Antal HBT-reformer som sd varit för vid dess genomförande.

På onsdag ska en person med koppling till Sverigedemokraterna, Jan Sjunnesson, arrangera Pride Järva. Något jag kritiskt kommenterade i förra bloggposten.

Sd samlar idag ett stöd runt 20 %. Mitt tips är att andelen är ungefär lika hög bland HBT-personer. Många av dem hävdar att partiet förändrats just när det gäller HBT-rättigheter. Och det är ju delvis sant. Opinionsmätningar visar att sd har stöd av ungefär 85 % bland invandrare jämfört med om 100 % är befolkningen i sin helhet. 85 % av 20 % = 17 %. Partiet har alltså stöd bland många grupper idag.

Men hur startade det? Sverigedemokraterna var ett parti som 1988 bildades av människor med ursprung i rasistiska och halv-nazistiska grupper. Sd har dock alltid officiellt varit för parlamentarisk demokrati och aldrig varit explicit nazistiskt. Det fanns dock många i partiet som även var med i nazistiska grupper 1988-1995. Med ny partiordförande 1995 försökte Sverigedemokraterna distansera sig från skinheads och fascistisk retorik som "degenerering av den svenska folkstammen" och "vara emot perversiteter". Paradoxalt nog blev det först då homofientliga formuleringar i deras nya partiprogram, att det var fel "att media förhärligar den homosexuella livsstilen". En programpunkt som skulle finnas kvar till 2004.

Sd var emot nästan alla homoreformer.

2001 ringde jag för första gången till partiets kansli i Stockholm. Presenterade mig med namn och någon som jobbar för rättigheter för homosexuella och bisexuella och som ville veta vad partiet tyckte om reformer som då var aktuella.  Mannen som svarade nästan darrade på rösten som om jag just förklarat att jag skulle planera ett terroristattentat emot dem.  Till sist blev det ett svar att sd nästan var emot rubbet när det gäller homoreformer. T.o.m. sambolagen (genomförd 1988) för homopar ville de då avskaffa.

2003 ringde jag till en då okänd (för allmänheten) sd-politiker. Hans namn var Jimmie Åkesson som skulle bli ordförande i partiet två år senare. Jag uppfattade honom som en artig men misstänksam politiker. (Det är enda telefonsamtalet jag haft med honom) Frågade honom om man kan vara öppet homosexuell och politiker i sd. Han svarade "jag vet faktiskt inte".

Sedan har de alltmer HBT-vänliga attityderna påverkat även sd. Ibland säkert av främst taktiska orsaker men också av en genuin förändring. Ett politiskt parti finns ju sällan i ett vacuum i relation till övriga samhället. I synnerhet inte sd som har ett tydligt populistiskt drag.

Men nästan alltid har det handlar om att sd först varit emot reformer, "det här kommer förstöra Sverige, kärnfamiljen, barnen, västerländsk kultur bla bla bla" och några år senare accepterat dem.

Här är en sammanställning av de HBT-reformer som Sverigedemokraterna varit för när de genomfördes.

1. Att införa en sammanhållen lag emot diskriminering. Nytt var bl.a. att diskriminering p.g.a. könsidentitet blev infört. 2008

2. Att avskaffa kraven att vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt.2012.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Listan blir inte längre. T.o.m. Kristdemokraterna skulle komma upp i alla fall runt 10 reformer. I sitt partiprogram för sd 1996 fanns det förutom det där att "media förhärligar den homosexuella livsstilen" med en formulering om att "de som ägnar sig åt homosexuella lustar (sic!, min kommentar) inte ska drabbas av våld".

Det är väl ungefär där som hat-siten Avpixlat ännu är kvar idag. "Visst är de konstiga men misshandla dem inte".

Den attityden är avslöjande.