Pride Järva är ett sd-jippo.

Varje förmiddag använder jag sökorden "Helds HBT-nyheter" och "Bengt Held" för att kolla om det är något nytt som publicerats om min blogg. Det var så jag för några dagar sedan hittade följande om evenemanget.

Vad gäller svenska förhållanden har inga Pride marscher genomförts i förorter vad vi vet. Det finns ett par grupper för utlandsfödda HBT-personer, Homan i Göteborg och RFSLs Newcomers, den liberale bloggaren Bengt Held som diskuterar islam och HBT, men inga marscher i förorterna oavsett vilka som bor där, deras härkomst och tro.

Då hade jag ingen aning om vilka som var ansvariga för evenemanget som ska hållas på måndag. Men tyckte att det verkligen var dags att några arrangerar en prideparad i en invandrartät förort i Sverige. Jag var stolt (och det är jag ännu) över att jag omnämns som den svenske HBTQ-aktivist som oftast tagit fighten senaste åren emot den fascistiska ideologin islamism (att Koranen ska vara lagbok i ett samhälle vilket är lika galet som om Bibeln skulle vara lagbok) men också emot att nästan alla muslimska samfund är homofientliga. Det är det de svenska HBTQ-aktivister som fegt tigit om det här som ska skämmas.

Egentligen finns det tre perspektiv i den här debatten. Och de perspektiven blandas friskt ihop både av de som är anhängare och motståndare till Pride Järva.

1. Bör det hållas HBTQ-festivaler och gay-parader i invandrartäta förorter?

Mitt svar: Ja, absolut. Precis som det bör hållas sådana evenemang i kommuner i "Bibel-bältet" i Småland-Västergötland. De evenemangen är ofta betydligt viktigare än Stockholm Pride i innerstaden där de allra flesta redan är HBTQ-vänliga..

2. Har RFSL och svenska liberala-gröna-socialistiska grupper ofta svikit just HBTQ-muslimer och folk som drabbas av fördomar i invandrartäta förorter?

Mitt svar: Ja absolut. Vill citera lesbiska muslimska feministen Irshad Manji.

Talet om islamofobi är ett politiskt spel av de dogmatiska som används för att tysta debatten, kommenterar Irshad Manji och uppmanar med full kraft till en kritisk diskussion om påståenden och praktiker som uttalas och utförs i religionens namn. Oron för att tala om hedersproblematiken ur ett kulturellt eller religiöst perspektiv menar hon handlar om att själv ha gett efter för gruppheder: - Man är rädd för att bli kallad islamofob och därmed är det sin egen heder man oroar sig för, fnyser hon.

RFSL och de flesta HBTQ-aktivister som är liberaler, gröna och socialister bör göra en ordentlig självrannsakan varför de lät sd få öppet mål i den här debatten. Varför de inte själva tagit något sådant här initiativ tidigare. För att göra ännu en jämförelse med fotbollen. Ska man vinna en match räcker det inte att ha spelare som debatterar "hen" och "ett tredje juridiskt kön", även om det är viktigt att fronten flyttas framåt. Det behövs också spelare som står upp för centrala rättigheter oavsett etnicitet, som inte förnekar problemen i en del förorter och som hjälper målvakten emot främlingsfientliga grupper.

3. Är politiker från främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna lämpliga att arrangera en prideparad?

Mitt svar: Nej. Givetvis inte. När jag fick veta att den som är främste arrangör för Pride Järva är Jan Sjunnesson (som varit chefredaktör för partiets tidning Samtiden och nu är skribent hos hatsiten Avpixlat) blev jag skeptisk. Jag har igen och igen gett honom rådet att lämna sin post som ansvarig för Pride Järva till förmån för någon utan koppling till sd. Utan resultat. Just för att att fokus riskerar hamna på honom istället för en viktig demonstration.

När Jan Sjunnesson gick ihop med Mats Dagerlind, chefredaktör för just Avpixlat, i en debattartikel i Expressen blev det bara för komiskt. Mats Dagerlind är ökänd för sin homofientlighet. Att ta med honom i HBTQ-kampen är ungefär som att gå hand i hand med Djävulen i en Jesus-manifestation. Inga jämförelser i övrigt. Den där debattartikeln är närmast oförskämd om den syftar till att försvara HBTQ-rättigheter.

