och hur är det ännu på många HBT-ställen? Det här något som vi som är HBT-engagerade i många år inte prioriterat. Men om vi kräver att alla människor ska få utrymme att vara sig själva måste det gälla även människor med funktionshinder.

Anna Galin, från RFSL-Västerbottens styrelse, framför ett viktigt bidrag om att landsbygd inte är detsamma som homofobi. Ännu är det många bögar och flator som lämnat glesbygd för storstad som tror att situationen i deras hemort är ungefär som den var när de lämnade den.

Petter Wallenberg, en av de ansvariga för boken Bögjävlar (2007) , framför en intressant teori om många bögars gillande av kitsch. Även om han tyvärr blir generaliserande att "bögar gillar". I en bok 2011 borde varje skribent fatta att folk i en grupp är internt olika. Den typen av stereotyper som framfördes förr borde HBT-aktivister lämnat.

Kapitalistiska "kristna" länder generellt bäst för HBT-personer.

Men mest intressant kanske boken blir när Anna-Maria Sörberg i det avslutande kapitlet invervjuar en f.d. ordförande (Sören Juvas) och nuvarande ordföranden (Ulrika Westerlund) i RFSL. Sörberg pressar de två med följdfrågor om bl.a. kvotering.

Ulrika Westerlund klarar sig hyfsat - förutom när hon ska avslöja att hon egentligen sympatiserar med de "som vill avskaffa kapitalismen". I debatter om att alla muslimska samfund är homofientliga har Westerlund ofta varit tyst. Men däremot offentligt kritiserat Frälsningsarmén som förtjänar kritik för sin homofientlighet men tydliggjort att de accepterar homosexuella (i samkönade relationer) som medlemmar. Det har inget muslimskt samfund gjort.

En del i RFSL är som trotsiga tonåringar. I planekonomier eller muslimska länder skulle de inte få något som helst i bidrag. Det är bara i kapitalistiska "kristna" demokratier som staten ger pengar till HBT-föreningar. Trots att föreningarna sedan kritiserar de som ger bidrag. Det är givetvis alright att de gör det i fritt samhälle. Men nog borde de fundera på hur deras situationen varit om de bott i Nordkorea eller Kuba. Eller Syrien och Egypten.

Trots de här invändningarna rekommenderar jag boken Över regnbågen. Boken är viktig. Inte för att man måste hålla med om allt som skribenterna framför (vem gör förresten det i någon bok?) utan för att den kan starta viktiga debatter bland HBT-engagerade.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Galen.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Med risk för att verka göra PR för popgruppen Army of lovers (med bl.a. öppet bisexuelle Alexander Bard) vill jag återigen hänvisa till en av deras videos. Obsession som var deras största hit vid sidan av Crucified.

Kolla inledningen av videon. Bard sitter på att mentalsjukhus och håller i ett rep som får hans kollega Jean-Pierre Barda att svänga fram och tillbaka. För mig var det redan första gången jag kollade videon fascinerande. Jag har tidigare här på bloggen berättat om att jag som barn gillade spöktåget på Kiviks marknad. Det var något med den där mumien där dörren öppnades sig och stängdes igen. Det repetativa. Något som återkommer med några sekunders mellanrum.

Ibland har jag funderat att det här kanske är orsaken till att min favoritmusik är disco (det var det redan innan jag visste att disco var en favoritgenre bland bögar). Det pumpande beatet. Som har sitt ursprung från västra Afrika. Trummorna och basen (senare syntharna) återkommer med regelbundenhet.

Det är något primitivt med musiken från Västafrika. Och när jag använder ordet primitivt gör jag det med respekt. Det är närmare människors behov att röra sig än mycket av den klassiska musik som i Europa producerats. (Men även i Europa använde sig många icke-välbeställda av folkmusik som också fyller den här funktionen).

Bush och Blair.

Bögpopgruppen Pet shop boys hade 2006 en hit med sin låt "I´m with stupid". Låten är en satir om den nära politiska relationen mellan dåvarande president George W Bush (återigen aktuell som talare vid 11 september-ceremonin i söndags) och dåvarande brittiske statsministern Tony Blair (bilden). Många trodde att det handlade om en ironisk släng mot Bush som av många betraktades som obegåvad.

Men Neil Tennant (sångare i Pet shop boys) förklarade att låten egentligen handlar om vem som är "stupid" i ett samarbete. Kanske det var Blair som ställde sig vid Bush sida i princip vad han än gjorde. Det här blir extra aktuellt efter att nya Wikileaksdokument avslöjar att Tony Blair hade ett nära samarbete med diktatorn Kaddaffi.

George W Bush var obehaglig - men inte obegåvad.

George W Bush var en synnerligen obehaglig politiker. Jag skulle utan problem utnämna honom till den sämste presidenten sedan jag började följa USA-politiken i slutet på 1970-talet. Men korkad var han inte. De flesta som träffat honom berättar att han är intelligent. Däremot hade han ibland problem att verbalisera sin politik. Precis som Thorbjörn Fälldin (c), statsminister 1976-1978 och 1979-1982. För båda orsakade deras fumlighet, till en början, förbättrade sympatier.

Bush visste nog vad han gjorde när han förde sin "kamp mot terrorismen". En kamp som till viss del var berättigad men slog över i många övergrepp, bland de värsta är godkännandet av tortyrmetoder på Guantanamo där människor utan rättegång hölls fångna.

Tony Blair sålde ut sina ideal.

Men hur hamnade den liberale socialdemokraten Tony Blair i det här? Han som från början blev känd för sitt engagemang för frihet. När jag av RFSL:s tidning 1998 blev tillfrågad vilken som är min politiska förebild (jag var då fp-politiker, har för några år sedan lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti) svarade jag Tony Blair. Trots att han kallade sig socialdemokrat bedömde jag att han då var den politiker i Europa som bäst argumenterade för socialliberala värderingar.

Det vore givetvis populistiskt att idag ensidigt attackera Blair därför att han är betydligt mer impopulär än 1998. Jag vidhåller att Tony Blair gjort många positiva saker för Storbritannien, bl.a. radikalt förbättrade lagar för HBT-personer. Men även gjort brittisk socialdemokrati mer marknadsorienterad. För det förtjänar han en eloge. Men Pet shop boys låt ger orsak till resonemang om vem det är som styr vem. Precis som Army of lovers video.

"Galne" Bard i videon avslöjas som att styra någon annan. Kanske var det "galningen" Bush som främst styrde Blair. En popgrupp, Bob Hund, hade för några år sedan ett album med den (ironiska) titeln Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!

Det är lätt att vi resonabla människor tror oss ha agendan när vi söker samarbetspartners. Om extremister får sansade människor att ansluta sig till något. Vem är det då egentligen som är "galen".

Transnegativt motionsförslag till Folkpartiets kongress.

I måndags kommenterade jag här på bloggen några HBT-relaterade motionsförslag till Folkpartiets landsmöte 14-16 oktober. Sådana som var relaterade till lagen om juridiska könsbyten. Här tipsar jag om några andra motioner.

Riksdagsledamoten Barbro Westerholm m.fl. har lämnat en motion (F44) med bl.a. följande förslag.

att Folkpartiet ska verka för att behandling ska kunna ges även till personer som har ospecificerad könsidentitetsstörningoch inte vill genomgå en fullständig könskorrigering

Förslaget får bifall från partistyrelsen med följande motivering.

Partistyrelsen menar att det finns mycket som talar för Socialstyrelsens förslag, som också har varit ute på remiss och fått ett positivt mottagande. I fråga om lagstiftningen anser partistyrelsen det självklart att lagens utformning inte ska lägga hinder i vägen för medicinskt befogade insatser till patienter endast för att en viss diagnosbestämning inte används.

Problem med gamla skol- och arbetsintyg.

Barbro Westerholm m.fl. föreslår i en annan motion (F45) bl.a. följande.

att Folkpartiet ska verka för att det allmänna ska vara skyldigt att utfärda nya intyg (till exempel skolbetyg och arbetsintyg) i de nya personuppgifterna till transpersoner som bytt juridisk könstillhörighet

Folkpartiets partistyrelse yrkat att den här delen av motionen ska anses besvarad med följande motivering.

Det framstår inte som möjligt att helt och fullt lösa dessa komplikationer på ett tillfredsställande sätt. Åtminstone inte lagstiftningsvägen – även andra vägar bör övervägas, som exempelvis möjligheten att utfärda notariserade intyg som ersättning för betyg eller liknande dokument.

När det gäller sådana intyg som utfärdats av det allmänna eller som följer av lag eller förordning att utgivaren är skyldig att utfärda är det redan sedan tidigare Folkpartiets mening att dessa i möjligaste mån ska kunna utfärdas på nytt, till samma person med nytt personnummer och namn efter ett könsbyte.

Fp-politiker lämnar transnegativ motion.

Det är mycket ovanligt idag att det lämnas HBT-negativa motioner till HBT-vänliga partiers kongresser. Men Andreas Holmberg (bilden), som av någon orsak kallar sig liberal och är med i Folkpartiet, har lämnat en transnegativ motion (F46) med två yrkanden.Andreas Holmberg var för övrigt även emot en könsneutral äktenskapslag. Alla fp:s närvarande ledamöter röstade dock för det i riksdagen.

1. att landsmötet uttalar: ”Att en person som kan föda barn inte får registrera sej som ’man’ strider inte nödvändigtvis mot liberalismens idé eller tron på allas lika värde, och kan inte heller rimligen betecknas som ’tvångssterilisering’, så länge ingen tvingas ’byta kön’.”

2. att partistyrelsen ges i uppdrag att se över partiets hbtpolitik, speciellt beträffande så kallade könsbyten/könskorrigeringar/ könskonfirmeringar, så att den inte genom omgörning av könsbegrepp och namnlag med mera blir självförgörande och slår undan benen för partiets jämställdhetspolitik

Andreas Holmberg synnerligen ensam om sitt resonemang bland fp-politiker.

Andreas Holmberg har framfört den här typen av argumentation i diverse kommentatorsfält, även på den här bloggen. Jag vill förtydliga att han nog är synnerligen ensam bland fp-politiker att ha de här attityderna men publicerar trots det hans resonemang, främst som kuriosa.

För att alls kunna tala om jämställdhet mellan män och kvinnor – och utvärdera till exempel medicinsk eller lönemässig utveckling på området – måste vi ha någotsånär begripliga och gemensamma uppfattningar om vad ”män” och ”kvinnor” innebär. (Privat får man naturligtvis uppträda och benämna sej hur man vill.) Att könsbestämningen inte alltid bör ses som relevant innebär inte att den alltid är oviktig. Att människor kan födas med missbildningar eller outvecklade organ av olika slag – och att även könskirurgi, och ibland korrigering av tidigare könskirurgi, därför kan behövas – innebär inte automatiskt att ett socialliberalt parti eller samhälle måste acceptera och bekräfta alla föreställningar om ”att vara född i fel kropp” eller om tre, fyra eller fler olika kön.

Tvärtom kan ett förnekande av genitaliernas relevans för könsbestämningen medföra ett olyckligt återupplivande av gamla könsstereotyper om hur en ”riktig” man respektive kvinna är. Om inte ens barnafödande bevisar att en person är kvinna, måste ju i stället sekundära könskaraktäristika (som kroppsbehåring och/eller röstläge) tillmätas ökad vikt, ja, rent mentala egenskaper (så kallade manhaftighet eller kvinnlighet). Eller också görs könsbegreppet rent subjektivt – utgående ifrån hur personen upplever sej – och lär då i förlängningen uppfattas som meningslöst juridiskt.

Frågans vikt underskattas ofta med hänsyn till det relativt ringa antalet ”könsbyten”. Men om en enda man enligt Folkpartiet föder barn, förutsätter det antingen ett mirakel eller att den allmänna definitionen av man respektive kvinna gjorts om så radikalt att det förtjänar kallas kultur- eller queerrevolution. Och det riskerar att misskreditera och försvåra övrigt liberalt hbt-arbete och i synnerhet arbetet för jämställdhet mellan könen. En man måste få vara känslig och ”feminin” utan att därför misstänkas vara något annat än man. En kvinna måste få vara stark och ”manhaftig” utan att fördenskull misstänkas vara något annat än kvinna. Och den som bär och föder ett barn är dess mor, inte dess far.

F.ö. torde både homo- och heterosexuella vara överens om könets relevans i könsliv och familjebildning. Endast så kallade bisexuella torde anse det som fördomsfullt och enkelspårigt att önska att det biologiska och det juridiska könet (inklusive namnet) på dem man får att göra med sammanfaller så gott det sej göra låter.

Partistyrelsen "tar avstånd" från en del formuleringar i motionen.

Dessbättre yrkar partistyrelsen tydligt avslag på motionen.

Avslutningsvis har partistyrelsen alltså att yttra sig över motion F46. Som kan utläsas av texten ovan delar inte partistyrelsen motionärens synsätt när det gäller transpersoner och tar avstånd från vissa i motionen förekommande formuleringar.

Som liberalt parti upprepar vi ofta att liberalismen utgår från individen. Det blir tydligt i det här sammanhanget. Partistyrelsen kan inte på några villkor instämma i att transpersoner skulle utgöra ett hot mot en liberal jämställdhetspolitik. Vidare finns det ingen rimlig anledning att hävda att ökade möjligheter för till exempel transsexuella att få erkännande för en djupt känd könsidentitet skulle påverka andra människors syn på sin egen könsidentitet. Trygga och fördomsfria människor känner sig knappast hotade av att andra människor tillåts sätta ord på sin egen identitet.

Partistyrelsens svar kan tyckas vara diplomatiskt men för er som inte noga följer kongresshandlingar inom partierna kan jag avslöja att det är mycket ovanligt att en partistyrelse argumenterar att den "tar avstånd från vissa i motionen förekommande formuleringar.". Men här är det befogat.

Andreas Holmberg har en blogg, bor i Bollnäs och är engagerad i kristna samfundet EFS och var på plats 8 på Folkpartiets kommunfullmäktigelista i hans hemkommun 2006.. Han driver även en annan blogg, Queerretorik, som raljerar om transsexuellas ofta svåra situation. Han har även ställt en fråga om "könsbyten" vid ett möte med barn- och ungdomsnämnden i Bollnäs.

I en tredje och sista bloggpost om motioner till Folkpartiets landsmöte ska jag kommentera bl.a. förslag om att utreda ett avskaffande av informationsplikten för hiv-positiva.


Uppdatering 1.

Sverigedemokraternas ordförande, Jimmie Åkesson, kommenterar evenemanget med riksmötets öppnande imorgon. Har han invändningar emot att man blandar ihop politik och religion? Något som är en legitim debatt givetvis, jag är själv kritisk emot att ett besök i en kyrka är en del av riksmötets öppnande 2011 även om jag inte bedömer det vara en av de viktigaste sakerna inom politiken att avskaffa den ceremonin.

Därför gör det mig illa berörd att man idag valt att återigen politisera gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande genom att upplåta delar av gudstjänsten åt att låta en imam och en rabbin predika inför församlingen.

Ni som följer min blogg vet att jag ofta kritiserar muslimska samfunds homofientlighet. Men det är något udda med Åkessons resonemang. Att en präst deltar i ett engagemang vid riksmötets öppnande är, enligt Åkesson, inte någon "politisering". Trots att många människor i Sverige 2011 är ateister eller agnostiker. Men när en imam eller rabbin medverkar då blir det en "politisering". En del bloggare försöker nu få det till att Åkesson även ogillar att rabbinen är med. Men mycket kan man kritisera sd för, antisemiter är de inte idag. Rabbinen hänger med av slentrian, för givetvis är det imamen som sd-politikerna har problem med.

Det här påminner om debatter på 1990-talet. När samkönade par som höll varann i hand på stan och kysste varann fick frågan "varför de måste provocera" medan olikkönade par aldrig fick sådana kommentarer.

Den här typen av resonemang blir också tydligt när företagsstyrelser ska bedömas (ni som följer min blogg vet att jag är emot varje typ av kvotering men det är en annan debatt). Om det är 80 % kvinnor i en styrelse då blir det ett "kvinnoföretag". Men om det är 80 % män i en bolagsstyrelse blir det inte något "mansföretag". Det blir ett företag. Det är först när några bryter mot normen som det enligt vissa blir "politiserat".

Det som är norm är, för vissa, sällan politiskt. Ännu 2011.

Uppdatering 2.

Även Dagens Nyheter rapporterar om sd:s "protest" mot att en imam är med vid den interreligiösa ceremonin i Storkyrkan i Stockholm. Att även folk från den homofientliga falangen inom kd nu protesterar är inte förvånande.

Idag håller Danmark parlamentsval. Jag har tidigare här på bloggen, som liberal, förtydligat att jag hoppas den nuvarande borgerliga regeringen (med stöd av främlingsfientliga Dansk folkeparti) förlorar valet. Inte trots att jag är liberal, utan därför att jag är socialliberal.

Uppdatering 3.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) läste idag upp regeringsförklaringen för riksdagen. Den innehöll inte explicit något om HBT-rättigheter. Däremot möjligen indirekt med följande kommentar.

Den oerhörda tragedi som drabbade vårt broderland Norge den 22 juli måste ge oss ny kraft att arbeta för öppenhet och tolerans i våra samhällen, samtidigt som varje form av extremism måste motverkas.

Fredrik Reinfeldt var 2006 först i världen med att ha med HBT i en regeringsförklaring men därefter har det varit frånvarande som tema. Nederländernas regering 2007 var den andra regeringen att ha med HBT och har också haft det i regeringsförklaringar efteråt.

West Hollywood var först med partnerskapslag 1985.

På torsdag kommer Danmark, nog, att rösta fram ett parlament där de partier som är för en könsneutral äktenskapslag är i majoritet. I Finland håller ledamöter i parlamentet på med att försöka få fram ett förslag till homoäktenskap. Mycket tyder på att om några år tillåter alla länder i Norden samkönade par att ingå äktenskap.

Men hur och var började på allvar jobbet för juridiskt erkännande av samkönade par egentligen? Bland annat i California. Igår hade HBT-siten 365gay (som tyvärr försvinner om några veckor eftersom ägarna MTV network har beslutat lägga ner siten) en artikel om West Hollywood som är en egen stad med ca 35 0000 invånare. Trots att den är belägen inne i en annan stad, Los Angeles.

The city is considering holding a Go-Go Dancer Appreciation Day this fall to honor the club “groovers” who helped establish the Sunset Strip as a hub of hipness in the 1960s, and whose successors lend an edgy energy to its gay bars today. Go-Go day would also highlight the quirky flamboyance that for decades has been the hallmark of this small burg shoehorned into the middle of Los Angeles.

“West Hollywood has been toned down to be family friendly. That’s not what we are,” said Mayor John Duran. “I was concerned there seemed to be a sanitizing of the city. This is the sort of campy, tongue-in-cheek thing we’re known for.”

With a 40 percent gay population, this densely populated enclave has been long known for its dare-to-be different lifestyle that has fostered a funky vibe of artsy boutiques and coffeehouses along leafy streets lined with quaint bungalows and aging apartment buildings.

West Hollywood först med partnerskapslag för samkönade par.

West Hollywood var 1985 det första stället i världen som gjorde det möjligt för samkönade par att registrera sin relation. Lobbyarbetet för den typen av lagar i California började dock redan 1979. Från Wikipedia.

In August 1979, gay rights activist Tom Brougham proposed a new category of relationship called "domestic partnership"..... Initially, the requirements were that only two people who resided together and were qualified to marry except that they were the same gender. Additional requirements were later added for the partners to maintain mutual financial responsibility and for both to be at least eighteen years old and able to enter into a legal contract....

San Fransisco

In 1982, Brougham's definition was modified by Supervisor Harry Britt, a gay man appointed to replace Harvey Milk. Britt's version was adopted and passed by the San Francisco Board of Supervisors, but Dianne Feinstein, mayor of San Francisco at the time, came under intense pressure from the Catholic Church and vetoed the bill. In 1989, a domestic partnership law was adopted in San Francisco.... However, voters repealed the domestic partnership law by initiative; a modified version was reinstated by another voter initiative, 1990's Proposition K, also written by Britt.

Berkley

In 1983, the City Council of Berkeley, California, under the leadership of Mayor Gus Newport, ordered their Human Relations and Welfare Commission to develop a domestic partnership proposal. The Commission appointed its Vice-Chair, Leland Traiman, a gay activist, to head the Domestic Partner Task Force and draft a policy. Working with Tom Brougham, members of the East Bay Lesbian/Gay Democratic Club, and attorney Matt Coles, the Domestic Partner Task Force drafted what has become the template for domestic partner/civil union policies around the world.

The City of Berkeley's Human Relations and Welfare Commission held a public hearing early in 1984 on "Examining the Use of Marriage to Determine Benefits and Liabilities in Berkeley and the Alternatives." A policy was adopted by the Commission and presented to the City Council.... In July 1984 the City Council voted down the proposal citing financial concerns....

.... At the first meeting of the new City Council in December 1984, the Berkeley City Council enacted a policy extending employee benefits to unmarried couples of any gender. The first couple to file for benefits under Berkeley's sex-neutral policy were Brougham and his partner Barry Warren.... However, the City Council did not create a registry for domestic partners until 1991.

Partnerrättigheter för offentligt anställda i Berkeley.

Staden Berkely (nära San Fransisco) var först i världen att låta offentligt anställda som var i en samkönad relation får del av partnerrättigheter.

In 1985, West Hollywood city council member John Heilman successfully introduced domestic partner legislation for city residents and employees that was passed by the city council and created the first domestic partnership registry.[1]

Men det var alltså West Hollywood som först gjorde det möjligt för samkönade par (och även icke-offentligt anställda) att registrera sin relation. Hur långt före sin tid de tre städerna var (även om det blev en fördröjning i San Fransisco) avslöjas när man konstaterar att den första delstaten att införa en sambolag för homopar var Hawaii 1997. Tre år senare gjorde California detsamma och då blev även Vermont först i USA att tillåta "civil unions" för samkönade par, något som gav exakt samma juridiska rättigheter som äktenskap för olikkönade par.

Danmark fick partnerskapslag med ceremoni 1989.

I Europa startade en seriös debatt i Danmark och Nederländerna på 1980-talet om att tillåta homosexuella par att ingå äktenskap. Det slutade i Danmark med ett kompromissförslag, registrerat partnerskap för samkönade par 1989. Det som var nytt (i relation till städerna i California) vara vigselceremonin som gjorde att det blev något som blev känt även i andra länder. Nederländerna fick en könsneutral partnerskapslag (utan officiell ceremoni) på 1990-talet men blev å andra sidan först i världen med att tillåta homoäktenskap 2001.

Hemma i Sverige hade den s.k. homosexutredningen augusti 1984 lämnat ett förslag om att införa en sambolag för homosexuella par. Visserligen hade vpk.s (nu vänsterpartiet) representant i utredningen reserverat sig för införande av en könsneutral äktenskapslag men när partiet skulle lämna motionsförslag i riksdagen undvek de att argumentera för homoäktenskap (förmodligen för att vpk var internt oeniga och förslaget betraktades som för radikalt). Istället lämnade vpk förslaget att "likställa de familjerättsliga lagarna för homosexuella par". 1997 blev Vänsterpartiet, som första riksdagsparti, för att samkönade par ska kunna ingå äktenskap.

Kds var helt emot varje typ av sambolag.

Förslaget 1984 om införandet av en sambolag orsakade blandade känslor bland politiker. Ett annat förslag hade lämnats av en annan utredning, om att införa en sambolag för olikkönade par. Debatten handlade dels om man skulle skaffa någon sambolag över huvud taget. Främst kds (nu kd) var helt emot det eftersom de menade att "det skulle devalvera äktenskapets värde". Sedan var kds extra negativa till sambolagen för homopar eftersom partiet då var emot samkönade relationer. Även Moderaterna var emot båda lagarna.

Socialdemokratiska regeringen vägrade in i det sista att offentligt berätta vilka förslag man skulle lämna som ett resultat av "homosexutredningen". Det är inte som idag att partier försöker vinna poäng på att de är homovänliga utan då var det besvärande och kontroversiellt (även internt) för Socialdemokraterna. Men i början av 1987 lämnade regeringen sitt förslag och när det gäller juridiskt erkännande av homorelationer följde man utredningen, en sambolag. Precis som när det gäller sambolagen för olikkönade par blev det ingen typ av registrering utan lagen gällde automatiskt för de som berördes av lagen om de inte hade avtalat själva om något annat.

Folkpartiet var för "frivillig" sambolag.

Folkpartiet ville däremot, för både olikkönade och samkönade par, att lagen skulle vara frivillig och bara gälla de par som själva fixat så att deras relation blev registrerad. Vid omröstningen juni 1987 fick fp stöd av en minoritet av ledamöterna från m och c. Man kan dock vara kritisk emot fp:s strategi. Riksdagen hade redan beslutat om en "automatisk" sambolag för olikkönade par och då borde samma gälla regler gälla för samkönade par.

Kritik kan dock även riktas mot förslaget från den socialdemokratiska regeringen. Innehållet i sambolagarna var helt olika. Medan olikkönade par hade rätt till bl.a. bostadsbidrag och som förmånstagare för varandras arbetslivsförsäkringar gällde inte detsamma för samkönade par.

Centerpartiet var emot sambolag för homopar "eftersom de inte har några barn".

Centerpartiet var för sambolagen för olikkönade par men inte för samkönade med argumentet "det behövs inte för dem eftersom de inte har barn". Absurt heteronormativt eftersom en del homopar hade barn och att en sambolag kan vara viktig även för par utan barn. Men det här var 1987. Miljöpartiet hamnade i riksdagen först 1988, men partiet var för en sambolag för samkönade par.

1989 sa vpk ja till en partnerskapslag och det gjorde även s, fp och mp 1990. Sverige fick en partnerskapslag 1995, gemensam könsneutral sambolag 2003 och en könsneutral äktenskapslag 2009.

Man kan alltså konstatera att 1991, för 20 år sedan, var det bara två länder (Sverige och Danmark) och tre städer (Berkeley, West Hollywood och San Fransisco) som juridiskt erkände samkönade relationer. På alla andra ställen i världen var homopar juridiskt främlingar inför varann även om de hade bott ihop i decennier.

Mycket har förändrats till det bättre sedan dess.

Uppdatering 1.

Annat med koppling till debatten om samkönade relationer och äktenskap.

Humanisterna är inte ense med homofientliga kristna om äktenskapslagen.

Elisabeth Sandlund från kristna Dagen sprider - igen - myter.

Men att vara enig om att man i grunden är oenig utesluter inte att man i specifika frågor inser att man är på samma linje och kan stötta varandra. Så skedde exempelvis i den för ett par år sedan högaktuella äktenskapsfrågan. Där sällade sig Humanisterna till dem som förespråkade en civilrättslig samlevnadsbalk för såväl en- som tvåkönade par på andra bevekelsegrunder än de som kristna debattörer hänvisade till.

Nej, Humanisterna var inte ense med konservativa homofientliga kristna i debatten om en könsneutral äktenskapslag. Humanisterna ville visserligen att lagen ska vara civilrättslig men föreningen accepterade inte att konservativt kristna försökte få bort ordet äktenskap i lagboken, eftersom de inte tyckte att homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap. På debattsiten Newsmill skrev Humanisternas ordförande Christer Sturmark bl.a. följande 16 november 2008.

Mats Odell bjöd på förstklassig underhållning i Ekots lördagsintervju den 15 november. Hans resonemang om civiläktenskapet var så förvirrat och inkonsekvent att han knappast själv kan ha förstått vad han menat....

Rent osant och vilseledande blir det när Odell hävdar att Humanisterna anslutit sig till kristdemokraternas förslag. Samma sak har också hävdats av andra ledande kristdemokrater, men det blir inte mer sant hur många gånger det än upprepas.

Förbundet Humanisterna föreslog redan i januari i sitt remissvar på äktenskapsutredningen, att civila äktenskap ska vara den enda giltiga juridiska formen i Sverige... Allt fler organisationer och samfund har hakat på vårt förslag, men somliga har försökt passa på att kidnappa begreppet ”äktenskap” i den processen.

Beklagar, det gick vi inte på. Något monopol på äktenskapsbegreppet blir det inte tal om för kyrkorna.

Lättare för homofientligt finskt samfund att acceptera sexuella övergrepp än monogama relationer.

I Finland har Markku Koivisto, grundare av Nokiamissionen och känd för att berätta hur hemskt det är med samkönade relationer, erkänt att han trots det själv haft sex med en man.

Tidigare har den kristna radiostationen RadioDei berättat att Koivisto under en längre tid skulle ha ofredat män som han haft själavårdssamtal med. Dessa anklagelser berördes inte i söndagens möte. Nokiamissionen vill inte uttala sig om det utan lämnar det till Koivisto.

Markku Koivisto har fått sina synder förlåtna och han har inte uteslutits ur sin församling.

Nokiamissionen tycks alltså inte tycka sexuellt ofredande av andra är något allvarligt problem om vederbörande "ångrar sig". Däremot accepterar samfundet inte två vuxna människor av samma kön som har en relation där de respekterar varann och är monogama. Fascinerande.

HBT-negativa partier i Norge förlorar.

I lokalvalet i Norge igår minskade de båda HBT-negativa partierna. Främlingsfientliga Fremskrittpartiet har minskat med 6,7 procentenheter till 11,8 % när 99,3 % av rösterna är räknade. Kristelig folkeparti har förlorat 0,9 procentenheter och får 5,9 %. Båda partierna är emot nuvarande könsneutral äktenskapslag där samkönade par har samma rätt till adoptioner och inseminationer som olikkönade par. De två partierna är istället för en partnerskapslag där homopar bara har rätt till närståendeadoptioner. Övriga partier i norska parlamentet är för nuvarande könsneutrala äktenskapslag.


Uppdatering 2.

Kanske är det någon av er bloggbesökare som tycker den här bloggposten är kort. Att ni kallar det en del av "snuttifieringen" i media. Var lugna, det kan bli fler uppdateringar. Och kanske bloggposten senare ges ut som bok. :-)

Göran Skytte exploaterar 11 september-attentaten.

Högerkristne debattören Göran Skytte (bilden) har en debattartikel i Dagen om terrorattentaten 11 september 2011.

.... Och det är, menar jag, just detta vi rent konkret kan se genom hela historien. Gång på gång dyker det upp onda drakar. På Jesus tid var det kejsar Nero som brände de första kristna i Rom. I vår tid är det sådana som Hitler, Stalin, Mao, Saddam Hussein, Pol Pot, Gadaffi, Usama bin-Laden.

Vi ser hur de har makt under en tid, hur de sprider ondska, våld, död, tortyr, förföljelse, svält, massförintelse - men vi ser också att de alltid till slut förlorar, går under. De skapar sina onda imperier, men dessa "djävulens paradis", som Benedikt XVI säger i intervjuboken "Världens ljus. Påven. Kyrkan och tidens tecken", förvandlas ändå alltid slutligen till grus.

En står kvar. En växer över hela världen. Jesus och hans kyrka.

Visst. Det finns platser på jorden där man fortfarande bränner och dödar kristna. Det finns traditionellt kristna länder - som Sverige - där det pågår ett allt mera aggressivt "ateistiskt korståg" mot kristendomen. Visst var 11 september inte enbart en djävulsk attack mot USA och demokratin, utan också en attack mot Jesus och den kristna tron....

Artikeln är obehaglig av flera orsaker. För det första verkar det som att Skytte försöker exploatera händelserna för 10 år sedan för snäva politiska syften. Ungefär som en del omdömeslösa vänsterbloggare använt terrorattentatet i Norge i somras.

Skytte "glömmer" diktatorer som samarbetat med katolska kyrkan.

För det andra är framställandet av kristna som bara offer absurt historielös. Det är regeringar och kungar med nära koppling till kristna samfund som varit ansvariga för den mesta förföljelsen i Europa de senaste 2 000 år sedan. Jag är liberal, anti-kommunist och anti-islamist. Har inga som helst problem med att fördöma Stalin eller någon av de andra diktatorerna han tar som exempel på regimer som förföljt människor.

Men han "glömde" fascistdiktatorn Franco som i Spanien i decennier hade nära koppling till katolska kyrkan i landet. Eller Pinochet och andra i Latinamerika. Eller kolonialismen som brutalt drabbade många länder och där militärer, direktörer och präster ofta tillsammans var engagerade. Och Skytte kommenterar inte den islamofobi som drabbar många människor i Europa idag, kanske vore befogat om han vill avslöja att människor blir trakasserade för sin religion. För det är väl ett allvarligt problem även när det drabbar andra än kristna?

Inget religionskrig.

För det tredje bidrar Göran Skyttes resonemang till en polarisering som inte är saklig, som om 11 september-attentaten främst vore ett religionskrig (muslimer attackerar kristna). Visst ska religiöst motiverade attacker fördömas oavsett om de drabbar kristna, muslimer eller någon annan grupp. Men Humanistbloggen har en bra kommentar till Skyttes artikel.

.... Slutligen var attacken den 11:e september inte en del av ett ateistisk korståg mot Jesus, utan den religiösa fundamentalismens attack mot det öppna samhället.

Mot fundamentalism är öppenhet och demokrati det bästa motmedlet - inte fundamentalism med annan färg. Det var sant för tio år sedan och det är sant idag. Jag är glad att det finns religiösa som delar denna insikt. Här är några saker värda att kämpa för:

Alla människor bör ha rätt att bilda sig en egen uppfattning i livsåskådningsfrågor.
Alla samtyckande vuxna människor som så önskar bör ha samma möjlighet till lagligt skydd av sina kärleksförhållanden.
Kvinnor och homosexuella är särskilt utsatta i många av världens samhällen. Det är därför särskilt viktigt att värna dessas mänskliga rättigheter, även då det krockar med religiösa eller traditionella värderingar.

Uppdatering 1.

Vill förtydliga för er som är nya bloggbesökare att när jag förklarar att jag är anti-islamist betyder att jag är emot den islamistiska tolkningen av islam, att samhället ska styras efter Koranen. Anti-islamist betyder inte att man är emot muslimer generellt. Jag bedömer islam efter samma måttstock som jag bedömer kristendomen och judendomen. Islam och muslimer ska varken bedömas hårdare eller mildare än kristna och andra religiösa grupper när det gäller krav att vara HBT-vänlig.

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet avslöjar att det vid riksmötets öppnande blir interreligiösa ceremonier. Det är inte något fel i det (om man ska ha religiösa ceremonier i samband med riksmötets öppnande, något som är synnerligen tveksamt men det är en annan debatt). Däremot hoppas jag att predikstolen inte återigen används för att kritisera Sverigedemokraterna. Jag ogillar det främlingsfientliga partiet och Svenska kyrkan bör fördöma rasism men det blir för billigt när man ska använda predikstolen för att kritisera ett parti

Fp:s partistyrelse vill utreda att tillåta barn att "byta kön".

Folkpartiets partistyrelse säger ja till att utreda både tillåtande av "könsbyten" för barn och om informationsplikten för hiv-positiva ska vara kvar eller inte. Det blir tydligt när man granskar handlingarna inför fp:s landsmöte (kongress) 14-16 oktober i Karlstad.

För den som har som favorithobby att åka på borgerliga kongresser blir det till att packa resväskan ordentligt. För av Alliansens fyra partier har först Centerpartiet sin stämma 22-25 september i Åre, något jag kommenterat tidigare här på bloggen. Folkpartiets evenemang är alltså några veckor senare och Moderaterna har sin stämma 20-23 oktober i Örebro.

Moderaterna följer ofta efter Folkpartiet och Centerpartiet inom HBT-politiken.

Man kan tycka att det inte har någon betydelse att partistyrelsen i ett 6 %-parti beslutar vara för två utredningar men så enkelt är det inte. Följer man HBT-politiken de senaste 10 åren kan man konstatera att det bland borgerliga partier oftast är Folkpartiet eller ibland Centerpartiet som först blivit för nya reformer. Några år efter har vanligen Moderaterna följt efter.

Det är många motioner med koppling till HBT-politiken till landsmötet. Birgitta Ohlsson Klamberg (EU-minister) m.fl. vill i en motion (F42) att partiet återigen förtydligar att man är emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Den svenska lag som än i dag gäller är från 1970-talet, och utgår från att transsexualism fortfarande ses som en sjukdom. En grundlös patologisering som måste upphöra. Dock bör behovet och den otvetydiga rätten till korrigerande vård samt hormonell och individanpassad kirurgisk behandling tydliggöras genom en administrativ omvärdering av tillståndet från psykiatriskt till somatiskt tillstånd med lagstadgad rätt till vårdinsatser. Det är inte lagstiftarnas ansvar att bedöma vem som får föda barn, eller vem som ska ha rätt till vård samt privilegiet att själv definiera sin identitet och sina innersta känslor. Det bör inte heller vara upp till lagstiftarna att förbjuda personer somär gifta att genomföra ett könsbyte och få det juridiskt fast

Motion om att tillåta barn att byta kön juridiskt.

Catrine Norrgård (ordförande för HBT-liberaler) m.fl. vill i en motion (F43) avskaffa förbudet för minderåriga att få byta kön juridiskt. Deras yrkanden är följande.

1. att Folkpartiet ska verka för att minderåriga över sexton år ska ha rätt att byta juridiskt kön, utan målsmans tillstånd
2. att Folkpartiet ska verka för att minderåriga under sexton år ska ha rätt att byta juridiskt kön, med målsmans tillstånd
3. att Folkpartiet ska verka för att minderåriga patienter med könsidentitetsstörningar ska ges lika tillgång till viktig medicinsk och kirurgisk vård (könskorrigerande behandling) som andra unga patienter
4. att Folkpartiet ska verka för att det ska göras tillåtet för minderåriga patienter att genomgå könskorrigerande operationer av genitalier
5. att Folkpartiet ska verka för att Socialstyrelsen tar initiativ till samråd med SKL i syfte att undersöka förutsättningarna att få till stånd ett till två regionala utrednings- och behandlingsteam för barn och ungdomar med könsidentitetsstörningar

Från deras argumentation för att tillåta barn att byta kön juridiskt.

Den lagstadgade åldersgräns som säger att minderåriga inte får erbjudas könskorrigerande operationer av genitalier är inte medicinskt betingad. Den förbjuder sådana operationer också när både föräldrar och läkare anser att det vore det bästa, även när tonåringen riskerar att ta livet av sig. Det är inhumant, förödande för den drabbade och oförenligt med inga andra minderåriga patienter behandlas på det viset. Det måste vara läkare och vårdnadshavare som i varje individuellt fall avgör, i samråd med patienten, vad som är en minderårig patients bästa, inte en stelbent lagtext. Vården för minderåriga patienter måste också ha en nationell samsyn och ges kraftigt ökade resurser.

Beslut om könskorrigerande vård bör regleras som annan vård, det vill säga utifrån rent medicinska och humanitära principer och bör inte ingå i lagen. Minderåriga transsexuella som sedan länge lever i sitt upplevda kön behöver lika mycket som andra ungdomar få tillgång till sin identitet, känna sig bekräftade och möjlighet att legitimera sig utan att riskera att få sin medicinska historia offentliggjord. Unga patienter skulle må avsevärt mycket bättre om de tilläts byta juridiskt kön och personnummer

Partistyrelsen positiv till att utreda avskaffande av 18-årsgränsen för "könsbyten".

Partistyrelsen konstaterar att de är håller med om att sterilitetskravet i könstillhörighetslagen måste avskaffas.

Vi delar motionärernas uppfattning att det är dags att slopa regeln att patienten måste vara steriliserad och inte får spara ägg eller spermier före operationen. Vi vill ta fasta på Socialstyrelsens utredningsförslag om hur sjukvårdens bemötande av transsexuella patienter kan förbättras, bland annat genom nya regionala utredningsteam. Vi vill vidare förtydliga namnlagen för att säkerställa att vuxna transsexuella och transpersoner har möjlighet att välja det förnamn de önskar.

När det gäller att utreda om barn ska få byta kön juridiskt kommer Folkpartiet att bli det första borgerliga partiet att officiell vara positiva till det om landsmötet följer partistyrelsens kommentarer.

Transsexuella ungdomar och deras behov är en av de frågor som tas upp i motionerna. Såväl i Sverige som i andra länder där öppenheten för hbt-personer ökar finns en tydlig trend att individen tidigare i åldrarna kan sätta ord på sin sexualitet eller sin könsidentitet även när den bryter mot den av omgivningen förväntade. På den tid då lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i särskilda fall skrevs var synsättet annorlunda. Kunskapen och forskningen om transsexualism var ännu i sin linda och det fanns knappast en tanke på att låta den omfatta personer som ännu inte var myndiga. Även om lagen i sin skrivning förutsatte att sådana känslor kunde uppträda i yngre ålder antogs beslutet om att vilja byta kön behöva mogna fram under lång tid. Det har aldrig varit fråga om en medicinskt motiverad gräns utan har alltid handlat om det omgivande samhällets synsätt på vilken grad av mognad som bör krävas.

De minskande fördomarna om transsexualism gör att allt fler kommer ut som transpersoner, inför sig själva elleromgivningen, redan som ungdomar. Det är i sig mycket positivt att fler ungdomar vågar bryta tystnaden, och samhället har all anledning att uppmärksamma den ofta mycket utsatta situation som transungdomar befinner sig i. När transungdomar vittnar om det svåra psykiska lidande som ligger i att tvingas vänta på behandling finns det all anledning att lyssna mycket noggrant. Samtidigt är det också angeläget att beakta att den som är under arton år rättsligt sett är barn.

