Trygve Skogrand är från Norge men bor nu i Malmö. Här hade Galleri Vasli Souza vernissage för hans utställning The theatre of shame i fredags. T.o.m. etablerade HBTQ-tidningen Advocate i USA har skrivit en artikel om den. Från galleriets hemsida.
"I believe that many feels this shame. Whether you are too thick, old, handicapped, have mental problems, are poor, unemployed, an immigrant - the list goes on and on - you risk ending up with this deep certainty: I am unacceptable.".... In the exhibition "The Theatre of Shame" the artist Trygve Skogrand investigates this shame, taking as the starting point his own self-biographical story about being a homosexual Christian. The artist uses his own disclosed body as artistic raw material for the post-photographic works. The pictures show meticulously constructed figures, built up from a series of self-portraits, inhabiting constructed landscapes and settings, where the process of discovering the systems of this shaming of subgroups is examined.
Konstnären för ivrig att fokusera på sig själv.
Hur är då utställningens konstnärliga värde? Den påminner till viss del om öppet lesbiska Elisabeth Wallin-Olsson och hennes kitchiga tavlor där sexualitet och religion blandas. Ecce homo från slutet av 1990-talet är givetvis mest känd från henne. Trygve Skogrand når dock inte i närheten av hennes nivå i den här utställningen. Den blir för narcissistisk - konstnären är bara för ivrig att fokusera på sig själv. Man fattar ofta vad hans syfte förmodligen är - men det är som att han inte riktigt når fram. Bilderna blir helt enkelt sällan tillräckligt berörande.
Men det finns några undantag. Och det är när han mer konkret närmar sig temat med kristendomen. Bilden överst i den här bloggposten visar tavlan med titeln Autumn without a spring. Den tydliggör den sorg många kristna HBTQ-personer känt och känner när de mött kristna (från påvar, biskopar och neråt) som visat en attityd som inte främst handlat om respekt och kärlek. Jag tolkar den som att livet handlar om att våren är människors förhoppningar, påskens glada budskap om att Jesus besegrade döden (om man tror på den berättelsen eller inte är en annan sak). Men att för många HBTQ-personer i kristna samfund har det aldrig blivit någon "vår". Att den utspelas i just ett sovrum och bilden av Jesus finns på väggen tydliggör de problem många kristna samfund ännu har att diskutera sexualitet generellt och samkönad sexualitet i synnerhet.
Homofientlighet finns ännu inom kristna samfund.
Även bilden i en typisk nordisk kyrka (andra bilden i den här bloggposten) är intressant. Just när det gäller temat skam. Att dölja sitt ansikte är något som går igen i de flesta kulturer när det gäller känsla av skam (oavsett om personen tyckt sig gjort något fel egentligen eller inte). Och där någonstans finns ett tema som är intressant. När vi vet att även om de största kristna samfunden i Norden bejakat samkönade relationer officiellt så finns homofientligheten ännu. Ibland öppet, ibland dolt.
Utställningen hos Galleri Vasli Souza (vid Gustav adolfs torg) visas fram till 27 april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar