Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning. Det här är tredje delen, Dömande.
De konservativt kristna dömer. De struntar i mänsklighet. Annat är det med oss andra. Vi som är toleranta. HBT-vänliga. Solidariska. Humanistiska. Vi dömer inte. Vi älskar alla efter förtjänst. Eller hur?
Yeah, right. Handen på hjärtat, visst har vi alla en tendens att döma.
Jag vill erkänna att jag varit alldeles för dömande och kategorisk när jag var typ 20 år. Likt de flesta ungdomar. Det är så enkelt då. Man har hittat en ideologi, en metod som ska fixa de flesta problemen. Senare konstaterar men att det inte riktigt var så enkelt.
Men jag dömde också människor i marginalen. Politiskt var jag för social välfärd och är det ännu. Men känslomässigt kunde jag döma ut alkolisterna som skränade på en parkbänk. Vilka idioter! Varför kan de inte skärpa sig och bete sig som vanligt folk? Det var ibland min reaktion. Och de flesta av er som läser det här har nog ibland reagerat likadant.
Men idag när jag ser en alkolist som skränar och beter sig udda brukar jag föreställa mig vederbörande som 10-åring. Ett barn som inte planerat att bli a-lagare på en parkbänk. Jag vet inget som helst om vad som hänt efter att den där 10-åringen var ett naivt barn till att senare bli en alkolist på ett torg. Sannolikt har vederbörande varit med om tuffa saker. Vilken rätt har jag då att döma?
Tolka mig rätt. Varje människa har ett eget ansvar. Att skylla alla problem på "samhället" är kränkande mot de som har det svårt. Det är till att idiotförklara dem att säga att de inte kan förändra sin situation själv. För de måste själv jobba sig från sina problem. Ingen annan gör det åt dem. Men man måste också konstatera att människor är i olika situationer. Kraven måste alltid vara individanpassade.
"Döm inte andra så ska du inte själv bli dömd" är ett ungefärligt citat från Bibeln. Men det skulle också kunna vara en humanistisk policy. Men vi människor har lätt för att döma. Kanske för att vi själva då verkar bättre. Vi har någon grupp som är "sämre".
Har ni läst tidningen Amos? Det är den första "kristna" tidningen som jag verkligen gillat. Den är från Svenska kyrkan och visar respekt för sina läsare. Genom att inte i varje situation ha givna svar. En artikel i den tidningen handlade om att vi ofta visar "medlidande" om hemlösa. Men få av oss resonerar som "det kunde varit jag själv". Vi har ofta en "von oben-attityd" mot hemlösa.
Sanningen är att vi alla har olika erfarenheter. Vi har varit med om olika saker. Är även a-lagaren min medmänniska? Som kanske senare kan skaffa egen bostad och inte dricka sprit på en parkbänk varje dag?
Jag önskar alla bloggbesökare en trevlig helg.
7 kommentarer:
Det där inlägget var värt ett stort AMEN!
Mattias
Mattias
Trevligt du gillade den. Även om jag hade kristna referenser menar jag att det jag skrev är allmängiltigt, man kan hålla med även om man är ateist, jude, muslim etc.
Men ibland är det intressant att referera till kristenheten. För religionen har ju inte bara medfört intolerans utan även positiva saker.
Många som är kritiskt mot kristendomen menar att den bara orsakat elände. Men så enkelt är det inte.
Kristendomen och islam har ofta samarbetat med kungar och kejsare i förtrycket av människor. Förföljt människor och haft lätt att döma. Men både kristendomen och islam har (ofta på lokal nivå) haft en MILDRANDE effekt av förföljelsen i samhället. Vissa har hänvisat till förlåtelsens betydelse. Många har startat härbärgen för sjuka och fattiga.
Det är det som gör religionens betydelse så komplicerat historiskt. Det är inte svart eller vitt.
När många frikyrkosamfund startade på 1800-talet så var de "radikala". Människor därifrån engagerade sig för att ge utbildning åt fattiga och att även arbetare skulle få rösträtt och självrespekt. Visst var de också intoleranta men i relation till övriga samhället så jobbade de ofta åt ett progressivt håll i de frågor som då var mest kontroversiella.
Men många frikyrkor har idag istället blivit några som fastnat i änslig konservatism och hyllar "normalitet" och konvention.
Bengt
"Det är det som gör religionens betydelse så komplicerat historiskt. Det är inte svart eller vitt"
Ingenting är svart eller vitt, och har aldrig varit. Det är ett påfund av människan, vare sig det är inom religion eller annat.
"Men många frikyrkor har idag istället blivit några som fastnat i änslig konservatism och hyllar "normalitet" och konvention"
Detta gäller egentligen allt. T.o.m. vetenskapen har i mångt och mycket fastnat i ett slags konventionalitet från att till största delen ha varit progressiv.
Vad gäller fördömande så är också "vi" som är för reformer och ökade mänskliga rätigheter för alla (inkl. hbt-personer etc) fördömande. Vi dömer dem som dömer. De är liksom alkoholister också människor med en historia där olika situationer i livet (t.ex. indoktrinering som alla genomgår mer eller mindre) har gjort att de har den åsikt de har. Här tycker jag att de kristnas synsätt att döma handlingen (dvs deras fördömande av dessa reformer) och inte personen bakom fördömandet (även om många kristna säkert har svårt att skilja på det) är ett bra perspektiv.