Partistyrelsen konstaterar att Socialstyrelsen tidigare i år har förespråkat att en översyn görs av regelverket och formerna för stöd till unga transsexuella. Partistyrelsen förutsätter att en sådan översyn kommer till stånd, och några ytterligare åtgärder från partiets sida bedöms inte påkallade i dagsläget. Partistyrelsen anser i stället att denna översyn bör inväntas. Med detta bör motion F43 anses besvarad.

Jag kommenterar fler av motionerna och partistyrelsens svar senare i veckan. Vill förtydliga att jag själv är för att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. När det gäller avskaffande av kravet att vara 18 år håller jag med Socialstyrelsen (och fp:s partistyrelse) om att det bör utredas.

Moderaterna planerar att i slutet av september publicera sina handlingar inför sin stämma.

Uppdatering 1.

RFSL och flera andra föreningar som jobbar för transrättigheter är för att avskaffa ålderskravet i könstillhörighetslagen. Det är även Miljöpartiet och Vänsterpartiet positiva till. Fp blir för att utreda ett avskaffande av 18-årsgränsen om landsmötet följer partistyrelsens rekommendation. Övriga riksdagspartier har hittills uttalat sig för att behålla nuvarande åldersgräns.

Flera tidningar rapporterar idag om en ny opinionsmätning från Demoskop. Skulle resultatet blivit verklighet hade den parlamentariska situationen blivit densamma som idag, d.v.s. att varken Alliansens eller s+mp+v har majoritet i riksdagen. Flera andra institut redovisar också nya opinionsmätningar.

HBT-kultur. Regnbågschefen - Petra Elisson.

Det var inte enkelt att hitta den här boken på Malmö stadsbibliotek. Det är inte varje dag jag letar efter böcker på avdelningen "personalansvar för chefer". Men jag hittade den bok, Regnbågschefen (2011), som är avsedd att få arbetsgivare och personalansvariga att bli mer HBT-vänliga.

Är man, som jag, engagerad för HBT-rättigheter är det en del upprepningar i den här boken. Men man konstaterar att den inte främst vänder sig till HBT-aktivister. Ni som följer min blogg vet också att jag inte i varje situation är "politiskt korrekt". Man måste få lov att debattera problem kopplade till HBT-personer, invandrare eller någon annan grupp. Och när jag började läsa den här boken var det, om jag ska vara ärlig, en viss PK-känsla. Nu ska arbetsgivare lära sig att respektera bögar och lesbiska. Behövs det 2011?

Visst är mycket av boken inte något nytt för oss som följer HBT-debatten. Men den avslöjar också hur svårt det ännu är för chefer att vara öppet homosexuella. Att många av de medverkande känner sig tvungna att vara anonyma är ett tragiskt tecken på det.

Petra Elisson konstaterar att det ännu är mycket att göra. Ett av få exempel från den offentliga sektorn är när landstingsrådet Fredrik Pettersson (s) berättar varför Landstinget Sörmland skaffat en HBT-policy. Han konstaterar att det blir "klyschor om man inte går från ord till handling". Det är många privata företag representerade. Givetvis IBM som fått välförtjänt beröm för sitt mångfaldsarbete. Men även Mats Pettersson, personalansvarig på bygg- och fastighetsförvaltningsföretaget NCC.

- Det kan kanske ändå kännas svårt att komma ut som hbt-person ute i byggmiljön, men jag har ett exempel på en byggarbetsplats som när han tillträdde tjänsten väntade lite med att berätta om sin sexuella läggning. När han väl gjorde det blev den enda reaktionen att vissa kolleger var stötta för att han inte berättat det från början.

Många chefer är ännu i garderoben.

Även om det här en kul historia avslöjar andra berättelser i boken att det ännu 2011 finns en tvekan att öppet avslöja att man är HBT på arbetsplatser. Många chefer, i offentliga och privata sektorn, är ännu i garderoben. Vi har lagar mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning och könsidentitet inom arbetsmarknaden. Alla riksdagspartierna är ense om att de lagarna är bra.

Men ännu 2011 har arbetsgivare bara skyldighet att förebygga diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion. Övriga diskrimineringsgrunder är frivilliga. Många, kloka, arbetsgivare jobbar trots det för mångfald på sin arbetsplats. I riksdagen är alla partier för att arbetsgivare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. alla grunder i lagen. Förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar om reformen.

Sd kan vi strunta i. Men m är det största regeringspartiet. Regnbågschefen är en bok som jag rekommenderar dig att läsa. Och sedan placera i handen på arbetsgivare och personalansvariga. Och m-politiker i din närhet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Skottlands styrande parti blir för homoäktenskap.

Skottlands (bilden är av dess flagga) regionala regering (vänsternationalistiska SNP) har skickat ut ett förslag om en könsneutral äktenskapslag på remiss. Från Pinknews.

The introduction to the paper, by deputy first minister Nicola Sturgeon, says: “The Scottish government is choosing to make its initial views clear at the outset of this consultation.

“We tend towards the view that religious ceremonies for civil partnerships should no longer be prohibited and that same sex marriage should be introduced so that same sex couples have the option of getting married if that is how they wish to demonstrate their commitment to each other.

“We also believe that no religious body or its celebrants should be required to carry out same sex marriages or civil partnership ceremonies.”

Ett av regeringspartierna tvekar ännu.

Den borgerliga regeringen i Storbritannien planerar att senare i höst skicka ut ett liknande förslag om äktenskapslagen för England och Wales. Det största regeringspartiet, konservativa Tory, tvekar ännu om reformen medan deras kolleger i Liberal Democrats är positiva precis som oppositionspartiet socialdemokratiska Labour. Bland mindre partier av betydelse är det bara rasistiska BNP som är tydligt negativa till en könsneutral äktenskapslag.

Det som är nytt i Skottland är att styrande SNP tydligt tar ställning för en könsneutral äktenskapslag. Sedan tidigare är Liberal Democrats och Greens positiva medan Tory tvekar. Officiellt är inte heller Labour i Skottland för reformen men partiet har uttalat sig positivt om konsultationen.

Samkönade par kan idag ingå partnerskap i Storbritannien och har i princip samma juridiska rättigheter som olikkönade par som ingått äktenskap, bl.a. när det gäller adoptioner och inseminationer. Brittiska regeringen har beslutat att tillåta, men inte tvinga, religiösa samfund, att förrätta partnerskap för homopar. De tre största partierna, Tory, Liberal Democrats och Labour är ense om att samkönade par ska ha rätt till adoptioner och inseminationer och att ge samfund möjlighet att förrätta vigslar för dem.

Uppdatering 1.

Ska förtydliga att även konservativa Tory inom något år säkert kommer att säga ja till en könsneutral äktenskapslag. Allt annat vore en sensation. När det avgjordes på ett ministermöte (i den nationella brittiska regeringen) att skicka ut ett förslag om homoäktenskap för konsultation har det rapporterats att ingen av Torys ministrar hade några invändningar. Flera centrala politiker i partiet, bl.a. landets statsminister David Cameron, sägs redan vara för reformen men de vill inte avslöja det offentligt eftersom partiet ännu inte skaffat någon officiell policy.

Storbritannien "kopierar" svenska blodgivningsregler för bögar.

Storbritanniens borgerliga regering har idag meddelat att landet ska avskaffa totalförbudet för män som har sex med män att bli blodgivare. Från Pinknews.

The Department of Health has announced it will remove the lifetime blood donation ban on any man who has ever had gay sex.

Instead, there will be a one-year deferral period, meaning that men who have not had gay sex in the last 12 months may donate blood.

The change comes into force in England, Wales and Scotland on November 7th. Northern Ireland has not yet decided whether it will relax the rules....

The ban was put in place in the 1980s after the AIDS crisis, as gay and bisexual men have higher rates of HIV. Currently, any man who has ever had protected or unprotected oral or anal sex with another man cannot donate blood.

The government’s Advisory Committee on the Safety of Blood, Tissues and Organs (SaBTO) has been examining the issue for the last 18 months.

Although all blood is tested for HIV and other diseases, there is a period of time in which new infections cannot be detected.

The one-year deferral was chosen in part because of Hepatitis B, which disproportionately affects gay and bisexual men.

While there is a four-week window between transmission and detection of HIV, Hepatitis B can take up to a year to be cleared by the body.

HIV charities have generally welcomed the announcement, although they have called for further reviews if the rates of HIV and Hepatitis B in gay men fall.

National AIDS Trust, Terrence Higgins Trust and GMFA said in a joint statement: “Whilst we are pleased to welcome this rule change for gay men, we will continue to encourage SaBTO to regularly review their restrictions on blood donation related to sexual behaviour (including other groups in addition to gay men). Particularly as the epidemics around blood-borne viruses evolve and scientific evidence changes and advances.”

Sverige avskaffar totalförbudet 1 januari 2012.

Det här betyder att Storbritannien kommer att införa samma regel som Socialstyrelsen i Sverige redan beslutat om, att män som inte haft sex med någon annan man senaste året får lämna blod. Den nya policyn i Sverige kommer gälla från 1 januari 2012 på blodcentralerna.

I Storbritannien riktar nu en del homoföreningar, bl.a. Stonewall, kritik mot att det inte blir samma regler för män som har sex för män som för olikkönade par. Men det som de missar är att andelen som har hiv är betydligt högre bland vissa grupper. Bl.a. män som har sex med män. Hur "fyrkantiga" reglerna sedan ska vara blir en bedömning som bör göras av de som har medicinsk kompetens.

Här i Sverige har RFSL inte krävt att reglerna måste vara likadana. Det man däremot kan begära är att de ska vara hyfsat proportionella. Och att nuvarande totalförbud i många länder inte är det måste man inte vara medicinsk expert för att konstatera.

Hiv-spridningen bland män som har sex med män måste minska.

På sikt är det kanske möjligt att få samma regler för män som har sex med män som för olikkönade par. Men argumenterar man för det är det även lämpligt att man prioriterar att jobba emot spridningen av hiv bland män som har sex med män. Det är först när den spridningen minskar radikalt som det på allvar kommer att bli en seriös debatt om likställda regler.

I två länder i Västeuropa är det redan idag tillåtet för män som har sex med män att lämna blod, Spanien och Italien. Där är det dock inte någon tydlig karenstid utan varje läkare får göra en egen bedömning.

De nya blodgivningsreglerna i Sverige och Storbritannien är en seger i kampen mot godtycke. Det blir fler friska blodgivare i en situation när det ofta är blodbrist. Trots Socialstyrelsens relativt försiktiga förslag har de blivit anklagade för att vara "politiskt korrekta" och inte följa vad som är medicinskt motiverat. Att en regering med konservativa Tory (som definitivt inte är "politiskt korrekta" i varje situation) ansluter sig till Sveriges policy tydliggör att det svenska förslaget varken är extremt eller radikalt. Tvärtom.

Uppdatering 1.

Svenska Dagbladet har en artikel om att en del i Kristdemokraterna ännu vill byta partiordförande. Det är främst folk i den homofientliga falangen i partiet. Komiskt nog föreslår de Mats Odell som har så lite karisma att han måste betecknas som Alliansens svar på Socialdemokraternas Bosse Ringholm.

Rolf Åbjörnsson tar själv ett konkret exempel: det omdebatterade kravet på sterilisering för dem som byter kön. KD beslutade på rikstinget i somras att steriliseringskravet ska behållas, men i riksdagen finns ett brett stöd att ändra lagstiftningen. Nu befarar somliga kristdemokrater att Göran Hägglund – som är ansvarig för frågan i regeringen – är beredd att ge efter.

- Men partiet är inte med på det, och kärntrupperna i vårt parti bryr sig väldigt mycket om den frågan. Om en kvinna vill bli man, så är det okej, men man kan inte förvänta sig att bli man och samtidigt föda barn, säger Rolf Åbjörnsson.

I måndags hade jag en bloggpost med rubriken Kd prioriterar tvångssteriliseringar före bättre ekonomi för pensionärer. Notera att ingen från den homofientliga falangen i kd krävt Hägglunds avgång för att han sviker när det gäller sänkt skatt för pensionärer.

Uppdatering 2.

EU-parlamentets Intergroup on LGBT-rights publicerade på sin hemsida igår en artikel om situationen för män som har sex med män och vill bli blodgivare. John Dalli, EU-kommissionär för hälso- och konsumentpolitiken, har som svar på en fråga från en ledamot i EU-parlamentet lämnat bl.a. följande svar.

The Commission recalls, however, in general terms that Commission Directive 2004/33/EC , which implements Directive 2002/98/EC of the European Parliament and of the Council as regards certain technical requirements for blood and blood components, establishes in its Annex III that blood establishments in Member States should defer as donors "persons whose sexual behaviour puts them at high risk of acquiring severe infectious diseases that can be transmitted by blood." The Commission notes, in this respect, that "sexual behaviour" is not identical with "sexual orientation".

The Commission also recalls that the Member States are obliged to implement these Directives in full respect of the EU Charter of Fundamental Rights, and notably of its Article 21 which prohibits discrimination on the ground of sexual orientation. They must do so also when maintaining or introducing more stringent protective measures under Article 4(2) of Directive 2002/98/EC.

EU-kommissionen tydliggör att det är det sexuella beteendet som ska vara avgörande, inte den sexuella läggningen. De som försvarar nuvarande totalförbud för män som har sex med män invänder kanske att den policyn inte förbjuder lesbiska kvinnor eller homosexuella män som aldrig haft sex med någon annan man att ge blod. Men det blir en något udda argumentation. Varför ska det ha någon betydelse för blodgivning 2011 om två män haft sex med varann 1981? Hur exakt reglerna ska vara är det möjligt att debattera men John Dallis svar visar att bl.a. Läkemedelsverket har fel när de hävdar att EU kräver att varje land i unionen måste ha totalförbud för män som har sex med män för att Sverige ska få sälja blodplasma till andra länder.