Vi är många, sannolikt en majoritet, i Sverige som inte är homo- bi- eller transsexuella, som inte är queer-radikaler med en önskan att upplösa alla normer men anser att en grundläggande tolerans gentemot sexuella minoriteter är en självklarhet.

Att hänvisa till att HBTQ-rättigheter handlar om vad folk gör i sängkammaren är oförskämt.

Det finns ingen i den etablerade HBTQ-rörelsen som är för att upplösa alla normer. RFSL är tydliga med att vissa normer är bra, som att man som vuxen inte ska ha sex med barn, eller alla människors lika värde, det är diskriminerande normer som RFSL är emot.

Vi behöver inte gilla vad andra gör i sängkammaren eller med vem, bara respektera att vars och ens sexualliv är vederbörandes privata ensak.

Really? Så HBTQ-personer rättigheter handlar om vad folk gör i sängkammaren? Det här är argument som var vanliga för 30 år sedan. Att vara transperson har överhuvudtaget inte något som helst med vad man gör i sängkammaren. Och även homo- och bi-rättigheter handlar om kamp emot diskriminering på jobbet, i vardagen, bekämpande av hatbrott etc. Att reducera bögars och lesbiska rättigheter till att handla om att man får göra vad man vill som vuxna i sovrummet är inte annat än direkt oförskämt.

Vi är bekymrade över de kulturellt/religiöst relaterade och oförsonligt hatiska värderingar mot sexuella minoriteter som på senare tid etablerat sig i Sverige genom invandring från regioner i världen där den mångsexuella tolerans som präglar det svenska samhället helt lyser med sin frånvaro.

HBTQ-fientlighet hos hat-siten Avpixlat.

Eller på hat-siten Avpixlat där de båda herrarna är styrande. Noll självinsikt.

Vi är också bekymrade över att hbtq-rörelsen, som är en vänsterliberal rörelse, uppvisar en beröringsskräck inför att problematisera intoleranta värderingar när de återfinns hos andra grupper än etniska svenskar. Andra vänsterliberaler har uppvisat en liknande beröringsskräck när det gäller att problematisera kulturellt/religiöst relaterat heders- och kvinnoförtryck och judehat.

De går till attack emot liberalismen vilket jag tror är deras största misstag. Att kalla HBTQ-rörelsen för vänsterliberal är dessutom helt fel, det finns allt från nyliberaler långt till höger till kommunister i den.

I samtliga fall är det uttryck för en i grunden rasistisk människosyn att inte ställa samma krav på invandrare som på svenskar och förutsätta att de inte kan hantera kritik.

Den kritiken är berättigad, men ytterst få har kritiserat i sig att det genomförs demonstrationer i Järva. Det är sd-kopplingen de är emot.

Och var det inte så Pride började, som en manifestation på gatorna för att provocera, kräva sin plats i det offentliga rummet? Nu är det mest ett jippo för de redan hbtq-frälsta. Man fortsätter att slå in dörrar som redan står på vid gavel. Vad gör en Pride-parad i Stockholms innerstad för nytta 2015 när fronten för frigörelsekriget går ute i miljonprogramsförorterna?

Ett sd-jippo.

Fronten går emot folk som har reaktionära värderingar, sedan kvittar det om de bor i en förort eller någon kommun i Småland eller gillar Avpixlat. Den slutsats man kan dra är att det Sverige skulle behöva är högerpolitiker som inkluderar HBTQ-personer med konservativa värderingar. Som kan utmana oss liberaler (och de som är gröna och socialister) till att skärpa våra argument. Kanske Ebba Busch Thor (kd) kan bli en talesperson för den gruppen. Men det Pride Järva just nu sprider är bara en obegåvad variant av vulgärhöger.

Pride Järva är ett sd-jippo. Så förvandlas en mycket viktig debatt, hur HBTQ-personer ska respekteras i invandrartäta förorter, till ett slagträ mellan främlingsfientliga och extremvänstern.

Det är faktiskt inte värdigt.