Johan
Du har helt rätt i att även intoleranta människor kan vara "offer" för indoktrinering. Men precis som jag skrev när det gäller alkolister så har människor också ett EGET ansvar. Alla har möjlighet att ändra sig.
Och jag ställer betydligt hårdare krav på intoleranta politiker från kd och sd än jag gör på en berusad a-lagar på en parkbänk. Det är som jag skrev, man måste anpassa kraven till efter vilken situation människor är i.
Men jag brukar vara tydlig med att jag inte menar att intoleranta politiker måste vara osympatiska som människor. När jag var kommunfullmäktigeledamot i Malmö hade jag många fikasamtal med Mattias Karlsson, pressekreterare i Sverigedemokraterna och politisk sekreterare åt sd-gruppen i Malmö. Han är en av de trevligaste människorna jag träffat inom politiken. Men hade mycket intoleranta åsikter när vi diskuterade politik.
Bengt
Jo, jag håller med om att man generellt blir mer upprörd om man träffar på en intolerant person än en alkoholist. En a-lagare vill man väl helst hjälpa medan man helst vill protestera och motarbeta intoleranta människor. Men principen är ändå liknande, dvs att det vi har med i bagaget påverkar oss, våra åsikter och det som händer i vårt liv. Sedan har vi ju stort eget ansvar (som du säger) och vissa klarar ändå av att hantera svårigheter bättre än andra, och vända eventuella negativa bagage av uppfostran etc till nåt positivt. Mycket är ju ändå så att som man bäddar får man ligga etc. Jag är av den uppfattningen att man inte ska skylla på föräldrar eller samhälle, och det kan aldrig accepteras, men man finner ändå en del av förklaringen till en människas beteende och åsikter/perspektiv i livet där.
Intressant det du säger om sverigedemokraten som var så trevlig. Jag vet inte om jag träffat nån som hade väldigt intoleranta åsikter och som ändå var trevlig (det skulle i så fall vara arbetskamrater när jag som student jobbade extra som passkontrollant). Jag skulle nog ha svårt att skilja på personens intoleranta åsikter och personligheten som sådan. Det är väl i så fall en fördom från min sida. På vilket sätt var Mattias Karlsson trevlig trots det intoleranta synsättet?
Johan
"Jag vet inte om jag träffat nån som hade väldigt intoleranta åsikter och som ändå var trevlig (det skulle i så fall vara arbetskamrater när jag som student jobbade extra som passkontrollant)."
Men är du inte nu själv så dömande som du nyss menade man inte skulle vara? :-)
Mattias Karlsson var oftast sympatisk och ödmjuk som människa när vi diskuterade. För övrigt är det likadant med många kd-politiker, en av de jag hade mest kontakt med i Rosengårds stadsdelsnämnd var en man som var kristdemokrat och muslim (sic). Ironiskt nog var kd-politiker nog de som oftast berömde mig bland folk utanför mitt parti när jag var kommunfullmäktigeledamot för fp. Och de visste att jag var bög.
Men i politiken konstaterar man snabbt att vissa människor gillar man, andra inte och det har inget med deras politiska ideologi att göra. Jag hade för övrigt bra kontakt med många v-politiker också.
Om jag ska generalisera så det nog moderaterna som jag tyckte var det parti där det var vanligast med arroganta politikere. Men nu generaliserar jag mycket, jag hade mycket bra kontakt med de m-politiker jag samarbetade nära med.
Vissa sossar kunde också vara arroganta. Kanske det enklare blir så i större partier, det är inte någon ursäkt men kanske en delförklaring. Det blir ibland en självtillräcklighet.
Nåja, nu blev det något off-topic och jag försöker undvika referenser till partipolitiken när jag var kommunfullmäktigeledamot och regionfullmäktigeledamot men här hade det väl ett visst intresse.
Bengt
"Men är du inte nu själv så dömande som du nyss menade man inte skulle vara? :-)"
Jo, men jag har aldrig påstått att jag skulle vara annorlunda än nån annan. Det var det som var hela min poäng att vi alla (inkl. mig) är dömande på ett eller annat sätt, pga det vi har med oss i bagaget (både av gener, uppfostran och levnadsmiljö). Vi har alla indoktrinerats på ett eller annat sätt (både av andra och av oss själva). Jag skrev också i mitt senaste inlägg "Det är väl i så fall en fördom från min sida" så visst är jag medveten om att jag också är dömande (men det är bättre att vara medveten än omedveten om det). Jag är inte mer än människa jag heller (eller om jag är det så är alla andra det också :-).
Jag tycker ändå att det är märkligt att en ödmjuk och sympatisk människa kan ha mycket intoleranta åsikter etc. Men herrens vägar äro väl outgrundliga. Men visst har jag träffat på människor som har helt andra åsikter och världsbilder än jag själv och som varit ytterst sympatiska. Och jag antar att det, som du säger, inom politiken är vanligt att man hittar vänner över partigränserna. Jag har hört att Göran Hägglund ska vara väldigt trevlig och rolig privat, och att han är bra kompis med Lars Ohly. Även Carl Bildt och Gudrun Schyman umgicks visst privat.
Skicka en kommentar