måndag 22 februari 2016

HBTQ-kultur. Tel Aviv.


Från presentationen av Tel Aviv (släppt som Out in the dark i original 2012 och med ny titel i Sverige 2015) regisserad av Michael Mayer.
Den palestinska studenten Nimr träffar den israeliske advokaten Roy på en svartklubb och ögonblicklig passion uppstår. Men den våldsamma verklighet de lever i gör sig snart påmind och de tvingas till ett omöjligt val… TEL AVIV har kallats ”den bästa kärlekshistorien på flera år” av kritiker och publik. En omskakande dramathriller om gränslös, förbjuden kärlek under en av vår tids mest laddade politiska konflikter.
Den här filmen har fått massor av priser och det är faktiskt välförtjänt. De svenska recensionerna har däremot ibland varit svala. "Det politiska har fått för mycket utrymme på bekostnad av deras privata kärleksrelation" är den sammanfattande invändningen. Jag håller dock inte med.

Bra skådespelare.

Själv brukar jag inte spela ut identitetskortet - ni heterosexuella fattar inte vår situation - därför att identitetspolitik sällan är konstruktivt i en debatt. Men här ska jag göra det. Det är som om en del heterosexuella recensenter inte riktigt fattar hur politiska samkönade relationer är i de flesta länder i världen. Och även var i Sverige så sent som bara för 10 år sedan. Blandar du in en jude och en palestinier i Israel måste det bli politiskt. Det blir ingen "feel good-film" som fokuserar på att två män ibland bråkar vänligt med varann om vardagliga saker.

Nicholas Jacob (till höger på affischen ovan) glänser verkligen som palestinske Nimr Mashrawi - trots att det här var hans debut i en film. Han visar nyanserat mod, sårbarhet, integritet och osäkerhet. Michael Aloni spelar också väl som hans judiske pojkvän Roy Schaefer. Att språken som talas är hebreiska (vilket är självklart) men även arabiska förstärker bilden av att det är på allvar.

Den här filmen är som en dokumentär. Jag blir förbannad på anhöriga till palestinske Nimr för deras homofientlighet. Som att det händer på riktigt. Tills jag konstaterar att de där är judiska skådespelare (som kan arabiska) och förmodligen homovänliga eftersom de blivit en del av filmprojektet.

Ingen Israel-propaganda.

Men tro inte att det här är Israel-propaganda bara för att den fått offentligt stöd från landet. Istället visas ärligt att Israels säkerhetstjänst ibland utnyttjar palestinska HBTQ-personer för egna syften. De får ett ultimatum - jobba för oss eller vi förvisar dig till Västbanken. Jag gissar att den här filmen i Israel av en del kallats "vänster-propaganda". Just för den inte idealiserar någon sida.  Roys judiska föräldrar är betydligt mer toleranta än släktingarna till Nimr men när han tar med sin  pojkvän hem på middag reagerar mamman inte bara positivt. Visst accepterar hon att Roy är gay men frågar varför han måste markera det så tydligt. Och med en palestinier dessutom. En "tolerant" ambivalens som inte är olik den en del heterosexuella ännu har i Sverige.

Så småningom förvandlas Tel Aviv närmast till en thriller. Och det finns något dystert i hela filmen. Trots de två unga männens kärlek. För i Israel-Palestina-konflikten finns främst förlorare - på båda sidorna. Jag ska inte avslöja hur filmen slutar. Men att det är "öppet" - alltså möjligt för olika tolkningar. Och tyvärr slutar inte alla sagor lyckligt.

Tel Aviv är kanske den bästa filmen jag recenserat här på bloggen. Den är sorglig - precis som verkligheten ibland är. Men just därför också så viktig. Och skådespelarinsatserna är lysande.

Trailern (Youtube) till filmen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar