En utredning har startats i Finland om att införa en könsneutral namnlag. I samband med att svenska tidningar kommenterat det har det också blivit en del intervjuer om hur det fungerar i Sverige idag. Vår namnlag är könsneutral men praxis har tidigare varit att människor inte fått välja namn som är typiska för det motsatta könet (könskonträra) än det egna juridiska könet.
2009 meddelade dock regeringsrätten att lagen bör tolkas könsneutralt för vuxna personer. Patent- och registreringsverket beslutade 2011 att 12-17-åringar ska kunna få könskonträra namn om det är med vårdnadshavarnas godkännande. 2015 är dock tydligen praxis att det gäller även för yngre barn. Från Metro.
Tobias Wijk, verksamhetsutvecklare på Skatteverket, uppger att det mer eller mindre är fritt fram att döpa sina barn till flick- eller pojknamn oavsett vilket kön de har. – Ja, i grunden är det så. Namnlagen är förhållandevis gammal. Det är egentligen rättsutvecklingen som gjort att det blivit en mer generös utveckling och tillämpning i dag jämfört med för fem, tio år sedan. 2009 förändrades praxis i och med ett fall med en man som ville ändra sitt namn och även ha ett kvinnonamn. Sedan dess finns det inte könskopplade namn i juridisk mening, säger han till Metro. Man kan alltså exempelvis ge sin dotter ett traditionellt pojknamn? – Ja, det skulle jag säga. Det enda är om det skulle kunna leda till men eller obehag för den som ska bära det. Det är svårt att bedöma men jag har svårt att se att de skulle anses vara stötande.
För 5-10 år sedan hade jag varit tveksam till om det är rätt att föräldrar fritt ska kunna välja könskonträra namn åt sina barn, att tiden inte var mogen för det. Men mycket har hänt när det gäller svensk debatt om transpersoners situation sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar